2009-01-01 15:30
Nyårssushi.
Jag har aldrig riktigt förstått poängen med stora nyårsfester som planerats ett halvår i förväg. Jag har aldrig riktigt förstått poängen med nyår. Varför det ska vara så stort.
Nyårsfirande är som bäst, enligt mig, i liten skala.
David och jag gjorde sushi. Massa sushi. Manhattan rolls är den nya favoriten. Rökt lax, gräslök och cream cheese. Jag hade gjort sushiomelett också. Enligt receptet ska man helt enkelt rulla ihop den enligt beskrivning. Det är aldrig helt enkelt. Men det smakar fantastiskt, och det är ju det som betyder något.
Efterrätt var marängsuisse. En gammal klassiker. Den enda efterrätt jag accepterade på mina födelsedagar som barn.
Och sen började det dra ihop sig till nytt år. Vi gick upp på Ramberget och njöt av hela stans fyrverkerier. Det är verkligen en magnifik upplevelse. Det finns väl egentligen inget töntigare än att stå och Ooohh:a och Aaaah:a när fyrverkerier exploderar i ett färgspakande regn av pyroteknik, men detta är verkligen fantastiskt! Det finns inga Ooooh:n och Aaaah:n som räcker till för detta. Man står bara tyst och tittar.
Tills galningarna runt omkring börjar skjuta raketer åt alla håll.
De säkrar inte ens raketerna, bara lutar dem lite käckt mot en lyktstolpe och hoppas på det bästa. Allt som oftast skjuter raketerna iväg i en överraskande riktning. Kanske rätt in i hopen av folk som försöker hitta någonstans att ta vägen utan att bli skjutna.
Ett tag var vi faktiskt lite rädda.
Det värsta av allt tycker jag är att dårarna har sina små barn med sig. De vuxna skrattar när raketerna flyger iväg åt alla håll. De små gråter av rädsla.
Jag förstår faktiskt inte den sortens totala respektlöshet. Folk har gått upp på berget för att njuta av utsikten. Inte behöver man skjuta raketer då.
Muttrande och morrande gick vi hem och kände oss betydligt äldre än 27.
Fast någonstans mellan berget och lägenheten kom vi på att nu är det 2009 och vi har skapat oss en tradition tillsammans.
Det kändes fint.
2009-01-01 15:33
2009-01-03 21:45
Inklämd tillsammans med släkten.
Det heter Anna, efter min kusin. Mamma tyckte skeppet Anna var så vackert att hon bad sin bror göra ett likadant till henne. Min morbror gjorde då skeppet Jonas, efter min andra kusin. Skeppet Jonas har stått i vårt fönster så länge jag kan minnas, och förmodligen ännu längre än så.
Jag brukade hänga legogubbar i skeppets repstegar.
Det såg tufft ut.
Nu i julas frågade min morbror om jag ville ha skeppet Anna.
Klart som tusan!
Det ligger så många arbetstimmar bakom detta skepp! Alla delar är gjorda för hand av min morbror. Inget köpemodellbygge det här inte!
För tillfället får det trängas bland släkten. Tills båten kan fraktas till min lägenhet.
Då går båten i hamn efter en resa från Landskrona, via Jönköping, med slutdestination Hisingen, Göteborg.
2009-01-04 19:38
Intresserad av den moderna tekniken.
2009-01-05 13:47
2009-01-05 15:25
Långt därborta i fjärran finns mitt föräldrahem.
2009-01-05 22:08
Rödvin och tyllblomma - höjden av dekadens.
Men icke.
Jag tycker innerligt illa om att vänta. Så till den milda grad att själva innebörden av svaret inte betyder lika mycket som svaret i sig.
Gick nervöst hem till Sambon med ett hemmainslaget, därmed knöligt, paket. Inte nervös för Sambon, förstås. Hon är alltid fantastisk. Men för samtalet.
Efter middagen, innan tårtan, gav jag upp väntandet och tog telefonen i egna händer.
När jag fick tag i Regissören var svaret inte det positiva. Men inte heller det fullt negativa.
Jag fick veta att rollerna för den aktuella pjäsen redan var satta, men att de gärna vill hålla kontakt med mig, för de ansåg att jag var duktig och att de vill jobba med mig.
Ja, det kändes förstås ledsamt att inte få rollen nu. Men eftersom min audition kändes så bra, var det skönt att höra att de inte vill släppa mig helt.
Och det är så skönt att veta. Att slippa oroa sig mer. Nu får jag oroa mig igen om nån månad, då vi bestämde att vi ska höras igen.
Efter att jag lagt på bjöd Rhian på Raveprinsesstårta. Det är prinsesstårta med mer karamellfärg än vad som förmodligen är bra för dig. Men det smakar gott. Och alla överlevde förra årets ravecake så årets tårta tog slut den med.
Och så lite kaffe och vin på det.
Och tyllblomman jag gjort till kära Sambon passade henne perfekt! Som handen på handsken. Eller som hyacinten i julgruppen, om man så vill. Och det vill man ju.
2009-01-05 22:36
2009-01-06 22:43
Här hittar ni poladroid.
Det här kan man ju sitta med hur länge som helst!
2009-01-07 17:08
2009-01-09 19:36
Neri från gamla tv-serien Ocean girl.
Kan inte prata.
Sån tur då att bloggandet inte kräver så mycket av den varan.
Har legat i soffan, invirad i mitt täcke, tittandes på Ocean girl.
Det är en härlig blandning av ungdomsserie, dåligt skådespeleri, Science fiction och galet 90-talsmode. Ibland tänder det dock till och skådespeleriet blir tidvis faktiskt riktigt fint. Oftast är det då ungdomarna, och inte de vuxna, som visar mest talang.
Har sett hela andra säsongen idag. 13 avsnitt (men bara typ 20 minuter långa!).
Yaay!
Och visst grät jag en skvätt i slutscenen som bara är sååå fin och romantisk. Fast jag gråter ju till allt så det behöver ju inte betyda nåt...
Men i scenen där den onda pojken, som visat sig lida av svår dyslexi, lär sig läsa med hjälp av Neris ord "Du måste tro på dig själv. Först då kommer du kunna läsa", då skrattar jag tills skrattet övergår i vansinneshostning.
Självfallet lyckas han sedan stamma fram några försiktiga meningar ur barnboken, och allt det onda rinner liksom av honom och han blir snäll och får till och med en tjej i slutet!!
Nån måtta får det väl ändå vara på det sentimentala!
Näää, då hade det inte varit hälften så underhållande.
Och när huvudet är sprängfyllt av förkylning orkar jag inte med nåt smart och finkulturellt. Då är Ocean girl perfekt.
Inga bortförklaringar mer; Jag gillar Ocean girl även när jag är frisk.
2009-01-09 21:48
Lite magiskt.
Nu kallar tvsoffan och duntäcket, så tjingeling så länge!
2009-01-10 20:16
Smycke för bilen.
Efter att ha tittat på 15 avsnitt av Vänner idag (säsong 5 för er som undrar) stod långtråkigheten mig ända upp i det halsonda.
Dags att plocka fram koppartråden och tängerna.
David fick ett par sådana här tärningar av mig i julklapp. Idén har jag fått från de fula, rosafluffiga, gigantiska tygtärningarna som alla bilar på 80-talet var utrustade med.
Eftersom David är mitt uppe i övingskörande tyckte jag det var en passande gåva.
Dessutom har jag länge velat skapa något som inte kan anses vara lika könsbundet som mina andra smycken.
Jag tycker att män mycket väl kan använda smycken och det finns i alla fall tre män ute i Sverige som bär armband tillverkade av mig.
Det gillar jag skarpt.
Smycken är inte något enbart för kvinnor. Män gillar väl också vackra saker!
I vilket fall som helst har jag nu skapat detta bilsmycke.
Dels som en humoristisk tvist på något som idag ses som den ultimata kitchen: de vulgära 80-talstärningarna, och dels för att det faktiskt kan behövas något snyggt i den tråkiga automobilinredningen vi har idag.
2009-01-14 20:53
Att stå och vänta på bussen hem från jobbet och känna värmen från en solstråle söka sig fram över pannan. Eller att upptäcka att solen når fram till balkongen igen. Och när uteserveringarna börjar ta över trottoarerna och besökas inte bara av filtinvirade rökare, utan också av vårluftstörstande folk i allmänhet.
Och årets första krokus.
Det längtar jag efter.
2009-01-15 19:16
Precis på väg att lägga sig.
Hade turen att ha två promenader på schemat. Vissa stunder var solen så stark att jag bara gick framåt utan att se någonting för allt ljus. Det kändes skönt. Blunda och gå med solen strålande mot mig. Som att promenera igenom en vägg av ljus.
Tjärnen långt in i skogen jobbade på ett istäcke.
Det är fint när isen är sådär spröd att man vet att om man skulle lägga handen på den skulle isen spricka med ett lätt krasande ljud, och handen skulle sjunka ned i det kalla vattnet.
När isen är så tunn att man kan se vad som döljer sig på bottnen.
Solen gör mycket för humöret. Det är ju bevisat. Men precis hur mycket den gör inser man bara när man varit utan den ett längre tag. Man klarar dagarna utan sol, men tänk så mycket vackrare allt känns med en gnutta solljus.
Ibland önskar jag att det gick att spara ljus. I en liten ask. För vissa dagar är ljuset helt obeskrivligt och då hade det varit fint om man kunde stanna ljuset, förvara det nånstans säkert, och plocka fram det vid behov.
Jag försöker fotografera, men kameran räcker inte till.
-Det är ju så vackert här, tänker man, men när fotot väl är taget ser man att huset som ljuset faller på är ruskigt fult. Och det är en stor lyktstolpe i vägen. Och det är ju faktiskt inte det minsta fint här!
Hur kunde jag tycka det?
-Det var bara ljuset.
2009-01-15 19:25
2009-01-15 19:43
Och gör en alldeles ordinär husvägg betydligt mer spännande.
2009-01-16 19:17
Sparkly!
Det är den tid som jag så ömsint kallar Arla-Fucking-Morgonstund. Det är inte meningen att man ska vara vaken då. Man ska ligga i sin säng under det varma täcket med huvudet nedsjunket i en mjuk kudde.
Jag gick nedsjunken i tankar om sängvärme när jag passerade en byggarbetsplats. Där låg ju kudden!
Den glittrade av frost och var stelfrusen. Såg inte ut som en riktig kudde, mer som något som skapats för att se ut som en kudde. Ett konstverk föreställande en kudde beströdd med kyla.
Tänk att krypa ned i sin säng och luta huvudet mot den kudden...
Jag fortsatte min väg mot bussen med tanken att min längtan tillbaks till sängen hade förlöjligats. Jag hade blivit hånad av en glittrig kudde på en byggarbetsplats klockan 06:45 en ovanligt kylig fredagsmorgon i januari.
2009-01-18 13:55
2009-01-20 17:24
Det är nåt speciellt med ljuset och färgerna i naturen vid den här tiden på året. Egentligen gillar jag inte alls de här månaderna innan våren har kommit igång, men jag kan inte låta bli att fascineras av sådana här dagar. Tänker alltid på Agnes Cecilia, filmen skapad efter Maria Gripes ungdomsbok.
Det är en scen i den filmen där deras hund, Ludde, har sprungit bort och försvunnit under mystiska omständigheter. De cyklar omkring och letar efter Ludde en lång stund en dag på många vis lik den här. Filmen utspelar sig i Stockholmstrakten och när de ropar på Ludde låter det som "Lödde". Det var roligt tyckte jag när jag var liten.
I dag ville jag ropa "LÖDDE!" när jag promenerade längs med gråa stigar.
Kanske hade det då kommit springande en svart schäfer över fälten...
2009-01-20 17:26
2009-01-20 17:28
2009-01-20 17:37
Blöt Lotta, med mascaran på ögonlocken. Immig kameralins.
Först kom regnet. Ett lite lätt duggande blev till häftigt regnande. När jag kände mig mer än tillräckligt kall och blöt förvandlades regnet till is, piskandes in i mitt ansikte. Byxorna vägde säkert ett kilo mer av vätan, och kapuschongen ville bara inte stanna uppe.
Och när jag kunde skymta huset i fjärran var det dags för snöstorm.
Bet ihop, fäste blicken i marken och pressade mig fram genom blåsten hem till raggsockar och storkofta.
2009-01-20 20:26
Igår satt jag mest och tittade på när David flög runt i lägenheten med en miljon sladdar i näven.
Jag har inga problem att hjälpa till med att packa upp prylar, kökssaker och kläder. Eller montera ihop nåt. Eller riva sönder kartonger. Eller borra hål i väggar.
Men sladdar gör mig ledsen.
2009-01-21 17:16
2009-01-22 20:08
2009-01-22 20:11
Vi är många som tror på dig! Du kommer klara detta galant! KROKUS! KROKUS!
2009-01-22 20:24
Kaka!
Efter en titt i skafferiet var det tydligt att David skulle få kakor i födelsedagspresent.
Och för 20 kr kunde jag köpa fil och baka ett av de godaste bröden som finns.
Kakor, nybakat bröd, hett te och kärlek är allt man behöver i livet.
2009-01-23 19:01
2009-01-23 19:06
Rost är inte enbart av ondo.
2009-01-23 19:40
Bor skogshäxan där kanske?
Skogen formligen kryllar ju av tänkbara kojställen!
Det bör man ta vara på! Inte springa förbi dem och sen låtsas att man är nöjd med den så kallat uppfriskande promenaden!
Så länge jag kan minnas har jag alltid varit lite svag för Kojor.
Jag minns de kvällar när mamma jobbade sent och jag och far gjorde en koja i mitt rum av lakan och möbler. Sen gjorde vi stekt äggmackor som vi åt inne i kojan i ficklampans sken. Testade att bygga lakanskoja och äta stekt äggmackor med mamma en gång när pappa jobbade sent, men det funkade inte alls lika bra. Mamma och jag hade liksom redan skapat oss en tradition i att äta pocorn och dricka te iställlet. Och så åt vi Käck. Pappa och jag åt Lakritspipor.
Vissa grejor var liksom mysigt att ha tillsammans med bara den ena föräldern. Lite som en hemlig klubb med mamma eller pappa. Ja ja...sidospår...
På Österlen hade jag faktiskt mitt eget Kungarike vid en bäck som rann ner till havet. (Nu kryllar det av massa andra barn där så jag får väl erkänna mig nedstigen från tronen.) Mina föräldrar tyckte det var roligt att jag döpt det till Kungarike eftersom jag borde varit drottning. Jag minns att jag tyckte de var konstiga som sa så. Hallå! Kungen är ju alltid högst liksom. Det är ju Kungen som bestämmer (trodde jag då, ja)!!
Klart som tusan att jag var Kung!
På väg hem från jobbet går jag förbi en skog med denna "koja" skymtandes bakom träden. På sommaren syns den inte alls för all grönska. Nu ser den lite läskig ut. Som hämtad ur en skräckfilm.
Fast det ser ut som någon har lämnat ett par blåa tossor, som man har på skorna för att inte smutsa ned på vårdcentralen, i kojans dörröppning. Kanske ett fattigt vårdbiträde sover där om nätterna...
Min kojförtjusning har nog varit betydelsefull i mitt sätt att inreda mina hem på. Jag vill ha det mysigt hos mig.
Och istället för ficklampa finns det färgade lampor och ljusslingor.
2009-01-24 17:07
Överst: Brosch med tyllblomma. Nederst: Hårspänne med tyllblomma
Men jag gör det ändå.
De senaste veckorna har jag längtat efter att göra små hårprydnader som inte behöver oroa sig för att bli intryckta i en yllemössa, och fina broscher som får luftas på kavajslag istället för att låsas in i tjocka vinterkappor.
SÃ¥ idag har jag gjort det.
Och fler kommer det bli för våren har ju (nästan) inte börjat än!
Har många våriga idéer om blomdiadém och klämmor, broscher av alla de slag, och givetvis också en massa halsband, armband och örhängen!
Det kommer bli en Vår/Sommarvisning så småningom. Datum är inte bestämt än, men jag hör av mig om det längre fram.
Och för er som är med i min Facebook-grupp kommer det givetvis inbjudningar.
Har druckit två kannor kaffe idag så nu får jag nog gå över till tedrickande.
2009-01-25 19:30
Kompis poserar vant.
Fina vännerna var hos mig på pannkakslunch idag och hade Kompis med sig.
Genom att koppla ihop tre av mina armband fick vi ett lagom stort halsband till Kompis. Och se så fin han blev!
Han ska få ett rött halsband att använda när han vill vara lite extra gåbortfin.
Detta är en lite oväntad utveckling i mitt smyckesarbete. Är egentligen inte förtjust i kläder och smycken för djur, men ett halsband till en så fin hund går ju bara inte säga nej till.
(Och jag vet ju också att vännerna är extremt långt ifrån typen som klär sin hund i kläder, fluff och annat trams, eller ser sitt husdjur som en accessoar - sånt är rent ut sagt vidrigt!)
Tänk vilken succé Kompis kommer göra på de tillställningar han i framtiden kommer bevista!
Ã…h, han kommer vara festens mittpunkt!
Ps: Observera de snygga strumporna i bakgrunden. Och ja, jag vet att det är under all kritik att fota i badrummet,men ljuset är ju bäst där och Kompis ville liksom inte sitta still.
2009-01-26 20:03
2009-01-26 20:06
2009-01-27 19:43
Obegripligt.
En ostexplosion?
En hungrig varg?
Man undrar ju...
2009-01-28 21:12
Som synes.
En popcorngryta är en vanlig hederlig aluminiumkastrull. Gärna ful och sliten (om inte så lär den bli det inom en ganska snar framtid).
Jag lärde mig poppa popcorn i mammas popcorngryta. Den är kolsvart och har buckligt lock efter kraften från poppande majskorn.
När jag flyttade hemifrån testade jag att använda en av mina vanliga kastruller till att poppa popcorn i. Med ett förödande resultat. Brandalarmet i det engelska personalhuset gick igång och grytan fick bearbetas med svinto länge efter detta.
Testade några gånger till. Med samma resultat. Trodde det var fel på de engelska popcornen (en självklar tanke) men det blev likadant med de svenska.
Funderade lite och kom fram till att det nog måste ha varit fel material i grytan. Rostfritt stål i all ära, men det är inte bra att poppa popcorn i.
Köpte således en aluminiumkastrull på en loppis i Lund.
Gick hem och testade.
Med brandrök och sega popcorn som resultat.
Men vad tusan!
Funderade lite till.
Vad var det som gjorde mammas slitna kastrull så bra?
Kunde det ha med det buckliga locket att göra?
Man måste prova, tänkte jag och la locket liksom lite på sniskan så att luft kunde sippra in under kanten.
Och ja.
Det var det som gjorde det.
Luftiga, knapriga, underbart goda popcorn i min alldeles egna popcorngryta!
Mitt kastrullock hade slutit åt för bra. Popcornen behövde luft för att bli fluffiga. Vem kunde ana!?
Det kändes som en stor seger.
Fyra år senare är min popcorngryta lika svart som mammas. Det svarta ser ut, och fungerar nästan som teflon. Genialt!
Nu när vi är mycket i Davids lägenhet behöver vi ju ha tillgång till en lika bra gryta hemma hos honom så det fick vara dagens uppgift.
Vi letade bland hyllorna på second handbutiken efter en kastrull i aluminum med ett inte alltför tättslutande lock, men vi hittade naturligtvis inte någon sådan.
Däremot hittade jag en fin scarf och en rulle vit spets.
Det är ju inte helt illa det heller.
2009-01-29 21:25
2009-01-29 21:27
Eller maskhål på en trädstam.
2009-01-29 21:30
2009-02-01 19:25
2009-02-01 19:50
Som öppnad med en konservöppnare.
Idag såg jag bron som denna lastbil varit för hög för att åka igenom. Då undrade jag inte det längre.
Nu undrar jag istället: hur dum får man bli?
2009-02-02 17:05
Överst: Timvisare. Underst: Minutvisare
2009-02-02 21:54
2009-02-04 17:15
Utspridd som en drake i ett kärr.
Fick känslan av att trädet var kvarlevor från ett urhistoriskt djur. Undrar hur länge det sett ut så här? Och hur länge det kommer få förbli liggande innan någon anser det förstöra naturen?
2009-02-06 23:31
Rosa flufftärningar.
Tydligen finns det människor som trots allt vågar.
Man kan ju alltid säga att det är humor.
2009-02-06 23:45
Det känns långt ifrån det vi ska syssla med inom föreningen i framtiden. Men det är ju fantastiskt hur mycket fnitter som kan uppstå genom föreningsprotokoll och trötthet.
För vad sägs om gruppnamnen Teater Ta Dig I Brasan eller Teater Stadga eller varför inte Teater Med Lemmar?
Tja...
Imorgon fortsätter skapandet av en ny, briljant teatergrupp. Förmodligen dyker också ett fantastiskt gruppnamn upp.
Och nu säger jag godnatt.
2009-02-08 23:47
Det är underbart att ha teater i sitt liv.
2009-02-08 23:58
2009-02-09 00:01
2009-02-09 00:06
Efterlängtad.
Det finns ett uttryck som passar för den här dagen. Jag har själv kommit på det.
Och det lyder som följer:
Bättre kallt än blött.
2009-02-10 17:05
Det gick bra. Jag kom hem välbehållen. Och med nya bilder i kameran.
2009-02-10 19:56
Glad!
David har varit uppspelt i en vecka. Jag tänkte mest det skulle bli mysigt att gå på bio. Och så såg jag förstås fram emot att vända mig om i salongen precis innan filmen började, och titta på alla andra biobesökare i fåniga 3D-glasögon...
3D-glasögonen nu förtiden är inte tvåfärgade. De ser ut lite som brillorna som Michael Caines rollfigur Harry Palmer från 60-talet hade.
Bara det gjorde ju biobesöket ännu mer intressant! (För er som inte känner mig kan jag informera er om att jag älskar Michael Caine. Hade planer på att gifta mig med honom 1964, men jag fanns inte då.)
Redan i förtexterna var jag minst lika begeistrad som David. Det här med 3D var ju coolt!
Och filmen var ju rolig.
Tänk, det trodde jag inte!
Jag kände hur min inställning omkullkastades totalt och när filmen var slut var jag helimponerad över dagens teknologi.
Lite tråkigt var det förstås att David, som sett fram mest mot detta och som är utrustad med supersyn, hade problem att se vissa av grejorna med tydlig skärpa. De där sakerna som liksom stod ut från duken och som man för en microsekund var helt säker på att man skulle kunna beröra. Det såg han ibland dubbelt.
Idag har han ägnat lång tid åt att surfa på nätet för att hitta en förklaring på detta. Förklaringen lyder: Det kan vara så för vissa.
Vidare funderade vi även på hur man gör om man redan har glasögon. Får man ha dubbla glasögon på sig då? Dubbelt töntigt!
Räknar bioindustrin med att alla har linser nuförtiden?
Och så sänder vi en tanke till min far som bara ser ordentligt på ett öga och därmed aldrig kommer få uppleva 3Dfilm.
Stackars far.
2009-02-11 19:49
Hmmmm?
Jag har, efter mycket grunnande, beslutat mig för att det är en apa. Men jag förstår inte vad det är för fel på hans ena hand? Och varför är hans mage så kantig?
Jag kan ju förstå varför den nu finns till försäljning på en second hand-butik i Jönköping.
Däremot förstår jag inte varför jag inte köpte den.
Den är ju så oemotståndligt obegriplig!
2009-02-11 19:57
Till och med skuggan är vacker när den brer ut sig över soldränkt vintergräs.
Eller så var det bara så att skuggan såg så fin ut för att jag kände solens strålar på mig där jag stod och gjorde en skugga.
Strunt samma.
Solen är skön, solen är toppen.
2009-02-12 16:43
2009-02-12 16:51
2009-02-12 16:56
2009-02-12 21:09
2009-02-14 13:44
Tack till Jessica för fina bilden!
2009-02-14 16:29
2009-02-15 16:38
NOSHÄST.
Den ska heta MÃ¥nadens djur.
Varje månad presenterar jag ett nytt djur för er. Djur som ni förmodligen aldrig tidigare skådat (Om ni mot all förmodan har det så har jag misslyckats).
Jag har alltid velat skapa en ny, fiktiv värld. Inspirerad av Tove Jansson och Mumindalen ger jag er alltså nu Månadens djur.
Först ut, representerande februari månad, blir Noshästen.
Noshästen mäter ca 1 meter över havet och blir i fullvuxen ålder upp till 1,5 meter lång. Näsan till trots har Noshästen synnerligen dåligt luktsinne.
Noshästen är sällan, eller aldrig, aggressiv. Snarare kan hans vänlighet ibland missuppfattas som dumhet.
Noshästens föda består av Selleri och fänkål.
Trots namnet har Noshästen inte hovar, som hästar har. Istället har de tassar med mjuka trampdynor. Noshästen är ytterst kittlig på nämnda trampdynor.
Noshästens läte påminner om en hostning. Noshästen skäms mycket över att han inte kan gnägga som sin avlägsna släkting Hästen. På grund av skam är Noshästen oftast tyst. Att höra Noshästs läte sägs ge tur, och en inspelning av Noshästens läte inbringar således stora summor pengar.
Noshästen trivs bäst i en temperatur mellan plus 1 och plus 25 grader Celsius. Skulle det bli varmare drabbas Noshästen av ett anfall som kan liknas vid enorma fnitterattacker som om han blev kittlad. Vilket, som ni nog kan förstå, är ytterst påfrestande i längden. Det enda botemedel som finns mot detta är ett kallt bad.
Skulle temperaturen gå under plus 1 grad Celsius blir Noshästen mycket yr och långsam i sitt rörelsemönster.
Noshästen lever i flock och har inget emot att utöka sina stora familjer med andra sorters djur och varelser. Noshästen är ett givmilt djur som hellre ger än tar. Detta kan givetvis leda till stora problem, till exempel om en Noshäst drabbas av överdriven givmildhet och glömmer bort att ta hand om sig själv.
2009-02-16 15:17
Skäms lite för det. (Därför är det jättesmart att skriva om det på sin hemsida...)
Alla dansfilmer som görs idag har exakt samma story. Tjej eller kille med hip hop-bakgrund vill ta sig ifrån ghettot och slå igenom som balletdansare. Träffar snobbig kille eller tjej som behöver lära sig en del om dansglädje. De blir kära, lär varandra allt de kan och i slutet visar de upp detta i ett dansnummer som kombinerar balett och hip hop på ett "helt nytt" sätt. Fast eftersom det gjorts minst tio filmer på temat så är det kanske inte så värst nytt längre...
Skådespeleriet är alltid under all kritik och manuset självklart värdelöst.
Men dansscenerna. De är fantastiska.
Kolla bara in den här scenen ur filmen Step up to the streets.. Är det inte riktigt tufft!?
Eller den här scenen från Center stage.
Och sen har vi ju alltid Save the last dance 2 (självklart finns det uppföljare på alla. Där skådespeleriet alltid är ÄNNU sämre än i första filmen).
Ja, så nu vet ni.
Och snälla, se inte ner på mig nu...
2009-02-16 16:09
Nördig på ett bra sätt.
Nämligen Louis Theroux's weird weekends.
Louis är en brittisk dokumentärfilmare som åker runt i USA och gör dokumentärer om allt från plastikkirurgi, gangsta rappare och body builders. Det fina med Louis är att han är världens nörd och inte skäms det minsta över det. Faktiskt är det så att det är hans nördighet som gör att folk pratar med honom. Han kan få livstidsdömda mördare att öppna sig för honom bara för att han vågar ställa töntiga frågor.
Kolla in det här klippet där Louis träffar gangsta rappers i New Orleans.
Och titta också på det här klippet om kvinnliga body builders och deras fans.
Visst är Louis underbar!?
2009-02-18 22:02
Två sidor av samme man.
Ja ja...
Conan O'Brien gör sin sista vecka på Late night with Conan O'Brien. Sedan flyttar han till Los Angeles för att ta över The Tonight Show efter Jay Leno.
Jag gillar Conan. Han har rött hår och fräknar. Och han är blek.
Och så är han rolig.
Nu är det tre program kvar och sen är han borta från rutan ända till den 1 juni. Och i New York tas Late night över av Jimmy Fallon.
Härom dagen var Fallon gäst hos Conan. Det var roligt. Kolla själva här.
Nu blir det ju två talk shows att följa framöver...
2009-02-19 22:06
Överst: min. Underst: nån annans.
-Öh? En vad för nåt?
Jo, mina vänner, en Coil är en elektrisk komponent man ofta kan finna i datorer.
Så jag har alltså skapat en elektrisk komponent utan att veta om det. Där ser man.
Men jag tycker ändå den är ganska fin. Och jag tänker ändå göra ett fint halsband med min hemmagjorda coil.
2009-02-21 18:52
2009-02-21 18:55
2009-02-21 19:01
Ibland behövs konsten rätas till. Det var fint det med.
2009-02-21 19:22
2009-02-21 19:34
2009-02-23 22:14
2009-02-24 23:01
Blå och grön berlock med kristaller.
Och jag har en rolig vecka framför mig med besök av först systern och sedan Sambon. Men innan det ska jag hinna med ett besök på Knappcarlssons och inköp av en massa sidenband.
För jag har fått en idé...
2009-02-25 18:15
2009-02-25 18:19
2009-02-25 18:24
2009-02-25 22:04
Och min idé börjar ta form. Men vad det ska bli är än så länge hemligt.
2009-02-25 22:09
2009-02-26 16:03
Insändare är oftast skrivna av trångsynta, arga människor och den här innehåller båda delarna men också en väldig massa (ofrivillig) humor.
Skribenten anser att man bör höja åldern för rösträtt till 21 år, och som punkt två i listan över anledningar till detta har vi: "Många ungdomar är vänstervridna och ändrar sig lite senare."
Ha ha!
Ja, jag blir så full i skratt. Formuleringen är underbar.
Nu undrar jag några saker; Är det alltså så att ju äldre, och mognare, man blir desto mer högervriden (urvriden) blir man?
Och om man som 45åring fortfarande röstar vänster har man stannat i åldern då?
Ord och uttryck som ungdomlig och med barnasinnet i behåll får en helt ny innebörd.
Jag lovar och svär att jag kommer vara ung i sinnet för resten av mitt liv.
2009-02-27 22:46
2009-02-27 22:50
En Chailatte med ytspänning.
Gamla Sambon är värd att vänta på.
2009-02-28 18:26
2009-02-28 18:33
2009-02-28 18:36
2009-03-01 22:34
Inte alls klädsamt.
Jag menar, skräpet runt omkring papperskorgen blir ju ännu fulare nu! Sen tror jag att folk brydde sig mer om att träffa rätt med sitt skräp när papperskorgen var snygg. Nu skiter folk i vilket.
Dessutom har målaren inte gjort ett vidare bra jobb för den fina, röda färgen skiner igenom.
Jag blir lite ledsen.
Folk verkar tycka att allt måste se likadant ut för att vara snyggt och prydligt. Det förstår inte jag. Sen när är bajsbrunt snyggare än rött och gult, liksom!?
2009-03-02 15:42
TedTalks och fantastiska Miru Kim
Gå in på www.ted.com och uppslukas av smarta människor och deras kunskap. TED står för Technology, Entertainment och Design.
Korta föredrag av folk som kan sin sak inom vitt skilda ämnen.
Här hittade jag Miru Kim som i detta klippet berättar om sitt arbete. Hon är en fotograf som letar upp fantastiska, övergivna platser som hon fotograferar och där hon finns med på varje foto, naken.
Vackert på ett brutalt vis.
Spännande att se ett sådant modigt arbete komma från en så till synes blyg person. Vilka platser och händelser hon har upplevt!
Jag skulle också vilja fota sådana ställen! Fast utan att behöva vara naken då.
2009-03-02 16:53
2009-03-02 19:39
2009-03-02 21:30
2009-03-02 21:35
2009-03-03 18:59
2009-03-03 19:13
SÃ¥nt begriper inte jag.
Min far berättade härom dagen att hans och mammas bil har gått sönder och att den fick lämnas in på verkstad för lagning. Istället för att få en lånebil fick han en lånecykel.
För som bilverkstan uttryckte det: De tänker på miljön.
Så det är inte så att de kommit på att de kan tjäna en massa pengar på att slippa låna ut bilar till höger och vänster? Och så får de ett gott miljösamvete på köpet! Tipp Topp!
Som om folk går på deras "miljötänkande". Bättre då att erkänna att man faktiskt snålar in på kostnaden, tycker jag.
Tur för pappa att de bor centralt. Hade ju varit lite jobbigt om han hade bott i Habo, liksom.
2009-03-04 18:41
2009-03-04 18:45
2009-03-04 22:03
2009-03-04 22:04
2009-03-05 16:49
2009-03-05 22:35
När vi bodde i södra England (2000-2001) fotograferade vi våra äventyr noga. Vi tog kort på allt. Inga digitalkameror på den tiden så det blev många turer till fotostället för framkallning och inköp av nya filmrullar.
En av de fina sakerna med den moderna kameratekniken är ju att man kan radera foton som inte blev bra, men det är också en av nackdelarna.
Jag ska förklara:
De kort som vi tyckte blev misslyckade, där våra ansikten helt enkelt var fulare än de någonsin skulle kunna vara i verkligheten, rev vi helt enkelt itu. I fyra till sex bitar.
Och vips hade man fyra till sex nya fotografier. För de fula delarna, ansiktena till exempel, slängde man i papperskorgen och de fina behöll man. Och då upptäckte vi nya saker i fotona.
På det översta fotot blev min turkosa jacka så snygg mot Staffhousets tegelvägg och plank. Fotot får en lite cool känsla. "Här står jag och lutar mig mot en tegelvägg",liksom.
På det nedersta fotot (vår avresedag från Sverige till England, början på äventyret.) upptäckte vi att det satt en söt liten tant bakom oss, tittandes in i kameran.
Och lapparna som jag höll i min hand känns liksom viktiga på något vis. Om detta hade varit en deckare på tv så skulle de lapparna vara viktiga dokument som skulle vara avgörande för hela filmens handling.
Att ansiktena inte finns med på bilderna ökar känslan av spänning och nervositet som vi kände den dagen. När jag tittar på bilderna idag tänker jag att det fanns delar av livet, framtiden, äventyret, som man inte kunde se. Som var dolda för ögat. Utanför vår vetskap.
Ja, summan av kardemumman blir alltså att släng inte era gamla pappersfotografier som ni inte varit nöjda med. Riv dem istället i bitar, välj ut de snygga delarna och upptäck saker ni tidigare aldrig lagt märke till.
2009-03-06 18:22
Typ ett av de godaste bröden som finns.
Brödet är just uttaget ur ugnen och Thaikycklinggrytan skall snart tillagas.
Den ömma modern fyller 60 imorgon så ikväll blir det till att laga sitt bästa recept. Imorgon går vi på restaurang och låter kocken laga sitt bästa recept.
Det här brödet är så bra att jag måste dela med mig av receptet.
Så, här kommer det:
Lottas grova grymma bröd
2,5 dl vetemjöl
1,5 dl rågsikt
1 dl grahamsmjöl
1 dl rågkross
1 dl vetekross
1 dl solrosfrön
1 dl kruskakli
1 dl havregryn
1 dl linfrön
1 tsk salt
1 tsk bikarbonat
0,5 dl mörk sirap
5 dl filmjölk
1 dl lingonsylt
Ok. Blanda alla torra ingredienser. Häll sedan i det blöta och rör om. Det ska vara riktigt klibbigt.
Fyll en oljad brödform och grädda i ugn på 175 grader i 1 timme och 40 min.
Låt svalna utan duk så blir ytan krispig och god.
Jag har ofta i pumpakärnor, pinjenötter och allt möjligt annat. Se då bara till att öka på filmängden eller minska ned på någon annan torrvara. Man kan också skippa lingonsylten, och ha i rivna morötter istället eller inget alls, huvudsaken är att smeten är lika klibbig som den ska vara.
Detta brödet blir ALLTID gott, så no worries, testa att slänga i vad du vill och överraskas av hur grym du är på att baka!
Brödet SKA bli svart. Du har inte bränt det.
2009-03-06 22:23
Thaigryta.
Här har ni receptet som jag skapade i lagandets stund..
Lottas makalösa thaigryta
Stek en tesked röd currypasta (allra helst inhandlad i thaibutik. Inte det där äckliga tråkiga märket som jag inte tänker nämna namnet på som finns i vanliga affärer) med lite olja.
Häll sedan på kokosmjölk och hönsfond och en hönsbuljongstärning och en matsked soya.
Sedan klipper ni i tre limeblad och ett gäng blad av söt thaibasilika (som ni också köper i samma thaibutik som ni köper curryn i).
Lägg i tärnad kycklingfilé och låt koka en stund. Typ tio minuter.
Lägg i morotsstavar och tärnad vitkål och sen broccoli.
Späd ut med vanlig mjölk och vatten. I slutet lägger ni i böngroddar (helst färska) och gul paprika.
Smaka av, förstås.
Limeblad och thaibasilika är för övrigt det mest fantastiska sedan popcorn.
Det går att ha i alla grytor och soppor för att uppnå den där lilla extra smaksensationen.
Thaibasilikan köps oftast färsk. Klipp ner den i en burk och stoppa i frysen, limebladen lägger ni i också i frysen, och sen kan ni använda den i tid och evigheter.
Det är som att ha guld i frysen. Fast mycket mer användbart, förstås.
2009-03-07 10:25
Se! Min logga!!!
2009-03-07 10:45
En sådan ära.
Förstår ni vilken makt han har nu i fyra veckor framöver?!
Min pappa lovar att ta uppgiften på största allvar och försöka peta bort Helene Sjöholm "Du är min man" från topplistan...
2009-03-07 15:24
Glad 60Ã¥ring.
Ett halsband av sidenband till min mamma som fyller 60 idag.
Och det är sant, det ÄR trettio meter sidenband i detta halsband!
Fint blev det, pilligt att göra var det. Och jag har insett att fingerborg inte är nåt onödigt påhitt.
2009-03-08 12:25
2009-03-08 21:38
På god väg.
Idag hade vi hoppats på promenad på Ramberget och småstrosande i stan men vädret hoppades på annat. Så det blev istället en del korta, blöta och blåsiga promenader till och från spårvagnar, fik och affärer, innan mor och far åkte hemåt.
I kväll har jag börjat jobba på ett nytt sidenhalsband. Det är ett tid- och tålamodskrävande arbete. Har tänkt skicka in detta som del av arbetsprov till en smyckesdesignutbildning här i stan. Det är mycket som ska fixas på en vecka. Spännande att se hur det utvecklar sig.
2009-03-09 20:48
2009-03-09 21:12
Albumet finns för att det ska bli enklare att se de olika smyckena i sin helhet.
Albumet kommer uppdateras fortlöpande.
Ja, kika ni.
2009-03-10 22:45
Det är så vackert. Jag blir rörd av hela världens känslor samlade på en plats som färgglada bubblor i ett emotionellt fyrverkeri.
Jag kommer bli beroende.
2009-03-11 18:40
Jag förstod aldrig riktigt vad hon menade. Nu förtiden använder både far min och jag själv det titt som oftast.
Det är så hoppfullt på nåt vis. För vem vet egentligen exakt hur mycket blå och vit himmel som behövs för att sy en sjömansskjorta?
Räcker det med en liten glipa blått och vitt i det genomgråa molntäcket? Eller krävs det ett stort blått och vitt fält för en himmelsk skjorta?
Idag var det i varje fall inget snack om saken.
Idag hade vi kunnat starta en sjömansskjortefabrik och tjäna storkovan genom att sälja plaggen till sjömansskjortetörstande människor.
2009-03-11 18:42
Skulle jag vilja ha som skåpsluckor i mitt kök när jag blir stor.
2009-03-11 18:44
2009-03-11 18:53
Jag säger bara: Suck.
2009-03-11 18:55
2009-03-12 16:50
Klockan 01:44 vaknade jag av oljud. Det lät som om någon festade på gården. Det var musik och röster. Jag gick upp ur sängen, argt, och förberedde mig på att skälla ut ungdomarna.
Men det var ju ingen där.
Ljudet kom inifrån lägenheten. Musik. En kvinnoröst.
Jag följde musiken till hallen. Ahaaa! Davids mobil, tänkte jag och gick in i sovrummet för att väcka David så att han kunde lokalisera, och stänga av, den påträngande kvinnan som sjöng.
David går inte väcka när han sover.
Det kommer ljud ur honom men det är tydligt att han inte fattar ett jota av vad jag så förtvivlat försöker få fram.
Texten i musiken blir plötsligt alldeles tydlig. Kvinnan sjunger upprepande samma fras om och om igen. "In the night, in the night, in the night" Jo, tack, spöklikt precist.
Det tar aldrig slut, kan människan på andra änden inte lägga på snart, har det hänt nåt?
Vid det här laget är jag riktigt uppjagad. Nyvaken, trött, förtvivlad, nästan lite rädd.
Då inser jag var ljudet kommer ifrån. Min ryggsäck.
Det är min Mp3spelare som sjunger. Basia Bulat - In the night.
Men hur sjutton har den gått igång av sig självt flera timmar efter att jag har pillat på den senast? Och knapplåset är ju på.
Jag stänger av spelaren och går och lägger mig igen, muttrandes nåt generat om att det visst var min mp3 som lät, inte Davids telefon. Han grymtar lite, sover fortfarande.
Jag kan inte somna om. Upptäcker att hjärtat slår i dubbel hastighet. Jag är rädd. Livrädd för att min Mp3 ska sätta igång och sjunga igen. Vem vet vad den skulle välja för låt då...
Kanske The Ditty Bops - Wake up?
Men det var ju ingen där.
Ljudet kom inifrån lägenheten. Musik. En kvinnoröst.
Jag följde musiken till hallen. Ahaaa! Davids mobil, tänkte jag och gick in i sovrummet för att väcka David så att han kunde lokalisera, och stänga av, den påträngande kvinnan som sjöng.
David går inte väcka när han sover.
Det kommer ljud ur honom men det är tydligt att han inte fattar ett jota av vad jag så förtvivlat försöker få fram.
Texten i musiken blir plötsligt alldeles tydlig. Kvinnan sjunger upprepande samma fras om och om igen. "In the night, in the night, in the night" Jo, tack, spöklikt precist.
Det tar aldrig slut, kan människan på andra änden inte lägga på snart, har det hänt nåt?
Vid det här laget är jag riktigt uppjagad. Nyvaken, trött, förtvivlad, nästan lite rädd.
Då inser jag var ljudet kommer ifrån. Min ryggsäck.
Det är min Mp3spelare som sjunger. Basia Bulat - In the night.
Men hur sjutton har den gått igång av sig självt flera timmar efter att jag har pillat på den senast? Och knapplåset är ju på.
Jag stänger av spelaren och går och lägger mig igen, muttrandes nåt generat om att det visst var min mp3 som lät, inte Davids telefon. Han grymtar lite, sover fortfarande.
Jag kan inte somna om. Upptäcker att hjärtat slår i dubbel hastighet. Jag är rädd. Livrädd för att min Mp3 ska sätta igång och sjunga igen. Vem vet vad den skulle välja för låt då...
Kanske The Ditty Bops - Wake up?
2009-03-12 16:51
2009-03-12 16:56
2009-03-12 21:25
2009-03-13 20:12
Tydligen elektrisk. Tydligen norsk. Bilen på bilden har inget med inlägget att göra. Förutom att den är gul. Och fin.
Jag har aldrig känt mig intresserad av att skaffa körkort, och anser att så länge jag klarar mig utmärkt med spårvagn, buss, cykel, fötter och tåg finns det ingen anledning att sätta ett nytt bensinmonster till världen.
På senare tid har prat om bilpooler och elbilar fått mig att tänka att kaaanske kan det hända någon gång i framtiden.
Men först måste jag vinna på triss (innan dess måste jag börja spela)...
Nyligen fick jag lära mig en helt ny sak om bilar och bilägande.
En av mina kolleger har en gul bil.
En knallgul bil, som säkert är offer för många rapsbaggars ömma känslor. Men det är inte rapsbaggarna som denna historia handlar om...
Från det att min kollega köpt sin gula bil, för ett antal år sedan, har hon fått uppleva saker som en ägare till till exempel en grå bil aldrig någonsin kommer få vara med om.
För det första verkar folks åsikt om en Gul Bilägare vara att han/hon måste vara en fartdåre. Varför skulle man annars välja en så utstickande, i ögonfallande bil, liksom? (Kanske för att den var flera tusen kronor billigare...) Andra bilförare blir provocerade av det Gul Bil-statement som hon helt oventandes sänder ut.
Sen har vi den andra, viktigaste, saken: Allt som oftast började hon se barn och ungdomar som slog på varandra när hon susade förbi. De skrek nåt också. Min kollega förstod så småningom att det måste finnas en koppling mellan barnens slagsmålvilja och hennes bil.
Ganska snart fick hon lära sig om leken "Gul bil".
Reglerna är enkla. Poängen är svårbegriplig.
När man ser en gul bil måste man skrika Gul bil! och sedan slå på kompisen närmast en. Den som blir slagen sist är knäpp.
Det är allt.
Så vid övergångsställen får alltså min kära kollega vänta tålmodigt medan skolbarn smäller på varann och skriker högt åt höger och vänster.
Gul bil! Gul bil!
Tänk vad olika liv ni bilägare lever.
2009-03-13 23:06
2009-03-14 21:18
Fota David som fotar armband.
Framåt sena eftermiddagen kom jag igång med förberedelser inför arbetsproverna till HDK som ska in på måndag. Himla tur att David har en massa crazygrejor i skåpen; så som 200wattslampor, grymmekamera och stativ. Sånt gör allt mycket lättare liksom.
Jag har varit överkreativ den senaste veckan. Har inte målat och tecknat sen gymnasiet. Det kändes fint att sitta i soffan med pensel och vattenfärg i högsta hugg. Ska dock bli skönt på måndag kväll när allt är inlämnat och jag förhoppningsvis kan slappna av lite. I väntan på det läskiga beskedet då förstås.
2009-03-15 13:48
Ni fattar inget?
Jag berättar en annan dag. Kanske imorgon. Kanske inte.
2009-03-15 23:04
Tio fina kartonger i A3-format ordentligt ihoptejpade med eltejp så att det bildar ett dragspel.
David är först att bedöma. Han ger ett gott betyg.
2009-03-16 16:20
2009-03-16 16:50
Grinden till det förfallna.
2009-03-16 16:53
2009-03-16 16:59
Hemligstämplad information för evigt gömd på omoderna disketter som inte fungerar på dagens datorer...
2009-03-16 17:05
Hur mycket skyddar Effektlarm egentligen när dörren rostat sönder?
2009-03-16 17:10
2009-03-16 17:12
2009-03-16 17:14
2009-03-16 17:16
2009-03-17 16:49
2009-03-17 17:11
Shakespeare, Popcorn, Dagbok, Tekanna, Avocadoplanta...
Det var det här jag höll på med häromdagen.
Ett självporträtt i vykortsform.
2009-03-18 17:16
2009-03-18 17:31
Sån lyx att på jobbet susa fram i var sin fåtölj bredvid varandra. Och alla blir så glada att se oss. "Hej, Hej! Vad hääärligt det ser ut!"
Vi plingar glatt med ringklockan och trampar förbi vårflanörerna.
2009-03-18 20:46
Luping
Och här är hon : Lupingen.
Namnet Luping är en förkortning av det lite mer korrekta Luftpingvin.
Lupingen har små labbar som växer ut direkt från underkroppen vilket gör det svårt för Lupingen att ta sig fram. Lupingen har istället ett ytterst raffinerat invärtes system som gör henne unik. Lupingens nos är utvecklad med inte två, utan fyra mycket små, men effektiva, näsborrar. Två av näsborrarna förser Lupingen med syre, precis som hos oss människor. De andra två (som sitter ovanför de två vanliga näsborrarna) använder Lupingen till att dra in luft som färdas genom kroppen, ut i svansen och upp till den ballongliknande behållaren som sitter längst ut på svanstippen.
Likt ett svalg, placerat inuti den stora nosen, kan sedan Lupingen hålla kvar luften i ballongen precis så länge den behöver det. När ballongen sedan är fylld lyfter den Lupingen tillräckligt långt upp i luften för att hon ska kunna röra sig framåt med hjälp av tårna. När Lupingen vill komma ned på marken igen släpper hon helt enkelt ut luften genom de två övre näsborrarna.
Var Lupingen härstammar ifrån är det ingen som riktigt vet. Som namnet antyder trodde många förr att Lupingen var besläktad med Pingvinen, men senare års forskning har helt slagit omkull den teorin.
Lupingen själv är övertygad om att den kommer från släktet Ballongdjur, men det är givetvis helt fel.
Lupingens föda består av luftig och lätt mat som inte tynger ned kroppen. Detta kan vara sallad,sockervadd,latteskum och chokladmousse.
Lupingen är oftast pigg, glad och utåtriktad men har även dagar av överdriven skadeglädje. Sådana dagar söker Lupingen upp andra Lupingar enbart för att skratta åt deras misstag.
När Lupingen skall sova använder den ballongen som huvudkudde. När Lupingen ska resa på sig behöver den fylla ballongen med luft för att komma upp.
Det händer ibland att det går hål i Lupingens ballong. Vid sådana tillfällen är Lupingen helt beroende av sina släktingar och vänner för att kunna överleva. Fascinerande nog växer ballongen ihop av sig självt efter ca 14 dagar av vila och Lupingen är då helt återställd. Efter en sådan sjukdomsperiod firar alltid Lupingarna genom att gå på tivoli och äta sockervadd och hälsa på ballongdjuren.
2009-03-19 20:23
30 meter sidenband är mycket sidenband,
2009-03-20 19:02
Camilla och hästen med det holländska namnet.
Det är Camilla, vår gamla vikarie, som kommer på besök, ridandes på den vackraste häst jag sett.
Jag har aldrig varit en hästtjej och har alltid tyckt att hästar är lite läskiga, men den här var så snäll, lugn och vacker att jag inte kunde stå emot. Var tvungen att lägga handen på den stora mjuka mulen. En oväntad och fin paus i jobbet en fredagsförmiddag.
Hästar kanske inte är så hemska ändå...
ps: Gul bil! Gul bil!
2009-03-20 19:19
Säsongspremiär för en favorit!
2009-03-21 19:14
2009-03-21 19:25
2009-03-21 19:36
2009-03-21 19:39
2009-03-21 19:41
2009-03-21 19:45
2009-03-21 20:05
2009-03-23 18:50
Skapar en känsla av illamående.
2009-03-24 17:57
Det var nog länge sedan den här bron behövdes.
2009-03-24 18:01
2009-03-24 18:05
Där är det andlöst vackert.
2009-03-24 18:07
2009-03-24 18:11
Istället för påskfjädrar?
2009-03-26 18:33
2009-03-26 19:20
Foto: Lisa Dahlin, Motiv: Vätterstranden, Jönköping.
Tack så jättemycket, Lisa, för de fina bilderna! Ja, Jönköping kan vara ett jäkla blåshål; trevligt att se de positiva aspekterna av detta!
Jag minns när jag var liten och för första gången fick se isskulpturerna som hade bildats runt fontänerna vid Vattenledningsdammarna. Vackert och läskigt på samma gång.
2009-03-26 20:22
Ödsligt på Backaplan.
Albumet kommer fyllas på allteftersom jag tar nya foton. Många av bilderna har ni redan sett i dagboken, några är nya för er.
Så titta gärna. Jag hoppas ni tycker om dem.
2009-03-27 21:57
Jag valde att lägga mina pengar på Tapas och strumpor istället. Inte fy skam det heller.
2009-03-28 17:40
2009-03-29 13:53
Brunnsparken i skymning.
Jag ägnade mig åt tjuvlyssning och fotograferade spårvagnsnätet.
2009-03-29 13:56
2009-03-29 14:00
2009-03-30 20:06
Tydligen endast för småbarn.
2009-03-30 20:12
Man får slita för födan.
2009-03-31 21:25
2009-03-31 21:30
2009-03-31 21:34
2009-04-01 22:14
Ett par gröna och ett par blå örhängen med pärlor från 50-talet.
2009-04-02 19:13
Men det kommer.
Snart svämmar Rambergets sluttningar över av vita vårblomster.
2009-04-02 21:55
Silverfärgade örhängen och berlock med glaspärlor i grönt och brunt,
2009-04-04 14:07
2009-04-04 14:11
2009-04-04 14:13
2009-04-04 14:19
2009-04-04 14:22
2009-04-05 22:23
Förkylning hade drabbat två sjättedelar av gruppen så vi tog det lugnare än vanligt. Spenderade många timmar under kökslampan. Åt gott och pratade gott.
Sådana här helger ger kraft och inspiration.
2009-04-05 22:27
2009-04-05 22:30
Det är fint.
2009-04-05 22:39
Jag kommer få uppleva detta dubbelt. Det är därför man har vänner i Skåne.
En av anledningarna.
Varje gång jag hälsar på i Skåne inser jag flera saker.
Väldigt många av mina vänner bor i Skåne.
Jag saknar naturen.
Jag saknar det öppna havet. Känslan av att svänga runt hörnet och bli överrumplad av det stora, vidsträckta havet. Lukten av tång.
Jag saknar skånes arkitektur. De fina husen, gyttret, kullerstensgatorna, hus som är placerade till synes hur som helst.
Och så saknar jag att våren är så mycket mer i Skåne. Mer explosiv. Mer skilla.
Hav av skilla.
2009-04-06 22:50
Dukat för finbesök.
Jag avskyr verkligen att dammsuga. Så till den milda grad att jag hellre våttorkar alla golv än drar fram dammsugaren.
Skulle ju dessutom få finfrämmande i form av sötaste Beckan så det fanns inga undanflykter; Städas skulle det.
När Rebecka sen dök upp luktade det såpa i lägenheten. Tevattnet stod på kokning och popcornen stod redo att förvandlas till vita, knapriga fluffigheter.
Så här fint var det då.
2009-04-07 18:11
Även om man vet vad det är som finns i paketet är det ändå lika spännande. Bar förväntansfullt hem kartongen som var klädd i lappar som meddelade att paketet kom från England och innehöll "Scientific wire". Öppnade det så fort som möjligt och plockade fram fem rullar med fint färgad koppartråd.
Min förra återförsäljare av koppartråd hade slutat ta in "min" sort och efter lite internetsnokande förstod jag att företaget i Tyskland verkade lagt ner. Så då fick jag ju leta runt lite till för att hitta nåt nytt, lika snyggt om inte snyggare.
Och det hittade jag i England.
Och dom har en miljon fina kulörer så som Salmon, Leaf green, Ivory och massa massa mer. Och så blev det billigare!
Oh, Joy!
Så nu är Lotta lycklig igen.
Måste helt enkelt skicka iväg en beställning på en tråd i varje färg så jag, och ni, kan se hur fina dom är.
Jo, jag blir visst lite lyrisk av koppartråd.
2009-04-08 16:22
2009-04-08 21:26
Överst: Kl 18:44. Underst: Kl 21:01
När jag återvände några timmar senare var den försvunnen. Hämtade av dess rättmätige ägare? Eller tagen av någon som inte kunde stå emot?
På bänken bredvid satt ett ungt kärlekspar, omslingrade.
Jag snappade upp en försiktig mening från killen till tjejen:
"Jag var ju rädd i början också, jag visste ju inte vad du kände och så, men jag visste ju att jag ville liksom..."
Åh, kärleken.
2009-04-09 21:21
Ett förbifarande Sverige.
Min mobiltelefon fungerar lite grann som ett sådant där lyckohjul på nöjesfält. När man har tryckt på knappen dröjer det en stund innan kameran tar kortet. Skärmen stelnar till tre gånger innan den till slut bestämt sig för vilket motiv den vill fånga. Ibland ser man vackra sjöar, fina stugor, vida åkrar susa förbi medan kameran fortfarande inte tycker det är tid att stanna. Sånt är frustrerande.
Men ibland trycker man på knappen mitt i ett kalhygge och så stannar kameran precis framför en slingrande bäck.
Då känns det som om man har vunnit.
2009-04-09 21:34
Men jag gillar tågstationer. Spåren, rosten, ledningarna, vagnarna.
Tror det har nåt att göra med att tågstationer har fört samman folk i hundrafemtio år. Visst har det skett modifikationer men det är nåt gammaldags över tågresande.
Jag tycker om att möta en kär vän vid tåget och jag uppskattar att bli mött på perrongen av någon som väntat på mig. Är man kär i personen som man blir mött av kan man kanske rent av få sig lite Perrongel. Jag vill alltid plocka fram kameran när jag ser solindränkt räls.
Detta betyder inte att jag står vid perrongen och räknar tåg, lär mig tidtabeller utantill och vet precis vilket årtal ett visst tåg är tillverkat.
2009-04-10 12:55
Tiger Lillies och deras fantastiskt hysteriska Banging in the nails.
Jag minns för två år sedan i Lund då jag just upptäckt den här låten. Det var långfredag och jag bröt mot gängse regler och putsade fönster och skrålade med i musiken. Det kändes fint.
Varning för hädisk humor; Jesu korsfästelse har aldrig förr varit så rolig.
2009-04-11 10:44
Hittade klädborsten, men jag hittade också nåt mycket intressantare.
Tre fina handskar som vi fått efter min farmor.
Gunsan jobbade i underklädesbutik och jag har berättat om henne en gång tidigare här. Kanhända var dessa handskar varuprover från butiken. Ett av paren har fortfarande lappen kvar. Sparkling nylon. Made in western Germany. 6 ½ .
Eftersom jag är familjens teaterapa a.k.a drama queen var det självklart att jag skulle få med mig dom hem.
Så kan det bli när man fått katthår på kläderna.
2009-04-11 14:49
Den gamla påsen gav lila ägg. Den nya gav gula och röda.
De lila äggen blev klart bäst. Färgstarka och vältäckta till skillnad från de klenare röda och gula, som dessutom fällde färg.
Säkert innehåller 70-talsfärgen något giftigt. Men strunt samma; snyggt blev det!
Och med dessa bilder önskar jag er alla en Glad Påsk!
Nu ska äggen provsmakas också.
2009-04-12 19:14
2009-04-12 19:19
2009-04-13 20:39
Här ska det spenderas många timmar i vår och sommar.
En balkong för såväl kvällste som rosévin.
2009-04-13 21:13
Och sen blir grejerna kvar där.
Pärlor, trådar, tänger, sidenband sprider ut sig på byrån, skrivbordet, golvet, under vardagsrumsbordet. Ja, ni fattar.
Så idag åkte vi till IKEA och jag införskaffade en styck badrumshylla på hjul.
Så nu kan jag rulla omkring med mina pryttlar i alla rummen om jag så vill.
Ibland är jag sjukt nöjd med hur min hjärna tänker.
2009-04-13 21:44
Gröna örhängen med rosa och mintgröna pärlor, Lila örhängen med lila pärlor och en vit kapselberlock med en spelkula inuti.
Efter pysslandet på balkongen satte jag mig alltså i soffan för lite smyckesgöra.
Tråden är perfekt! Lagom mjuk, lagom hård och färgerna är alldeles underbara!
Jag känner mig helt klart nöjd med den här måndagen.
2009-04-14 21:58
Vita örhängen med lila pärla och ett par gröna örhängen med pärlor i brungröna toner.
Jag öppnar kuvertet där direkt i hallen.
Det första min hjärna uppfattar är ett tyvärr. Jag har inte börjat läsa än men min hjärna har redan lyckats plocka ut det viktigaste ordet i brevet. Det fanns inte ens i första meningen.
Jävla skit bajstyvärr.
Efter ett antal auditions och intagningsprov är jag van vid sådana här brev. Konstigt att man faktiskt kan vänja sig vid det.
Samma hjärna som hittade tyvärr gör nu allt för att hitta positiva sidor av ordet. Nu har jag ju ett år på mig att bli bättre på att teckna. Jag kan ju gå nån kurs. Jag får tid för alla mina kreativa idéer jag fått på sistone.
Sen pratar jag i telefon med David, mamma, pappa. Då inser jag hur ledsen jag är för att jag inte är en av de 40 personer som får komma på intervju.
2009-04-15 18:27
En knoppig kvist.
Var ju tvungen att stanna hela tiden. Naturen tvingar mig till det. Kameran kan inte ligga kvar i väskan när det är knoppar och träd överallt som pockar på uppmärksamhet.
2009-04-15 18:30
2009-04-15 18:32
2009-04-15 18:36
Vingmuttersvamp?
2009-04-15 18:38
2009-04-15 18:40
2009-04-15 18:42
2009-04-15 18:45
2009-04-16 17:27
Efter lunch hade jag promenad på schemat. Hade hört rykten om grodor vid dammen så vi begav oss inåt skogen.
Fastnade i ett hav av vitsippor.
2009-04-16 17:30
Från ett annat håll.
2009-04-16 17:33
2009-04-16 17:39
2009-04-16 22:17
Inklämt, ostrukturerat, fint.
Minst en gång om dagen passerar jag ett hus och tänker Här vill jag bo när jag blir stor.
När David hade hört mig säga detta om ett tiotal helt olika hus blev hans ständiga svar Det säger ju du om alla hus. Du får ju bara välja ETT.
-KAN JAG JU INTE!
Om jag säger att jag vill bo i många hus ökar chanserna för att jag faktiskt kommer få bo i nåt av husen när jag blir stor.
Det är inte en fråga om att ha svårt att bestämma sig. Det handlar om att vara smart.
Och nu har jag med största sannolikhet skapat en ny serie här på hemsidan. Det är således lika bra att göra en tagg för ämnet redan idag.
Håll utkik efter Här vill jag bo i framtida inlägg.
2009-04-17 16:33
2009-04-17 21:34
2009-04-18 21:08
Toppen av Saluhallen.
Stod en stund i solen på kullerstenarna utanför Saluhallen. Fäste blicken mot skyn och fick upp mobilen för ett snabbt foto medan ett gäng grabbar stod nedanför och hävdade sig.
Sen gick vi in på bion för att se Män som hatar kvinnor.
2009-04-18 21:16
2009-04-19 17:23
Om jag någon gång får en trädgård kommer jag inte plantera några rabattväxter utan enbart blommande träd och stora buskar. Det kommer vara en färgrann skog både på hösten och våren.
2009-04-19 17:25
2009-04-19 17:33
Igår toppen av Saluhallen. Idag toppen av Palmhuset.
2009-04-19 17:37
2009-04-19 17:42
2009-04-19 17:45
2009-04-19 17:50
2009-04-19 17:55
2009-04-20 21:55
Så jag hoppar över sådana liknelser och skriver istället att jag tycker det är tufft av maskrosen på bilden att välja just den där platsen som sitt hem.
Modigt, liksom.
2009-04-21 21:02
Bängfläng.
Ni kommer minnas april som månaden då ni för första gången hörde talas om Bängflängen.
Bängflängen är ett vattendjur som lever nära havsbottnen på mycket djupt vatten.
En Bängfläng är vanligtvis mellan tio och tjugo centimeter hög och ca tio centimeter i omkrets på det bredaste stället.
Bängflängens kropp är tung och stor. För att förflytta sig använder den sina starka armar och händer och svingar sig fram genom vattnet mellan sjögräs och alger.
Bängflängen har ett extremt kort minne. Detta visar sig framförallt i Bängflängens kostvanor. Ena dagen vaknar Bängflängen och är säker på att den bara livnär sig på alger. En annan dag äter den bara blåstång och en tredje dag är Bängflängen övertygad om att den endast äter sjöhästar.
Som ni kanske förstår orsakar detta en hel del gastronomiska besvär.
Bängflängens tarmsystem får ingen rutin och lär sig aldrig hur det ska smälta de olika maträtter som Bängflängen stoppar i sig för dagen.
Bängflängens mage är således ständigt spänd och djuret besväras dagligen av svåra gaser.
Forskare menar att Bängflängens korta minne är naturens geniala sätt att lösa Bängflängens tyngdproblem. Gaserna fyller upp håligheter i den stora magen och gör det lättare för Bängflängen att förbli flytande.
Andra menar att sådant prat bara är idioti, för hur skulle ett djurs smärta kunna vara något positivt?
Bängflängen själv är, på grund av sitt korta minne, helt ovetande om att han skulle ha några som helst problem med matsmältningen.
Bängflängen lever i stora flockar och är ett väldigt kärleksfullt djur. Man kan ofta finna flera bängflängar sovandes ihopkrupna nära varandra. De finner stöd hos varandra och ger varandra värme och uppskattning. Närheten är en naturlig del av deras liv och förmodligen också anledningen till att de är så harmoniska varelser.
En bängfläng lever i upp till 15 år och när en i flocken dör samlas alla flockar inom flera sjömils avstånd för att hedra den döde genom en fantastisk föreställning med koordinerade mönster av gaser och bubblor. Detta är en nedärvd instinkt i Bängflängen och inget som de själva förstår varför de gör. Det är något de behöver för att kunna gå vidare psykiskt.
2009-04-22 16:48
När japanska körsbärsträd står i full blom.
När man kommer hem, öppnar balkongdörren och en humla flyger in i rummet.
Då vet man att det är vår på riktigt.
2009-04-22 19:22
2009-04-23 16:43
2009-04-23 16:48
2009-04-23 16:51
2009-04-23 16:55
2009-04-23 16:58
2009-04-23 20:34
Armband med silverfärgad koppartråd och glaspärlor i blå/lila nyanser.
2009-04-23 20:38
2009-04-24 21:15
VÃ¥rpyntad.
Fram tills nu har mina smycken kunnat skryta om när en vän till familjen fick en kram av Mark Levengood när hon hade ett par av mina örhängen på sig, nu kommer jag inte få höra annat än tjat om när dom fick träffa Kungen och Silvia.
Och så till en helt annan sak:
Jag finner det underhållande att någon har googlat på Kvinnliga Bodybuilders och kommit hit till mig...
2009-04-25 18:22
2009-04-25 18:34
2009-04-25 18:37
2009-04-25 18:44
2009-04-26 18:50
2009-04-26 18:54
2009-04-26 18:59
2009-04-26 19:06
Jag kommer på mig själv med att tänka att jag vill bo där. Hur kan korrugerad plåt få mig att känna så?
2009-04-26 19:11
2009-04-27 19:28
En av två.
2009-04-28 22:30
Cyklade till och från jobbet. En färd som tar trettio minuter åt vardera håll. Vägen är så finurligt uttänkt att efter den långa, sega backen kommer en lång nedförsbacke. Vilket resulterar i att det blir en lång, seg backe med påföljande lång nedförsbacke även på hemvägen.
Igår köpte jag kort på gymmet bredvid så istället för att cykla hem till lugna, sköna lägenheten stannade jag och gymmade i 45 minuter.
Mycket duktigt.
Precis när jag kommit innanför dörren till nämnda lugna, sköna lägenhet fick jag sms från Tofu som råkade vara i stan och ville ta en öl. Javisst!
Vi beställde in mat som efter en timmes väntande fortfarande inte verkade ligga på faten. Frågade försiktigt en av servitriserna.
"Oj!"
Deras maskin som skickar beställningarna till köket hade gått sönder och vår beställning hade glömts bort.
Tjugo minuter senare fick vi vår oerhört efterlängtade mat och efter det bjöds vi på en extra öl och en fin dessertmeny med flera olika små godsaker.
Lägg till detta trevligt samtal hela kvällen. Jag kan meddela att det inte gjorde något som helst att vi fick vänta så länge på maten...
2009-04-29 18:18
2009-04-29 18:22
2009-04-29 18:27
2009-04-29 18:28
2009-04-29 18:30
2009-05-01 01:15
Magnolia med Grand hotell i bakgrunden.
2009-05-01 01:21
2009-05-01 01:33
Nu tänker jag somna gott på en madrass på golvet efter att surt ha upptäckt att någon otrevlig person har spammat min gästbok med inte mindre än tjugoåtta sidor inlägg bestående av slumpmässigt ihopslängda konsonanter.
2009-05-01 16:25
2009-05-01 16:27
2009-05-01 16:32
2009-05-01 16:36
2009-05-01 16:37
2009-05-01 16:41
Hur som helst är det min favoritblomma och mitt favoritträd i ett.
2009-05-01 16:46
2009-05-01 16:48
2009-05-01 23:12
2009-05-01 23:21
Min far pratade om ett hus på Finngatan och jag tror han menar huset som gömmer sig bakom löven på nedersta bilden. Där har jag redan tänkt att jag ska bo när jag blir stor. Än finns det tid.
2009-05-01 23:24
2009-05-01 23:26
2009-05-01 23:29
2009-05-02 15:02
Konditori Esplanaden finns inte mer.
Till vår bestörtning var det stängt för alltid!
Med sorg i våra hjärtan insåg vi att vi aldrig mer kommer fika där. Att en era gått i graven. Man kan ju alltid hoppas att ägarna gått i pension och inte konkurs.
Och nu skickar vi en tanke till Lapplisan och Akademikern som kommer behöva hitta ett nytt ställe att spendera sina dagar på.
Lisa och jag kommer sakna världens godaste kardemummasnurror.
2009-05-03 16:31
2009-05-03 17:58
2009-05-03 18:04
2009-05-04 22:18
2009-05-04 22:36
2009-05-04 22:39
2009-05-04 22:48
Vackra Aili.
Har tagit 1145 foton i helgen. Det är många.
Det tar tid att kolla igenom alla dom.
Imorgon kommer det upp nya godbitar här på sidan. Bland annat en titt in i Tofus vackra hem.
Men nu är det hög tid för sömn. Så godnatt.
2009-05-05 18:20
2009-05-05 18:22
2009-05-05 20:04
I helgen var jag i Malmö och hälsade på hos gamla grannen Tofu.
Det blev många samtal om inredning och design. Båda var vi rörande överrens: dagens inredningstidningar är själlösa och hemmen tycks helt sakna minnen. Alla har vi ju saker, möbler och konst som vi har starka minnen till. Det är dom sakerna som i mina, och Tofus, ögon gör ett hem. Det är hur man visar sina favoritprylar och vad som genom åren kommit att betyda mycket för en, som verkligen skapar hemkänsla. Och det är också det som visar vad du verkligen är för person.
Mitt hem är överfyllt av minnen. Den enda nyinköpta möbel som jag äger är en lagerbokhylla från IKEA. Den är fylld med böcker, skivor, fotoalbum, tidningar och annat som jag älskar. Mina möbler är annars loppisfynd, arvegods eller antikviteter.
Tofu och jag insåg i helgen hur lika inredningssmak vi har. Båda har en förkärlek för gammalt porslin, gamla möbler, prylar och böcker.
Vi bläddrade i inredningsmagasin och ilsknade till över allt det opersonliga. Som Tofu uttryckte det: Man ser ju att allt är köpt och utplacerat för fototillfället!
Vad är det roliga i det liksom?
Här får ni se lite av Tofus fina hem. Jag har fått massor av inspiration för min egen lägenhet, men också för den där perfekta, stora, luftiga lägenheten som jag kommer bo i någon gång i framtiden.
Det blev många samtal om inredning och design. Båda var vi rörande överrens: dagens inredningstidningar är själlösa och hemmen tycks helt sakna minnen. Alla har vi ju saker, möbler och konst som vi har starka minnen till. Det är dom sakerna som i mina, och Tofus, ögon gör ett hem. Det är hur man visar sina favoritprylar och vad som genom åren kommit att betyda mycket för en, som verkligen skapar hemkänsla. Och det är också det som visar vad du verkligen är för person.
Mitt hem är överfyllt av minnen. Den enda nyinköpta möbel som jag äger är en lagerbokhylla från IKEA. Den är fylld med böcker, skivor, fotoalbum, tidningar och annat som jag älskar. Mina möbler är annars loppisfynd, arvegods eller antikviteter.
Tofu och jag insåg i helgen hur lika inredningssmak vi har. Båda har en förkärlek för gammalt porslin, gamla möbler, prylar och böcker.
Vi bläddrade i inredningsmagasin och ilsknade till över allt det opersonliga. Som Tofu uttryckte det: Man ser ju att allt är köpt och utplacerat för fototillfället!
Vad är det roliga i det liksom?
Här får ni se lite av Tofus fina hem. Jag har fått massor av inspiration för min egen lägenhet, men också för den där perfekta, stora, luftiga lägenheten som jag kommer bo i någon gång i framtiden.
2009-05-06 21:06
Idag var det ett grönt sken omkring dammen och mig. Det luktade nyregnat och fåglarna kvittrade inifrån den bladtäckta sal som skogen blivit.
2009-05-07 19:21
2009-05-07 20:28
Flyttar fokus lite framför glasrutan.
Grönt.
Ådriga blad, stora och gröna. Glömmer för ett tag mina smutsiga fönsterrutor och min långsamma dator. Plockar fram kameran och låter även den fokusera på det gröna en stund.
När det väl är dags att föra över bilderna från kameran till datorn påminns jag förstås om varför det är så jobbigt med teknik som inte lyssnar.
Går ut i köket och gör en kanna te medan datorn får tid att tänka.
Nu har jag en kopp hett te bredvid mig och gröna blad på datorn.
2009-05-08 21:44
2009-05-10 20:23
2009-05-10 20:36
2009-05-10 20:42
2009-05-10 20:48
2009-05-10 20:57
2009-05-10 21:03
2009-05-10 21:13
2009-05-10 21:18
2009-05-11 16:28
Turkosblå örhängen med champagnefärgade och rökblå glaspärlor.
2009-05-11 16:35
2009-05-11 23:05
2009-05-12 22:39
Halsband av grönfärgad koppartråd och fyra olika rosa pärlor.
2009-05-12 22:43
Halsband av elfenbensvit koppartråd och pärlor i olika lila nyanser.
2009-05-13 18:33
2009-05-13 18:36
2009-05-13 18:46
2009-05-13 18:49
2009-05-13 22:05
2009-05-13 22:09
2009-05-15 18:02
2009-05-15 18:11
2009-05-15 18:18
2009-05-15 22:04
Minnen.
Tidningsurklipp, teaterrecensioner, foton, skoluppsatser, semestervykort...
Började helgen med att inhandla 50 plastfickor. Här skulle det sorteras papper minsann!
Jag hittade gymnasiebetygen, viktiga papper och intyg, men framförallt hittade jag sådant som jag sparat för att mitt framtida jag ska minnas en tid, en händelse, en känsla.
Många års damm kittlade i öga, näsa halsregionen. Kittlades på samma vis som de där fjunigheterna naturen envisas med att vispa omkring i luften.
Det dröjer inte så länge innan personbevis och lönespecifikationer blir ointressanta när man minns sin fina farmor, sin kanin som älskade pepparkakor och apelsin, fotokursen på folkhögskolan och rollerna jag spelade i olika teaterföreställningar.
Flera timmar senare. Dammet grusar fortfarande ögonen men minnena är klarare.
Och nu ligger de samlade i en skokartong i bokhyllan där jag lätt kan plocka fram dem om jag vill. Papperna från skatteverket ligger i nån plastficka nånstans. Förmodligen på ett bra ställe.
2009-05-16 21:28
2009-05-16 21:38
2009-05-16 21:43
2009-05-16 21:50
Lyckan är total.
2009-05-17 20:38
Överst: Armband av grönfärgad koppartråd och turkosblått sidenband med rosa pärla på. Underst: Armband av silverfärgad koppartråd med turkosblått sidenband och olika blå och rosalila pärlor.
Så, vad tycks? Är detta något ni skulle kunna tänka er att ha runt handleden i sommar?
2009-05-18 22:18
När hon lämnar Sverige är månaden oktober och då kommer marken vara täckt av röda och gula löv.
2009-05-19 21:50
2009-05-19 22:04
2009-05-20 17:36
2009-05-20 22:13
2009-05-21 17:37
Stannade när jag såg nåt värt att fotografera. Hisingen är verkligen spännande. På ena sidan gatan- förfall, industri, rost. På andra sidan gatan- idyll, landsbygd grönska.
Jag censurerar inget. Tycker rosten är idyll också.
2009-05-21 17:44
2009-05-21 17:50
För sån är jag.
2009-05-21 17:59
2009-05-21 18:13
2009-05-21 18:27
2009-05-21 22:20
2009-05-21 22:29
2009-05-22 21:02
Sen skruvade jag upp musiken och slutade skjuta på saken.
När det är nystädat är det lättare att se orkidén som gör prickig köksgardin sällskap i fönstret.
2009-05-22 22:34
Plimm.
Maj är Plimmens månad.
Plimmen är ett litet djur. Mäter som längst 25 centimeter över havet. Plimmen tar sig runt gående på sina händer. Armarna är långa och mycket spänstiga och Plimmen ses ofta studsande fram, tjoande för varje steg den tar. Just fart är något som Plimmen värdesätter högt. Vinden fläktar i Plimmens hår och ju högre fart den kommer upp i desto fler, och högre, glädjerop slipper det ur djuret. Högt tempo genererar serotonin i den lilla Plimmens kropp som gör Plimmen hög av lycka. Som ni kanske kan förstå har Plimmen således lätt för att bli en fartdåre som använder hög hastighet som drog.
Eftersom Plimmen tillbringar större delen av sin vakna tid stående på händerna drabbas den ofta av avdomnade armar. Plimmen kan inte ta sig fram på något annat sätt än handgående och vägrar lägga sig ned förrän den absolut måste det. Detta resulterar i att Plimmen ofta kan ses vinglande och med ryckiga rörelser. En ointelligent person skulle kunna få för sig att Plimmen vid dessa tillfällen är onykter. Detta har gett Plimmen det retfulla smeknamnet Pimms efter den alkoholhaltiga drinken med samma namn.
Plimmen livnär sig enbart på ananas som den plockar genom att klättra upp för stammen med hjälp av sina starka armar och händer. Plimmen har två framtänder som den använder sig av för att slita bort det hårda och vassa skalet på ananasen. Eftersom Plimmen är ett mycket fysiskt djur behöver den stora mängder socker i sin föda. Ananasen har visat sig tillföra Plimmen exakt den mängd vitaminer och mineraler som Plimmen behöver för att klara sitt aktiva leverne.
Plimmen är ett socialt djur. Plimmen anordnar ofta gemensamma föreställningar där det är fritt fram för vem som helst i Plimmsamhället att uppträda med akrobatiska konster. De Plimmar som sitter i publiken uppmuntrar akrobaten allt vad de kan med tjoande och hurrarop, hoppandes upp ned på sina händer.
När Plimmen blir gammal och inte längre orkar bära sin egen kropp ordnar de yngre Plimmarna en viloplats för den åldrande. Plimmen överlever oftast inte mer än ett par dagar efter det att den drabbats av kraftlöshet. Plimmen upplever ingen dödsångest eftersom den använt sina krafter fullt ut under sin livstid. En Plimm blir sällan äldre än 15 år.
2009-05-23 17:12
Helene och utsikten.
2009-05-23 17:16
2009-05-23 17:21
2009-05-23 17:25
2009-05-24 18:14
2009-05-24 18:31
Ja, drömma, det får man.
2009-05-24 18:35
2009-05-24 18:39
2009-05-24 18:44
2009-05-24 18:49
2009-05-24 18:54
2009-05-24 19:01
2009-05-24 22:36
Varje dag ser han mig passera. Till och från jobbet, på väg till stan, kånkandes min cykel uppför trapporna. Varje dag ser han personalen på Safeteam-butiken komma och gå.
Han har koll på vem som tankar diesel och vem som tankar blyfritt på macken nedanför. Han ser mina grannar tjuvröka på balkongen. Han vet precis vem som satte igång det där billarmet mitt i natten. Jag har sett honom där; jag vet att han vet.
Men förstår han innebörden av all denna information? Vilken makt han skulle kunna ha?
Eller är det nåt helt annat han spanar efter?
2009-05-25 15:13
Armband av lilafärgad koppartråd med olivgröna glaspärlor och sidenband.
2009-05-25 21:41
Ni får gärna hänga på.
2009-05-26 20:06
Det har varit en sådan dag.
Huvudet har inte varit med mig.
Tog 6ans spårvagn och upptäckte först efter fyra hållplatser att jag åkte åt fel håll.
Var så trött att jag knappt orkade bry mig om att stiga av och byta till rätt spårvagn.
Skulle steka ägg och hällde vatten, och inte olja, i stekpannan.
Snubblade över allt som stack upp ur marken.
För att vända den dåliga trenden köpte jag mörk choklad, gjorde en kanna te och blåste på en överblommad maskros. Nu är det inte jag som är blåst längre.
2009-05-26 22:25
Foto taget från www.erikjosefsson.com
Jag blir stolt, imponerad och upprymd.
Och nu längtar jag efter ett samarbete. Dina kläder, mina smycken - det kan bli så bra!
2009-05-26 22:42
Svart tunt armband med röd/orangea pärlor och sidenband.
2009-05-27 22:37
Hörde av en kollega att det berömda Näsduksträdet skulle vara i full blom nu och endast under ca en vecka framöver.
Det måste jag ju se!
Fick David intresserad också, så efter jobb och träning tog vi spårvagnen dit.
Det första jag såg var den här ängen. Och en gigantisk blomrabatt i form av Muminpappan.
Vi testade stigarna och hoppades att vi skulle hitta fram till det omtalade trädet. Det gjorde vi. Men först var jag tvungen att stanna och fota en miljon blommor, träd, kvistar, stenar och annat fint.
2009-05-27 22:42
2009-05-27 22:47
2009-05-27 23:00
Näsduk någon?
Det var fint. Fridfullt på nåt vist.
Såg ut som ett träd fullt av ögon, tyckte jag.
2009-05-27 23:07
2009-05-27 23:16
2009-05-28 16:25
Det kändes som någon hade tryckt upp trettio, hårt sugande, dammsugarmunstycken mot mina kinder. Huden fladdrade i motvinden, och i nedförsbackar som jag normalt sett susar nedför fick jag växla ned för att orka cykla igenom den mur av blåst som tornade upp sig framför mig.
Jag fick kompensation på vägen hem. Sex och en halv kilometer medvind. Solen strålade och jag sjöng med i musiken som spelade i mina hörlurar. Högt sjöng jag när jag cyklade genom den praktiskt taget tomma golfbanan.
Och sen lyfte jag armarna. Som en fågel. Sträckte ut dom så långt åt sidorna som det bara gick, trampade så fort benen höll och flög fram. Mina mungipor hängde med uppåt och jag skrattade samtidigt som jag sjöng med i musiken som var passande glad och upptempo.
Så här ska det alltid vara, tänkte jag, och kisade mot den sköna solen.
2009-05-28 16:52
2009-05-28 21:48
2009-05-29 20:48
Göteborgs centralstation kl 05:50.
Mötte en hare som åt sin frukost och inte upptäckte att han hade sällskap förrän jag stod precis bredvid honom.
Så tidigt på morgonen är världen praktiskt taget bilfri.
Det är synd att jag inte tycker om att stiga upp tidigt för jag uppskattade staden i arla, fucking, morgonstund.
2009-05-29 20:58
Sen hittade jag Konditori Kungstornet där jag vilade ut efter äventyret. Där hade de gammal fin konditoriinredning. Och sånt gillar vi ju.
2009-05-30 22:31
Systern ledde mig vant.
Cykelhjälmen jag fått låna var som cykelhjälmar är mest: svettig och jobbig. Men jag vågar inget annat än att ha den på huvudet när det ska cyklas i Stockholm. Vid bildens tidpunkt kändes det självklart att slänga fram mobilen och fota villaidyllen. En kvart senare var trafiken överallt, då kändes det inte vidare självklart längre.
2009-05-30 22:58
Överst: kille med fjäder i hatten. Mitten: Systern får hjälp med klänningen. Nederst: Kvinna med sydeuropeisk touch.
Och det visade sig vara ett lyckat beslut. Systern fyndade fin klänning och jag fyndade diverse pärlor och tre vackra silveretuier. Det var som om Stockholm visade sig från sin bästa sida för min skull. Och nu vet jag var SkansenJonas bor också.
2009-05-31 22:28
2009-05-31 22:53
Jag klagar dock inte på dagens aktiviteter.
Träffade Karilen som jag spelat Teater med på folkhögskolan. Och som alltid överraskas man över hur det kan vara tre år sedan vi sågs senast. Vi åt lunch på Hermans restaurang som inte bara har fantastiskt god mat utan också en makalös utsikt. Karilen var som vanligt vacker som få.
2009-05-31 22:58
2009-06-01 19:03
David hittade ett kikhål i provhyttens draperi.
Var på stan för att hitta en klänning. En somrig, fin klänning som man kan ha på en examens/25årsfest nu i veckan men som också kan användas hela sommaren. Typ.
Jag provade så himla många klänningar men ingen passade. Problemet var alltid samma; var tusan ska brösten få plats någonstans? Alla dessa små, söta sommarklänningar med trekanter för brösten, jag får inte plats i dom!
För varje butik man lämnar desto högre blir missmodet. Jag kommer aldrig hitta en klänning. Jag är evigt dömd till kjol och linne.
Promenerade från Brunnsparken till Haga och gick in i affärer jag aldrig någonsin hittat nåt i tidigare. Hittade inget nu heller. Förstås. Vad trodde jag egentligen?
Sen, när vi gått igenom nästan hela Hagas klänningsutbud och bara hade en butik kvar, då gjorde jag nåt desperat.
Jag bad en bön till butiksskylten.
Snälla rara Twist &Tango, ha klänningar med gott om plats för mina bröst!
Och se, jag tror bestämt att det funkade!
Hittade en svart, lång halterneck-klänning som var som klippt, skuren och sydd för mig.
Brösten fick plats!
Fast jag tror nog ändå att mamma kommer tycka den är lite väl urringad.
2009-06-01 19:47
Jag ska ändra användningsområdet för dessa silveraskar som jag fyndade på loppis i helgen. De ska få rymma mina visitkort istället. På så vis kan jag ta vara på det fina hantverket och arbetet som någon lagt ned på att göra dessa vackra etuier.
2009-06-02 22:27
Ni som följt min dagbok ett tag minns säkert min husesyn hos Tofu. Idag visar jag er runt hos min Syster i hennes fina lägenhet i Hökarängen. Som vanligt fokuserar jag inte på eventuell oreda eller de där möblerna som lägenhetsägarna av någon anledning inte uppskattar. Det intressanta är ju de där fina detaljerna som man lagt ned lite extra möda på. Det som man själv är nöjd med i sin lägenhet.
I helgen satt vi mycket på Systerns balkong. En balkong med guldläge. En balkong för såväl söndagsfrukost som afternoon tea. Så självklart leder husesynen även dit ut.
Jag tycker det är fint att se systerskapet i sättet som vi inreder våra lägenheter på. Vi har båda så bestämda åsikter om vad som är fint och vad som inte är det. Båda är vi brutala i vår ärlighet om vi inte gillar systerns senaste fynd. Vi kan tycka så oerhört olika när vi går på loppis tillsammans. Men visst kan man också se tydliga likheter i hur vi väljer att skapa våra hem?
I helgen satt vi mycket på Systerns balkong. En balkong med guldläge. En balkong för såväl söndagsfrukost som afternoon tea. Så självklart leder husesynen även dit ut.
Jag tycker det är fint att se systerskapet i sättet som vi inreder våra lägenheter på. Vi har båda så bestämda åsikter om vad som är fint och vad som inte är det. Båda är vi brutala i vår ärlighet om vi inte gillar systerns senaste fynd. Vi kan tycka så oerhört olika när vi går på loppis tillsammans. Men visst kan man också se tydliga likheter i hur vi väljer att skapa våra hem?
2009-06-02 22:33
Vimplarna på Vårväderstorget vajade stolt i kvällsbrisen.
Skylten stod ståtlig utanför biblioteket på Vårväderstorget, men dörren var så låst den kan vara.
Jag gör ett nytt försök imorgon.
Fast då testar jag en vallokal i en annan del av stan. Man vill ju variera sig liksom.
2009-06-03 18:21
2009-06-03 21:35
I vilket fall som helst så blev jag mycket nöjd med resultatet.
2009-06-04 21:44
Långt halsband av svart koppartråd och pärlor i bruna, pärlfärgade och laxrosa.
Idag fick jag höra att jag är vacker när jag cyklar. Att jag ser ut som Hedvig i Från A till Ö när jag susar hemåt i nedförsbacke.
Jag tror det är en av de finaste komplimanger jag någonsin fått.
2009-06-06 00:08
Men sparven gav mig inspiration.
Jag satte ryggsäcken på ryggen, axelremsväskan på axeln och kameran om halsen och begav mig runt på centralen och fotograferade. Och sen var det dags att stiga på tåget och hitta fram till min fönsterplats.
2009-06-06 00:11
2009-06-06 00:18
2009-06-06 00:25
2009-06-06 00:27
2009-06-06 11:58
2009-06-06 21:24
-Anledningen till varför jag är så uppklädd ikväll?
Davids syster firar både 25 år och att hon tagit undersköterskeexamen. Så till Jessica säger vi GRATTIS!
2009-06-07 16:13
David överblickar.
2009-06-07 16:31
2009-06-07 16:36
2009-06-07 16:40
2009-06-07 16:45
2009-06-07 16:54
David känner sig lycklig när han provsitter biostolarna från förr. Testar också en "skräckfilmslook" för att känna av om det passar. Och visst gör det det!
2009-06-07 16:58
2009-06-07 21:52
2009-06-07 21:57
2009-06-09 21:07
Jag drömmer mig bort till afternoon tea i en grönskande park, med sju sorters kakor på trevåningsfat, handskar på varje hand och tjusiga hattar med vida brätten på vartenda huvud.
Vykorten i bakgrunden har motiv från förstavärldskriget, Tunis och Grand hotell i Lund. Också fina fynd. En dag ska jag visa er delar ur min fina (och fabulöst fula) vykortssamling.
2009-06-10 18:28
Gräset var regnvått. Vått av regn som redan fallit och några minuter senare skulle det bli vått av regn som återvände.
Jag passade in min cykelfärd mitt emellan skurarna och tänkte på hur det känns när man går barfota genom regnvått gräs på sommaren.
2009-06-10 20:49
Halsband av svartfärgad koppartråd och olika sorters pärlor i guldgult, brunt, svart och lila.
2009-06-11 19:40
2009-06-11 20:35
Det handlar om gymbesökare.
Jag har börjat träna på Lundbybadet. Jag fick en ordentlig genomgång av alla maskinerna av en instruktör men eftersom jag är en nervös typ dröjde det ett par veckor innan jag vågade mig på styrketräningsmaskinerna.
Satt på träningscykeln och tittade på alla som var modiga. Tränade duktigt på alla maskiner som inte krävde inställningar av stolshöjd, rygglutning och kilon, samtidigt som jag insåg saker beträffande de andra gymbesökarna. Alla gör hur fel som helst.
Jag, som aldrig har styrketränat förr och är rädd för maskinerna, vet mer än nissarna som verkar tro att de äger gymmet.
Jag är så vansinnigt rädd för att göra fel och på så vis skada min kropp för alltid så nu när jag faktiskt har vågat mig över till den andra sidan av gymmet är jag extremt noga med inställningar, armvinkel, ryggstöd och "räkna två upp, och tre ned".
Och det är ju bra. Det ska man vara.
Men folk överlag verkar inte tänka så. De struntar i allt vad inställningar heter, stressar igenom varje rörelse och sitter till och med på fel håll i vissa maskiner.
När jag idag sprang på crosstrainermaskinen hade jag en man bredvid som sprang så fort att jag faktiskt oroade mig för hans liv. Jag var uppe i en hastighet av åtta kilometer i timmen, vilket gav rätta hjärtfrekvensen för mig. Snubben bredvid mig låg med överkroppen över hela displayen med benen snurrandes runt i en hejdundrande fart. När han lugnade ner sig lite och sträckte på sig, tillräckligt för att jag skulle kunna se displayen, var han uppe i TJUGO kilometer i timmen! Och det var hans lugna tempo!
Jag märkte att jag inte var den enda som oroade mig. Folk tittade bekymrat, men också lite roat, på honom.
Och han fortsatte så i säkert tjugo minuter.
Det är i det här läget som jag börjar känna att jag vill säga nåt.
Typ knacka honom på axeln och säga "Du, jag tror inte det är så bra för din kropp att hålla på sådär" Eller "Äh, ta det lugnt, va!"
Men jag anar att han inte skulle bli så glad på mig. Han verkar ju sjukt nöjd med sig själv och sin fysik.
Detta är så himla typiskt mig. Jag klarar inte av att se någon göra något som kan skada dom själva på ett eller annat sätt. Det kan handla om något så enkelt som att råka höra någon på spårvagnen prata om att de ska till Majorna och sedan vara på väg att kliva av i Haga. Sånt kan jag inte se utan att rycka in. Då brukar folk visserligen vara glada och tacksamma över min hjälteinsats.
Förr i världen var jag alltid snabb med att rätta folk när de sa fel.
Det uppskattade folk däremot INTE.
Jag förstod aldrig varför folk blev så arga. Jag hade ju uppskattat om folk berättade för mig om jag la betoningen på i-et och inte ö-et i förbise (skulle jag visserligen ALDRIG få för mig att göra!).
Men då har jag också två föräldrar som är journalister och som har rättat mig på ett vänligt och informativt vis hela min uppväxt.
Självfallet är det aldrig trevligt med folk som vill mästra en, och som självgott vill bevisa att de är så mycket bättre än du för att de kan uttala malplacerad på rätt sätt.
Men såhär tänker jag: hellre få veta att man säger fel så att man slipper göra det felet igen än att ständigt gå omkring och använda ord på fel vis och få folk som inte förstår eller tar en på allvar. Likadant på gymmet. Jag hoppades innerligt att en gyminstruktör skulle dyka upp som en skänk från ovan och informera den här hastighetsgalna typen att det inte är bra för honom att skynda så. Att han skulle kunna få en hjärtattack och dö om han fortsatte på det viset.
För JAG kan ju inte säga till honom! Han tycker säkert jag är lat som bara springer i 8 kilometer i timmen.
Han skulle förmodligen inte ens tycka att jag var en besserwisser, utan bara en lat människa som borde öka tempot lite.
2009-06-11 20:56
Halssmycke med rödfärgad koppartråd och glaspärlor från 50-talet och framåt, i rött, vitt och rosa.
2009-06-12 20:54
Bänken hade vatten upp till anklarna.
Jag känner att jag gör Göteborg en god gärning. Visslar på Raindrops keep falling on my head och tänker på speldosan jag hade när jag var liten. Den med en liten balettdansös som snurrade runt runt till nämnda melodi så fort man öppnade locket.
Jag undrar var jag har lagt den någonstans.
2009-06-12 20:57
2009-06-13 15:58
Skrämmande, vackert, fasansfullt, fantastiskt.
Det rykte av askan och på något ställe syntes en ensam liten låga. Överallt stack det upp vattenledningar ur marken. Vattenledningar som fortfarande sprutade
Det var lugnt och stillsamt. Lugnet efter branden.
2009-06-13 16:02
2009-06-13 16:05
2009-06-13 16:09
2009-06-13 16:13
2009-06-13 16:21
2009-06-13 16:30
2009-06-13 16:35
2009-06-13 16:42
2009-06-13 16:45
2009-06-13 16:59
Lotta som inte kan fota utan att gråta en skvätt.
Och så en man som inte visste att han blev filmad.
2009-06-14 14:05
2009-06-14 14:13
2009-06-14 14:26
Och medan han brer sina mackor får han en idé: Varför gör dom inte smör som limstift istället?
En vettig fråga för denna generation där allt ska finnas på tub, uppochnedvända flaskor eller andra tidssparande förpackningar.
2009-06-14 21:55
Överst: Halsband av lilafärgad koppartråd och pärlor i olika rosa nyanser. Underst: Halsband av äppelgrön koppartråd med pärlor i olika turkosblå nyanser. Båda halsbanden har en kristalldroppe från en gammal kristallkrona i mitten.
2009-06-15 19:04
2009-06-15 19:10
2009-06-15 19:47
Hurra för Hisingen! ska det heta, och meningen är att visa alla fina bitar av Hisingen; stadsdelen som jag anser har oförtjänt dåligt rykte.
Först ut är Indian food House som ligger vid Hjalmar Brantingsplatsen.
Dom har allt, ta mig tusan! Jag tror att många av stans indiska restauranger inhandlar sina varor där för storpacken fyller hylla efter hylla. Jag blir lycklig när jag hittar jättestora burkar med olika sorters currypasta för endast 45 kronor, tvålitersdunkar med sweet chilisås och förpackningar med massa saker jag aldrig förr sett.
Jag lämnade stället triumferande över att ha hittat min nya mataffär. Coop och Hemköp kan slänga sig i väggen!
2009-06-15 20:37
2009-06-16 19:32
Sen åt jag och då blev magen glad också.
Det känns alltid fint att kunna glädja både ögat och magen liksom.
2009-06-16 22:25
Och nu kan ni klicka på bilden för förstoring. Jag lovar att det är värt det.
2009-06-16 22:29
2009-06-17 17:32
Karl Bertil Jonsson, bildredigerad av David Sandberg.
Idag var ett sådant tillfälle.
Jag hade promenad på schemat och var ute och gick i skogen. Jag och en deltagare på jobbet.
När vi kom till en uttorkad damm, som för länge sedan bildats i en gammal husgrund, mötte vi vår okände välgörare.
Han hade långt vitt hår, långt skägg, pigga ögon som tittade på oss över glasögonen som kanat ned på nästippen. Han hade svarta kläder, ringar på varje finger med bland annat dödskallemotiv och så var han klädd i svart skinnväst.
När han talade var det på norrländska och han informerade oss om att det skulle bli svårt för grodynglen att överleva nu när vattnet nästan helt hade avdunstat ur dammen som var hans.
Vi höll med.
När vi vände oss om för att gå ropade han efter oss: Tycker ni om sill?
Eh, ja? Svarade jag.
Vänta ska ni få lite då.
Eh, okej. Sa jag då.
Sen gick han in i ett förråd och kom ut med en påse med inte mindre än tolv burkar Abbas sill.
Va?
Sa jag.
Han förklarade att han jobbade med hemlösa och att Abbas sea food alltid skänkte en massa sill till dom vid midsommar och att han fått så fasligt mycket sill att de aldrig skulle kunna äta upp allt på sitt midsommarfirande. Han hade pratat med Abbas om det. De hade tyckt att han skulle skänka resten till sina vänner.
Så då gjorde han det.
Vi tackade vår okände välgörare och gick tillbaks till jobbet. Där blev jag mina kollegers välkände välgörare när jag gav bort senapssill åt höger och dillsill åt vänster.
Midsommarfirandet är räddat!
2009-06-17 20:01
Hildedal.
Är det dit man flyttar när man förlorat sin egen vilja? Har husägarna möten en gång per årstid där de bestämmer vad som får finnas på altanen på framsidan av huset?
Eller vad som får stå i fönstret ut mot gatan? (Likadana höga, vita krukor, två exakt likadana lampskärmar som gör symmetrin ännu mer tydlig. INGET ANNAT.)
Själlösare kan man inte bo.
2009-06-18 19:48
Eller en spindel som efter mycket letande hittat sitt drömhem.
Havsluft
Backgammonspel
Yatzy
Kex och te vid solnedgång, hav och horisont
Kärlek
Loppisfynd
Vänskap
God mat
Ösregn
Sovmorgnar
LÃ¥ngpromenader
Smyckesförsäljning (lyckad sådan)
Fotograferande
Skratt
Kramar
Ã…ska
Kattallergi
Solbränna
Skoskav
Hamnfest
Sand i skorna
Glass
Barfotagång
Solsken
Harmoni
Fräknar
Salt hud
Iskalla dopp i Östersjön
Stockrosor och Kungsljus
2009-06-19 14:30
2009-06-19 15:13
GLAD MIDSOMMAR ALLA FINA BESÖKARE!
Nu ser skyn ut att återhämta sig och jag snörar på mig sandalerna. Redo att få regnvatten mellan tårna. Är det midsommar så är det.
2009-06-19 17:04
2009-06-19 17:22
2009-06-19 22:21
2009-06-20 22:58
2009-06-20 23:08
2009-06-21 18:14
Ja, ikonen i hörnet betyder att ni kan klicka på bilden för förstoring. Så gör det.
2009-06-21 18:17
2009-06-21 18:21
2009-06-21 18:29
Vi fick nöja oss med att kika genom fönstren. Och beundra huset som var så rött och fint.
2009-06-21 21:30
2009-06-21 21:35
2009-06-22 19:34
Skylten sa: Beträd trapporna på egen risk. Då blev jag nervös. Jag vill att någon annan än jag själv ska ha ansvaret för mig när jag gör farliga saker!
2009-06-22 19:39
2009-06-22 19:43
2009-06-22 19:47
2009-06-22 19:49
2009-06-22 19:52
2009-06-22 19:55
2009-06-22 20:00
2009-06-22 20:07
2009-06-22 20:12
2009-06-22 20:16
2009-06-23 10:54
Ett smultron, sekunderna innan jag åt upp det.
Ã…terkom imorgon! Det blir fint det!
2009-06-23 19:45
"Ska du göra köttbullar idag IGEN?"
2009-06-23 19:52
Åh, jag kan inte motstå en vacker tekanna! Speciellt inte om loppisen inte förstår att den är värd mer än 45 kronor. Då måste jag ju passa på! Inte mitt fel.
Sen hade de en stor låda knappar med skylten: Fyll en påse för 10 kronor. Det är sympatiskt. På andra loppisar tar de en krona styck för knappar. Det är smått kriminellt enligt mig. Stod och grävde i knapplådan tills mor och David såg lite lagom uttråkade ut. Sen hittade jag lite fin spets också. Kan vara bra att ha. Precis som tekannan.
2009-06-23 20:11
2009-06-23 20:31
Men jag är inte den som surar i onödan; jag vände det till vår fördel istället (usch, så käckt!). Kände vibbar från Vanessa Paradis musikvideo till låten Be my baby som jag älskade när den kom 1992. Där trallar hon i en gammal uttorkad bassäng.
David och jag skuttade fram och tillbaks mellan snustorra dammar och se så fint det blev.
Det är bara musiken som fattas.
Det fina i kråksången är att när den där låten kom var David och jag elva år, vi gick i femman och vi var ihop. Vi satt på hans sängkant och jag sjöng Be my baby för honom. Han sa att han tyckte jag sjöng fint. Sen pussades vi och så fort vi hörde knarret av föräldrasteg i trappan öppnade vi en Kalle Anka pocket någonstans i mitten och låtsades att vi läste.
Typ samma som nu alltså.
2009-06-23 23:35
2009-06-23 23:54
2009-06-24 00:04
2009-06-24 00:40
"Va? Nä, det menar du inte!? Det tror jag inte på!"
2009-06-24 10:00
Idag är årsdagen för lottalosten.com och det ska ju firas som sig bör!
Jag lottar ut två par exklusiva lottalosten-örhängen till två lyckliga vinnare!
Skriv bara en liten hälsning i kommentarsfältet till detta inlägg innan imorgon vid midnatt. Ni har alltså på er fram till torsdag 25/6 kl 00.00 (om ni hellre vill maila mig på lottalosten@gmail.com får ni givetvis göra det).
Alla namnen blandas sedan ordentligt i en bredbrättad sommarhatt och så dras det två namn ur hatten och vips så har vi två välsmyckade vinnare! Och givetvis får ni välja färg på örhängena om ni skulle vinna.
Glöm inte skriva er mailadress så jag kan kontakta er!
Och så ger jag er ett glatt Lycka till!
Tjingeling så länge!
2009-06-25 00:02
Nu går jag och lägger mig och drömmer om er.
2009-06-25 21:02
2009-06-25 21:11
Bilden visar en buske om sommaren. Inget av ovan nämnda.
2009-06-25 21:18
Ps: Än finns det tid för er som inte har anmält er till tävlingen! Två par örhängen lottas ut till två lyckliga vinnare!
Skriv en kommentar under gårdagens inlägg så är ni med. Tiden går ut 00:00 i natt, efter det räknas inga fler kommentarer. Imorgon klockan 13 tillkännager jag vinnarna.
Spännande, spännande! Uj, uj, uj...
2009-06-26 10:38
2009-06-26 12:57
2009-06-26 13:06
Alla ni andra som har varit med och tävlat vill jag tacka så väldigt för er medverkan.
Tack tack tack! Jag hoppas ni fortsätter kika in här allt som oftast.
2009-06-26 20:54
Det här året råkade den inträffa på exakt samma datum som senast. Fast förra året var det inte balkongväder. Och förra året hade Lisa långt hår.
Det är mycket som förändras på ett år. Och lite.
Smaken är precis som den ska vara. På puddingen alltså.
2009-06-26 21:03
Bread and butter puddingen var uppskattad av Astor såväl som av oss. Mätt och nöjd lade han sig sedan halvt utanför och doftade på schersminen.
Imorgon ska han på kattpensionat. Men det vet han inte än.
2009-06-26 21:12
2009-06-27 15:06
Lövräv.
Juni är Lövrävens månad.
Lövräven har jag känt länge, men det har behövts några månader att rita av honom. Han är nämligen väldigt svår att få syn på.
Som ni kan se på bilden har Lövräven kamouflageeffekt på öron och svans. Detta är givetvis mycket praktiskt.
Eftersom Lövräven är mycket skygg av sig håller den mest till högt uppe i träd, eller gömd i buskar på marken. Likt en sengångare rör den sig långsamt och säkert upp för stammar och grenar. Tyvärr saknar Lövräven sengångarens långa klor vilket kräver att Lövräven utvecklar en enorm skicklighet i balans och klätterteknik.
Små Lövrävar, som ännu inte hunnit lära sig klättra ordentligt, kan man ibland se ramla ner från höga träd i sina försök att ta sig upp. Eftersom de vuxna Lövrävarna alltid befinner sig långt uppe i höga träd försöker de små om och om igen. Lövrävarna är dock oerhört seglivade varelser och överlever nästan alltid dessa höga fall.
Föräldrar och barn tillbringar således inte så mycket tid tillsammans. Barnen lever med sina syskon i buskarna nere på marken tills de är starka nog att kunna komma upp till sina föräldrar. Detta gör att Lövräven redan i tidig ålder blir mycket självständig.
Till humöret är Lövräven oftast lugn och harmonisk. Den blir sällan arg men också sällan överväldigande glad. Den är nöjd med tillvaron och upplever aldrig att den saknar något. Den bryr sig inte heller så mycket om saker som sker i sin omgivning. Lövrävarna håller ihop som en flock men skulle nog inte märka om någon av dem försvann. Den hjälper dem som befinner sig i närheten för tillfället, alla andra är som bortglömda för Lövräven.
Lövrävens föda består till största delen av stjärnfrukt och honung. Honungen har de nära till hands uppe i träden. Likt björnar sticker de helt sonika in tassarna i en bikupa och slickar sedan bort honungen från tassen. Bistick gör dem ingenting; den är nämligen utrustad med ett serum som direkt när Lövräven blir stungen tar hand om gifter och sår.
Lövrävens päls är kort, sträv och glänsande. Oftast är den sandfärgad men det förekommer också att Lövrävar föds med fläckar i olika nyanser.
Lövformen på svans och öron är helt fri från päls och består av mycket tunn, men slitstark, hårt spänd hud. Ådrorna i "lövet" är just blodådror.
Lövräven trivs bäst under hösten och våren. Blir det mycket varmt under somrarna använder Lövräven sin svans som solfjäder. När det är vinter flyttar Lövräven upp i något barrträd. Den trivs bättre i lövträd förstås, eftersom den lättare kan hålla sig gömd där, men eftersom Lövräven alltid är nöjd spelar det inte så stor roll för den. Våren kommer ju ändå snart.
2009-06-27 18:55
När jag kommer in igen är golvet randigt. Av sol och persienn. Och där stod en orkidé och blev genomlyst.
2009-06-27 21:47
2009-06-27 21:55
Det var länge sen den kände värmen från någons rumpa.
Det är just vad bänken borde få uppleva efter så lång tid utan.
2009-06-27 22:01
2009-06-27 22:18
2009-06-28 20:56
Bättre ställe finns faktiskt inte.
2009-06-29 20:37
Eftermiddagssolen värmer men havet fläktar. Det doftar så härligt.
Överallt omkring oss hörs Österlen; vågorna, fåglarna, vinden i det höga gräset.
2009-06-30 23:01
2009-07-01 21:47
2009-07-02 22:19
Boken i hörnet har ett kapitel som berättar om Naturens mening med orgasmen hos kvinnan.Den är skriven av en man 1947 som kallar sig doktor. 2009 ser jag det som humor. Som det kan gå.
När vi kommer hem har det gått sex timmar och benen värker som om vi hade dansat hela natten.
2009-07-04 12:57
2009-07-04 13:04
2009-07-04 13:42
2009-07-05 12:56
2009-07-05 13:02
2009-07-05 19:59
Lottringen förvandlades till en tamburin och hon som höll i den var min mor, som i stunden blev till en flamencodansös, virvlandes fram mellan sommargästerna som ville försäkra sig om att just de fick köpa flest lotter och därmed ha störst chans till de åtråvärda vinsterna.
På vinstbordet låg ett Lottalostenhalsband. Hoppas den som vann känner sig extra vacker med det om halsen.
Nu är det ett år till nästa fest. Ett år tills nya sommargäster blir återkommande sommargäster.
Ett år tills hamnen fylls av charmigt falsksjungen dansmusik igen.
2009-07-05 20:05
2009-07-06 22:56
2009-07-06 22:59
2009-07-07 00:15
2009-07-07 18:03
2009-07-07 18:09
2009-07-08 00:32
2009-07-08 23:46
När jag tycker fiskarens bojar, rep och redskap av alla de slag är vackra där de ligger utspridda på grässlänten. När jag kliver runt i min fina svarta klänning, som är lite för lång så jag måste lyfta lite i tyget på ena sidan för att inte snubbla, och fotograferar bruksföremål som för byns fiskare endast är sådant som behövs för att kunna fiska, uppradat på ett sätt som gör det enkelt att återuppta arbetet.
Då är jag bara en stadsbo som inte vet bättre än att tycka det jag ser är vackert och konstnärligt.
2009-07-08 23:51
I slutändan löste det sig trots allt till Dotterns fördel. Men det såg onekligen regntungt ut ett slag.
2009-07-09 22:23
Det är inte bladen man ska äta på fikonträdet.
Just den här bilden kommer inte hamna i smyckesalbumet, men den var på tok för fin för att ignorera.
Dagens fotosessionen var lite speciell för mig eftersom det var den första där jag tog alla bilderna själv.
Albumet kommer upp på hemsidan någon gång i nästa vecka.
Om ni vill se mina smycken (eller mig) är ni välkomna till Simrishamns torg imorgon då jag kommer sitta där och sälja. Ja, om ni har vägarna förbi den här delen av landet, förstås.
2009-07-09 22:26
2009-07-09 22:29
2009-07-09 22:37
2009-07-09 22:46
2009-07-10 22:29
Ett par av de andra torgknallarna gav upp tidigare och packade ihop sina korgar, krimskrams, blommor och åkte hem och tog helg. Jag är dock inte den som ger mig i första taget. Fick sålt en del och känner mig trots allt nöjd med dagen som enligt alla de rutinerade torghandlarna var en av de värsta dagarna på länge.
Nästa gång tänkte jag pricka in årets bästa dag.
2009-07-10 22:35
Och så ser det ut som jag doppat min fot i vallmofrön. Min fot är en frukostfralla.
Och det är ju inte fy skam.
2009-07-12 22:06
Min lägenhet luktar hemma. Kläderna på min kropp luktar stuga.
2009-07-13 22:25
2009-07-14 22:36
2009-07-16 00:26
Det var egentligen en rätt ospännande dag. Jag gick på högstadiet och vi var iväg på dagsutflykt med Ekobussen. Stadsbarn skickades ut i skogen för att klämma på lavar och lukta på mossor. Ja, ni kanske vet vad jag pratar om, ni kanske själva fått åka med en sådan buss?
I vilket fall som helst så var jag inte särskilt förtjust i Ekobussen-utflykter. Jag tyckte redan om skogen och jag hade aldrig gillat när folk tvingat mig att titta på saker bara för att de tyckte att jag borde det. Jag hittade andra saker jag hellre ville titta på, men då var det alltid dags att gå vidare mot nästa barkborre, nästa barrträd.
Och det var givetvis precis vad som hände den där dagen.
Vi var på väg mot nåt vält träd som skulle inhysa mängder av småkryp. Skogen var tät och mörk. Jag tittade uppåt, följde stammarna och skymtade himlen långt däruppe.
Jag hamnade lite på efterkälken.
Någon ropade att vi där bakom (det var fler än jag som drog fötterna efter sig) skulle skynda oss. Jag sänkte blicken och det var då jag fick syn på den.
En liten, liten glänta öppnade upp sig mitt i mörka skogen. Solen sken in genom flera lager grenar, barr och blad och värmde en yta som jag uppskattade till cirka femton kvadratmeter. Det sken om det gröna gräset som täckte marken. Det var så vackert. Jag ville gå dit. Jag stod och tittade, kanske trettio meter därifrån, och jag visste att jag inte kunde. Att det inte fanns tid att gå dit och lägga sig i gräset och blunda och lukta och lyssna.
Det var en magisk plats. Jag minns att jag tänkte att om det hade funnits älvor och féer och enhörningar så hade de bott där. Jag som inte ens trodde på sånt. Men där fanns de.
Nu var det någon som ropade igen. Jag skakade av mig min längtan och skyndade bort till de andra och det tråkiga trädet.
Nästa punkt på schemat var att vi skulle lägga oss på kalla, blöta mossan, mitt i djupa skogen och blunda, lukta och lyssna. Jag kände hur ilskan blossade upp inom mig. Jag ville ju hellre ligga där borta! I det guldgula ljuset. Där enhörningar skulle ta hand om mig. Jag tittade mig försiktigt omkring. Kanske skulle jag kunna resa på mig och springa dit? Alla låg och blundade, en del skruvade lite på sig; en sten eller en pinne i ryggen kanske? Vår skogsguide satt på en sten och tittade på oss, övervakade. Jag kunde inte smita.
När vi sedan gick tillbaks till bussen insåg jag att jag aldrig någonsin skulle få återse den lilla gläntan. Att jag aldrig fick uppleva den där magiska platsen på riktigt.
Och det är jag fortfarande lite bitter över.
2009-07-16 22:40
Kan det verkligen vara möjligt? Är det magi? Fungerar det på alla ägg? Bruna, vita, svenska, små, stora? Jag måste få veta!
2009-07-16 22:53
PÃ¥ pricken likt, faktiskt.
2009-07-17 21:59
2009-07-17 22:08
2009-07-17 22:14
2009-07-17 22:20
2009-07-18 22:44
2009-07-19 19:36
David på Yama.
Vi pratar om Dozo i Örgryte som har Göteborgs finaste. Vi hittar till deras facebooksida som nämner chili/lime dumplings till förrätt. Ojoj, nu finns det ingen återvändo.
Öppet från klockan 17 enligt internet.
Vi åkte dit. Från Hisingen, genom stan. Många barnvagnar på spårvagnen; alla ska av vid Liseberg. Sju minuters promenad från hållplats till restaurang. Och så en skylt på dörren. Semesterstängt. Många svordomar följde. Magen skrek mest.
På väg tillbaks till hållplatsen körde spårvagnen förbi oss. Söndagstider innebar tjugo minuter till nästa.
Dagens mobiler med internet höll oss igång. Var finns ett söndagsöppet, icke semesterstängt, sushiställe?
David ringde. Lotta ringde. Ingen svarade.
Spårvagnen kom och vi såg nog ledsna ut när vi åkte planlöst tillbaka in till stan. Vid Kungsportsplatsen tittade jag upp. Ut genom smutsigt spårvagnsfönster. Sushi Yama. Nyöppnat. Parasoller utanför. Flaggan i vinden. Öppet.
Säger till mötande person bakom disk: Åh! Vad skönt! vi har ringt till säkert femton ställen och alla har stängt! Vi är så hungriga! Tack och lov att ni har öppet!
- Fast vi har precis stängt köket.
Våra ansikten måste sett hemskt chockade ut för han skyndade att tillägga: Men vi kan öppna igen för er skull. Om ni har ringt runt så mycket.
Ja! Ja! Ja!
Och vet ni vad? Det var så vansinnigt gott! Och det säger jag inte bara för att vi var så hungriga, utan för att det VAR så otroligt gott! Så välgjort och vackert och smakerna följde med oss i munnen ända hem till Hisingen.
Vi är glada nu. David och jag.
2009-07-20 22:10
2009-07-21 12:26
2009-07-21 23:53
2009-07-22 23:18
I vilket fall som helst så fick jag nu en beställning på ett par pärlplatteörhängen. Visserligen av en vän, men ändå en riktig beställning. Jag fick återuppta grunnandet på hållfasthet och fick hjälp av David som har allt och lite till i sina skåp.. Klarlack.
Inte nog med att det gör pärlorna lika glossy glossy som en viss skådespelerskas hår i den där tv-reklamen, det stärker också!
Tjohoo, för lösningar som fungerar dubbelverkande!
2009-07-24 00:20
2009-07-24 00:44
Med bowlingskor på fötterna känner man sig mer stabil på jorden. Kameran avslöjade att varje människa har sin personliga stil, sin alldeles unika klotföring.
Vi åt godis som man bara tycker om när man är och bowlar. Och så surade vi över att David hade dubbelt så många poäng som vi andra. Men varje gång jag bowlar inser jag att jag gör det alldeles för sällan.
2009-07-24 23:10
2009-07-24 23:17
2009-07-25 22:43
2009-07-25 22:48
2009-07-25 23:23
2009-07-26 22:29
2009-07-27 22:20
2009-07-27 22:37
2009-07-28 21:22
2009-07-28 21:30
2009-07-28 21:43
2009-07-30 23:41
2009-07-30 23:55
Matkassar fyllda med fredagsmat. Vi sneddade över gräsmattan. Genom ett biskopsgården som såg ovanligt grått och ensamt ut.
Värmen som möter en när man kommer in genom dörren, matos och ljudet av stekpannor, skärbrädor, durkslag. Allt sånt som får en att trivas. Kärlek.
Mat i magen och en fin film. Frankie & Johnny. Människoöden, ensamhet, sorg. Och kärlek som värmer upp allt det gråa.
2009-07-31 17:22
2009-08-01 21:41
Singel.
Äsch, det är min hemsida, jag gör som jag vill! FAST jag lovar samtidigt att bättra mig. Se det från den ljusa sidan: Ni får TVÅ Månadens djur den här månaden!
Nog snackat.
Juli är alltså Singelns månad.
Singeln är ett mycket, mycket litet djur som inte kan ses med blotta ögat. Det har tunna, insektsliknande ben och en förhållandevis stor, mjuk kropp.
En av anledningarna till att vi vet så lite om Singeln är att de lever inuti grävlingens öra.
Det är ett ensamlevande djur som väldigt sällan träffar andra Singlar.
Idag använder vi ordet Singel när vi talar om någon som lever utan partner. Ofta brukas ordet på ett lite nedlåtande sätt som antyder att Singel skulle vara ett övergående tillstånd, något man önskar komma ur. Uttrycket har ändrat innebörd sedan djuret Singel en gång i tiden fick sitt namn. Singeln är ett djur som väljer att leva ensam. Ett djur som trivs bäst solo. Ett djur som frodas som just Singel. Inget att se ner på, inget övergående tillstånd.
Som tidigare nämnt lever Singeln inuti grävlingens öra, men är för den skull ingen, för grävlingen sett, ond parasit. Singeln gör istället sin bärare lyckligare, mer levnadsglad. Genom att sjunga med en oerhört högfrekvent stämma som grävlingen inte hör, men ändå påverkas av, gör Singeln sin bärare euforisk.
Grävlingen är helt omedveten om sin inneboende och lever sitt liv lyckligt ovetande. Singeln trivs utomordentligt i grävlingens hörselgångar och tycker mycket om att trassla in sig i de hårstrån som växer långt därinne. Födan består enbart av öronvax, vilket givetvis är utmärkt för grävlingen som aldrig behöver rensa öronen. Inte för att den inser hur tur den har, den vet som sagt inget om Singelns varande.
Singeln träffar ibland andra singlar. Det sker då deras värddjur grävlingen möter andra grävlingar. Singeln kan då svinga sig över till varandra med hjälp av sina långa ben. Under den stund grävlingen är utan sin Singel drabbas den av en oförklarlig sorg som bara kommer till ända genom Singelns hemkomst.
Singeln vet mycket väl vilken inverkan den har på grävlingens liv och känner enorm stolthet över detta. Det lilla djuret ser sitt liv som meningsfullt och känner samhörighet med sin bärare, trots att den är högst medveten om att det inte är besvarat. Singeln lever ett lyckligt liv och upplever sorg endast i de fall då deras bärare skulle avlida innan dem. Sorgen är dock kortvarig eftersom den vet att det finns många grävlingar som skulle behöva känna sig lyckliga.
En Singel kan leva i upp till 40 år. Med åldern blir deras sångröst lägre och vid ytterst få tillfällen har det inträffat att dess värddjur lyckats uppfatta Singelns ljuva stämma. Grävlingen har dock aldrig kunnat tolka vare sig sången eller varifrån den kommer, utan bara njutit av den vackraste melodi de någonsin fått höra.
2009-08-01 23:00
2009-08-02 14:21
2009-08-02 22:18
Slitstarkt toapapper.
Så töntigt.
Jag glömmer vilka benmuskler jag har. Det var ju inget att oroa sig över. Jag cyklade förbi både pensionär och hurtboll och när jag kom till toppen väntade en underbar, till synes evighetslång, nedförsbacke. Oh, joy!
När jag skulle hem blev det värre. Inte bron - den var lätt som en plätt- men cykelvägarna i innerstan. No joy. Överallt är det spårvagnsrälsar och jag letar febrilt efter närmaste cykelväg, en trottar, vad som helst. Och så när jag befinner mig mitt mellan Brunnsparken och Centralstationen glider mitt framhjul på regnvåt metall rakt ned i ett spår. Och jag välter.
Första tanken: Åh, nej vad pinsamt! Hoppas ingen såg! Jag reser mig upp. Plockar ihop cykeln, ryggsäcken, mobiltelefonen, kroppen. Skrubbsår på knät. Ingen smärta än. Den kommer väl sen.
Andra tanken: Varför är det ingen som ser mig? Ingen som undrar hur det har gått?
Leder cykeln till närmsta cykelväg, trottoar, vad som helst, och cyklar hem med ett brännande skrubbsår på högerknät. Att trilla med cykeln får mig att minnas hur det kändes att vara barn. Att ha skrubbsår på knäna då var vardagsmat. Idag händer det nästan aldrig och jag blir mer rädd nu än jag blev som barn. Jag tänker på det när jag cyklar tillbaks över bron. Hem till Hisingen med trygga cykelbanor.
Mina handflator klarade sig förresten finfint.
2009-08-03 23:11
Det värsta är ändå när man varit inomhus ett tag och ska gå ut igen och man måste sätta fötterna i blöta skor.
2009-08-04 21:51
2009-08-04 22:43
2009-08-04 22:50
Halsbandsberlock.
2009-08-05 22:29
En kvällsfika med makalös utsikt. Sol som är som guld på husen.
På andra sidan vattnet har alla utsikt, ser det ut som. Utsikt mot Hisingen, som vi säger Hurra! för idag igen.
2009-08-05 23:39
2009-08-06 23:05
2009-08-06 23:25
2009-08-07 20:52
Oh, so stylish!
Jag har hittat en sån underbar blogg!
Den heter Advanced style och är kort och gott en hyllning till alla välklädda åldringar därute.
Fantastiska bilder på fantastiska tanter och farbröder som färgstarkt och uttrycksfullt klär upp sig varje morgon och förgyller hela världen med sin närvaro.
Så här är det: man måste inte tappa sin stil för att man blir äldre. Man behöver inte klä sig i velour, töj och stretch-material i urtvättade pastellfärger och mjuka, bekväma tyger.
All den livserfarenhet som våra äldre besitter- så även inom kläder och mode- den får inte tappas bort. Tänk alla de underbara kläder som hänger i pensionärers garderober: de måste få synas! Komma ut i dagsljuset!
Allt annat vore ju faktiskt förskräckligt!
2009-08-07 23:26
Tjuvlyssnat från en balkong på Hisingen. Två män och en kvinna passerar. Det är högljutt och onyktert. Den ena mannen utbrister:
Jag har suttit i fängelse i 17 år, jag är ingen småpotatis!!
Jag har suttit i fängelse i 17 år, jag är ingen småpotatis!!
2009-08-08 20:38
2009-08-08 20:51
2009-08-10 21:04
2009-08-10 22:52
Och imorgon börjar min sensommarrea! Jag återkommer då med mer info. Håll utkik!
Nu säger jag godnatt.
2009-08-11 13:29
Klicka på bilderna för förstoring.
Örhängena på bilderna ovan säljs nu för ynka 100 kronor per par (ordinarie pris 189 kr). Det är alltså först till kvarn som gäller! Om ni ser nåt ni vill ha maila mig på lottalosten@gmail.com eller skriv till mig här på sidan (antingen i kommentarsfältet eller i gästboken) så kan örhängena pryda dina örsnibbar inom en vecka.
Frakten ligger på 10 kr och jag postar inom två dagar från det att jag fått din beställning.
Sensommarrean pågår fram till och med söndagen den 23e augusti, eller så länge lagret räcker.
2009-08-12 12:27
Eller en näckros.
2009-08-12 12:40
Tillslut fick den ändå se sig besegrad av David. Beväpnad med stekspade klarar han allt.
2009-08-13 13:42
2009-08-13 21:46
2009-08-13 21:52
2009-08-13 21:54
2009-08-16 14:47
2009-08-16 14:54
2009-08-17 22:50
Bild på The Irrepressibles. Videoklipp från underbara serien Spaced.
Konstigaste, mest plågsamma, konsertupplevelsen på helgens festival. Vi hade gått till Annedalskyrkan för att se och höra fantastiske Andrew Bird. Vi var en och en halv timme tidiga för att försäkra oss om en sittplats. Bandet som spelade på scenen när vi kom hette The Irrepressibles och satsade stenhårt på någon arty grej med koordinerade dockrörelser, skeva toner, en sångare med en stjärngossestrut i pannan och en blond, tufsig peruk på huvudet.
Sånt här får mig alltid att skämmas. Skämmas för de på scenen.
Allt var så inövat, så uttänkt, så pinsamt. Sångaren hade iklätt sig någon slags pompös, clowliknande karaktär som sjöng med falsett på ett släpigt, lite drömmande vis. Bakom honom stod ett gäng dockliknande personer och spelade med påklistrade ansiktsuttryck. Lite cirkus, lite kabaré, lite burlesk, en hel hög vansinne.
Det värsta av allt var att de var rätt duktiga musikaliskt sett.
Jag kom direkt att tänka på en scen ur min favoritserie Spaced. Huvudpersonerna där har hamnat på en teaterföreställning med en konstnär som ser sig själv som världens mest briljanta, konstnärliga geni. Det hela är bara idioti. Det är rent ut sagt genomkorkat. Inget annat än en rad knasigheter staplade på varandra som varken innehåller något djup, mening eller känsla.
Visst kan man göra unika saker med själ och hjärta. Nya tankar, nya stilar. Det är ju det som är det fina med allt konstnärligt arbete, tycker jag. Att finna nya sätt att uttrycka känslor på. Men det MÅSTE genomföras med hjärtat, själen, ända in i märgen
Jag kom på mig själv med att sitta där i kyrkbänken och vara arg. Arg för att de kastade bort sin talang på något så puckat. De var ju duktiga!
Deras musikalitet försvann i all yta och det enda jag tog med mig från den konserten var irritation.
2009-08-17 23:14
Konsert med Andrew Bird i Annedalskyrkan på Way out west.
Mannen som använder en fiol på en miljon olika vis, som visslar som en gud, som sjunger med vacker röst och enorm känsla. Se och hör själva.
Hans musik får mig att gråta. Gråta för att det känns som han har skapat musik för mitt hjärta. Som att han har hittat något inuti mig som aldrig hade kunnat komma fram utan hans musik. Så stora känslor att det är otroligt egentligen.
Och tänk då att höra honom klockan halv ett till klockan två mitt i natten i en vacker kyrka.
Oj oj oj, min själ och hjärta!
2009-08-19 12:22
Breven är tagna från www.mysteriousletters.blogspot.com.
Lenka och Michael är två konstnärer från London som ville skicka ett handskrivet brev till alla i hela världen.
De började med en liten by på Irland.
Cushendall har 467 invånare och alla fick de var sitt unikt, handskrivet brev skrivet till just dem. Det är så fina brev. En del är roliga, en del är fina och tankfulla. Alla skrivna med en sorts barnslig prägel.
Jag har hittat en ny sida att älska! Något nytt att bli rörd till tårar över. Människor är så vackra!
Lenka och Michael verkar vara bra människor med mycket humor och hjärta.
Jag önskar de skickar ett brev till mig någon gång. Jag lovar att vänta tålmodigt.
2009-08-20 15:19
Viktigare än nyår är skolåret. Trots att jag inte går i skolan längre känns det så.
På gymnasiet insåg jag att ingen kalender var perfekt. Någon hade gott om plats för anteckningar vid varje datum men fattigt med anteckningssidor i slutet. En annan hade för lite utrymme för dagarna och en gedigen telefonlista i bak. De flesta var fula att se på.
Jag ville ha allt. Så jag gjorde allt. Själv.
En vacker bok med tomma, vita blad. Några färgpennor som min handstil blev fin med. Och sen satt jag där i timmar och plitade ned datum efter datum. Ibland hade fingrarna fastnat för att skriva september trots att jag nått fram till oktober. Då följde fula ord ur min mun.
De senaste två åren har jag jobbat dagtid. Då behövs ingen kalender. Varje dag samma. Mitt huvud minns rätt bra veckans upplägg.
Med nytt jobb och rullande schema krävs återigen ordning på dagarna.
Det kändes nostalgiskt att gå till bokhandeln och införskaffa snyggt inbunden bok och färgpennnor.
Och som en seger när jag alldeles nyss skrev klart ett helt års datum utan ett endaste fel. Det är första gången och jag har en teori. Jag har blivit bättre på att koncentrera mig. Fokusera på en sak. Jag har mitt smyckesdesignande att tacka. Min hemsida också. Skrivandet, fotograferandet.
Jag tror det är tecken på sådana bra saker.
Och vet ni, jag tror min kalender snart fylls av just sådant. Bra saker.
Det är nytt år nu. Gott nytt på er alla! I år blir ett bra år.
2009-08-20 19:52
Har saknat en sådan här affär i Göteborg. I Lund finns en grönsaksbutik som är vida berömd i Lund. I folkmun kallas affären för Turken i gränden.
Turken i gränden är dock ingen turk. Han är libanes, men det låter inte lika snitsigt antar jag, för det fastnade aldrig.
En av männen som ägde den butiken brukade alltid vissla så fint medan han kärleksfullt klippte bort övermogna vindruvor från klasarna som låg i lådor längs med huset.
En annan av männen som jobbade där flirtade med alla kvinnor som handlade av honom. Inte på ett otrevligt vis, mer på ett människoälskande sätt.
Jag var en regelbunden kund där och det är ett av mina finaste minnen från Lund. Att promenera till Turken i gränden och köpa frukt, grönt, underbara oliver och feta-ost och sedan promenera hem igen och göra tonfisksallad till middag och fruktsallad till efterrätt.
I Göteborg finns det många småbutiker men fram till idag har jag inte hittat någon affär med lika fint utbud som min favoritaffär i Lund. Det var ren och skär lycka idag, ska ni veta.
Firade genom att promenera hem och göra tonfisksallad. Till efterrätt blir det en lustig så kallad doughnut-persika.
Och med de orden säger vi Hurra för Hisingen än en gång!
2009-08-20 19:56
2009-08-21 21:25
2009-08-22 20:56
2009-08-22 22:27
2009-08-22 22:41
2009-08-24 20:57
2009-08-24 21:14
Så gör man sig en improviserad picknick värd att lägga på minnet.
2009-08-24 21:22
2009-08-25 12:50
2009-08-25 23:46
2009-08-26 22:42
Och med en överfull tvättkorg.
Om man sätter på sig ytterligare ett par strumpor över som har hål på andra ställen så kompletterar de varandra.
Det är idag det.
Imorgon är en annan dag.
2009-08-26 22:48
Sånt kan man fundera på.
2009-08-27 23:29
Ett år senare är de fortfarande vackra. Jag längtar till stans alla träd lyser igen.
Tills dess gör jag smycken i höstiga färger. Min höstkollektion ska bli den bästa!
2009-08-28 19:19
Ett par i 45-årsåldern kommer gående.
Kvinnan säger ilsket till mannen:
Varför blev du sur på mig för att du är pinknödig!?
2009-08-28 19:29
Den här veckan har jag sett ut genom spårvagnsfönster upprepade gånger.
Ett skyddande glas mot världen. Eller en ram runt den vackra omgivningen. En stund att titta ut och se människor leva sina liv.
2009-08-29 23:02
Köpta på nån loppis för en herrans massa år sedan.
Varje höst plockas de fram ur garderoben och ger mig skoskav och träningsvärk i skenbenen. Det är nämligen så att jag aldrig har skor som inte är helt platta. De här har en liten klack som säger chickechack när man går gatan fram. Det låter så fint och jag känner mig urtjusig i dem. Men träningsvärken är en tydlig påminnelse om hur ovan jag är vid klackar. Det är löjligt ju!
Om ett par dar är det problemet ur vägen, men skoskaven kommer aldrig ge sig. Så är det. Mina fötter är töntiga. Klena. Mesiga. Idiotfötter som aldrig begripit termen "gå in ett par nya skor". Det är meningen att fötterna ska vänja sig!
Plågorna till trots så är detta mina Nu-är-det-höst-nu-plockar-jag-fram-finskorna-skor.
De, precis som mina hattar, är för mig klara bevis för att hösten är den bästa av alla årstider!
2009-08-30 23:40
Mina fingertoppar och mina ögon vill sova nu. Jag tänker lyssna på dem.
Godnatt, säger jag.
2009-08-31 13:59
2009-09-02 20:58
Shopping, sushi, kaffe, drinkar. En heldag av den bästa sorten. Och jag stod med kameran utanför provrummet när Sambon provade ballerinaklänning. Det ser inte det minsta konstigt ut när jag fotar hennes fötter. Det är aldrig någon som tittar konstigt. Dessutom har jag gjort sånt förr.
2009-09-02 21:07
2009-09-02 23:46
Burberlocker som örhängen!
En fantastiskt bra idé om jag får säga det själv. Fick lite påtryckningar av en kollega får jag väl erkänna. Tanken har funnits hos mig ett tag men jag har liksom inte kommit till det så kallade skottet.
Men visst blev det snyggt!?
Sambon är den perfekta modellen och eftersom hon är på besök så passar jag på att utnyttja hennes fina benstruktur.
För 200 kronor paret är örhängena dina! Som hittat, eller hur?
2009-09-03 18:17
2009-09-03 18:30
Idag var rätta dagen. Sambon köpte den fina fluffiga röda hatten på nedersta bilden. Jag köpte en vackert lila hatt med tjusiga fjädrar. Rulla ner till nästa inlägg så får ni se.
Hattnytt är en underbar butik. Mängder av hattar och så en rar äldre dam som haft affären i alla år.
Jag rekommenderar alla hattförtjusta att ta en tur till Hisingen och Hattnytt. Att säga Hurra för Hisingen känns självklart idag.
2009-09-05 23:05
Myklop.
Men nu ska ni få lära er allt om Augustis Månadens djur Myklopen.
Myklopen är ett spännande djur som har gett upphov till uttrycket Att ha huvudet på skaft. Från början sade man Att ha ögonen på skaft men efter hand har uttrycket ändrats för att passa Människans anatomi bättre.
Myklopen har en kropp som mäter ca 30 centimeter över havet och dess ögon är placerade på tunna, sladdliknande, tentakler. Djuret föds utan ögon men redan efter någon vecka börjar tentaklerna växa upp ur huvudet. En fullvuxen Myklop kan få upp till 20 fullt fungerande ögon.
Tentaklerna kan dras ihop och förlängas, likt ett periskop, och Myklopen har därmed möjlighet att se över höga stenar och buskar. Om de blir skrämda drar de in sina ögon, blundar och kryper ihop till en liten boll. Då liknar Myklopen mest en fotboll. Ibland trasslar ögonens tentakler ihop sig och vid dessa tillfällen sker något som man lättast skulle kunna jämföra med när vi människor försöker rulla in en trasslig dammsugarsladd i dammsugaren. Det tar stopp, och Myklopen får använda alla sina ögon för att klura ut var knuten har uppstått. Eftersom Myklopen inte har några händer får den försöka gripa tag med ögonen vilket resulterar i en enorm tårproduktion. Dock är Myklopen ett ytterst envist djur som inte ger sig i första taget utan löser problemet oberoende av hur länge den kommer få gråta för det.
Med sina ögon är Myklopen givetvis en mästare i flirtandets konst. Parningsritualerna består av ett frenetiskt blinkande med de långa ögonfransarna. Den som kan blinka flest gånger under en viss tid kan sedan välja och vraka fritt bland aspiranterna.
Mykloperna låter inte något så löjligt som kön ligga i vägen för deras kärlek utan förälskar sig helt enkelt i den som är mest intressant.
När de väl hittat rätt är de trogna sin partner livet ut och deras kärlek för varandra sinar aldrig. Dock slutar de inte flirta, dels av ren vänlighet och dels för att de tycker det är så roligt att blinka med sina långa ögonfransar.
Myklopens föda består av kottar och ekollon. Dessa innehåller mycket fibrer och Myklopen lider därför aldrig av några magproblem. Framtänderna är extremt starka och skulle klara att bita igenom sten. Myklopen är dock smartare än så och tar alltid väl hand om sina tänder, småäter aldrig och putsar sina tänder varje morgon och kväll genom att gnugga dem mot en trädstam.
En myklop lever i ca 50 år. När en Myklop dör hänger de andra Mykloperna upp den döde i ett träd genom att knyta fast varje tentakel i en gren. När den döde hänger på det viset sträcks alla tentaklerna ut till sin fulla längd - för allra första gången - och sedan fladdrar djuret i vinden likt en flagga. De sörjande står på marken under och gråter med alla sina ögon och tittar upp mot flaggan som är deras döde vän.
2009-09-06 22:32
2009-09-07 21:53
Äntligen är jag klädd för vädret! Äntligen är sommaren över! Denna plågsamma tid med fula kläder, ständiga värmeslag och en längtan efter svalka.
Sedan till något annat: Åkte till stan och köpte en fin liten klänningssak.
Åkte spårvagnen hem och planerade stekning av kantareller och uppvärmning av sparrissoppa.
På en hållplats tittade jag ut genom fönstret och fick ögonkontakt. Ögonkontakt med en man med vildvuxet hår, trötta ögon och ett slitet ansikte. Han drack ur en flaska T-sprit Röd. Det var bara ett par klunkar kvar innan flaskan skulle studsa tom mot marken.
Våra ögon möttes. Det stang till i mig. Han såg det. Jag tittade bort för hans liv hade drabbat mig så hårt och jag ville inte visa honom det. Vände ändå tillbaks huvudet. Kände att han redan visste varför jag gjort så. Då kan man lika gärna se varandra i ögonen ordentligt innan spårvagnen börjar åka igen.
Vissa saker träffar mig så starkt. Jag fick kväljningar och tårar i ögonen när vi åkte ifrån hållplatsen och in i mörkret av en tunnel. Mycket kan man försöka förstå men varför en flaska t-sprit kan vara tröstande, nödvändigt, livsviktigt för vissa, det har jag så svårt att sätta mig in i. Och då gråter jag lite på en spårvagn.
2009-09-08 18:05
Taramascara och jag startar ett bloggutbyte. Cirka två gånger varje månad ska vi ge varandra något att skriva om. Ett tema kan man säga. Ni kan läsa Taramscaras inlägg här och där kan ni också titta på lite fina bilder.
Taramascara och jag har varit sambos en gång i tiden och det är så det här bloggutbytet börjar. Med något som binder oss samman.
Det skulle kunnat handla om hur vi som små barn startade en tradition med gemensamma julfester. Eller hur vi gått i samma klass i nio år. Det hade också kunnat handla om den gången vi skapade Grästuvsdockorna som sedan underhöll oss på rasterna.
Men det är inte så det kommer bli. Inte den här gången.
För idag handlar utbytet om The Rotten Staff house.
Det var där vi blev Sambos för evigt. Ett Engelskt tegelhus med sunkiga heltäckningsmattor i badrummet, ett badkar utan duschslang och fönster som skallrade i blåsten.
Egentligen var det förstås så att huset hette The Rother Staff house efter floden Rother som rann precis runt hörnet, men för oss var det alltid Rotten.
Det var vårt hem. Vårt och en massa servitörers, diskares och kockars hem. Taramascara och jag delade rum. Vi gjorde det till vårat. Vi hade en skylt på dörren. Det hade ingen annan. Vi hade en dusch på rummet. Det hade flera andra också men våran var den enda som inte fungerade.
Det kryllade av haschrökande bulgarer i korridoren och en särskilt sunkig engelsman som löste duschslangsbristen på sitt eget, inte så fräscha, vis. Med toaborstens behållare kunde han hälla badvattnet över sig.
I rummet ovanför vårt bodde en diskare som aldrig tog av sig morgonrocken. Han hade knyckt en kundvagn på Somerfield som alltid stod på vår gård. När han kom hem från sitt arbete mitt i natten brukade han rosta bröd. Det vet jag för att det var jag som alltid fick stänga av brandlarmet när han traditionsenligt glömde sin macka i brödrosten.
Köket på bottenvåningen kryllade av fransmän och ett tag huserade även en australienare där. Han gick på en kuslig diet och hade aldrig några kläder på överkroppen. En kväll när jag diskade efter kvällsmaten gav han mig den finaste komplimangen jag dittills hade fått. Dagen därpå flyttade han därifrån och hans rum ockuperades av någon ny fransmän som säkert hette Arnoud, för det hette alla fransmän.
Trots lukten från den ickefungerande duschen, strömavbrottet som varade i tio dagar och de tjugo sängarna som blockerade brevinkastet så var det ändå något vackert över The Rottten Staff House. Vi skapade oss en idyll mitt i all dålig engelsk standard. Varje kväll när vi drack vårt te och skrev brev hem till Sverige vid vårt skrangliga bord hade vi trivseln från tvättlinor i taket ovanför oss. Och bra musik i vår lilla stereo som vi köpt för vår allra första lön.
Inget hem kan mäta sig med vårt Rottten Staff house.
2009-09-08 18:58
2009-09-08 19:04
Att det skulle bli så vackert. Att det som skulle förstöra blev till ett vackert mönster. Att någon sedan skulle stå och fota sabotaget och beundra skönheten i linjerna som blivit. Men tänk, det var så det blev.
2009-09-09 11:38
2009-09-09 23:19
Förmodligen stod jag och fantiserade om en viss butikslokal som jag vill ha.
För tänk vad fint det hade varit. Jag hade kunnat ha det som en utställningslokal. Dela den med någon annan butikslängtande designsjäl. Ha öppet ett par dagar/kvällar i veckan. Hänvisa eventuella kunder dit. Ha fantastiska visningar där och kunna bjuda hela världen (eller i alla fall så många personer som får plats på femtio kvadratmeter).
Det hade varit så fint.
Synd bara att 7800 kronor är så väldigt mycket 7800 kronor.
Men om någon är intresserad av att dela en butikslokal med mig i framtiden så är det bara att höra av sig. Det lär ju dyka upp fler underbara lokaler som jag skulle älska att ha.
2009-09-10 21:28
Ikväll när det gnistrade av nedgående sol i konstruktionen var det inte dess lyftkraft jag beundrade.
2009-09-11 13:30
2009-09-11 17:31
2009-09-11 17:37
2009-09-11 17:43
2009-09-11 17:46
2009-09-11 17:50
2009-09-11 17:55
2009-09-12 17:06
Eftersom jag sett lyftkranar överallt den sista tiden tyckte jag den här bilden passade fint här.
2009-09-12 17:39
2009-09-13 17:31
2009-09-13 17:46
Vi stod i höstsolen och tittade på broklaffen som lyftes och lyssnade på plingandet från bommarna. Jag var inte den enda som fotograferade. Fast jag slapp stiga ur nån bil för att få bra bilder. Det var ett stämningsfullt ögonblick. Bilarna stod tysta och väntade medan den stora båten tog tid på sig att glida igenom. Så fort kusten var klar och båten lämnat oss, släpptes klaffen ned igen och trafiken flöt på som vanligt. Som om inget hade hänt.
Det var egentligen först då som vi insåg hur tyst och fridfullt det hade varit sekunderna tidigare.
2009-09-13 17:50
2009-09-13 18:03
2009-09-13 22:27
2009-09-15 22:07
2009-09-16 12:09
Tar med mig kameran; kanske ser jag nåt värt att fota.
2009-09-16 17:29
Solens strålar genom sprickornas vindlingar, den blodröda färgen lyses upp explosionsartat. Ja, jag önskar jag hade en såg. Och lite mer mod och illvilja i mitt blod.
2009-09-16 22:48
2009-09-17 17:52
2009-09-17 19:48
Jag är inte känd för att ha gröna fingrar. Mina fingrar har alltid varit mer bruna i nyansen.
Men jag har lyckats bra med min ros som blommar så fint just nu.
Än en gång går jag nära inpå.
Avocado- och rosodlare är jag. Betyder detta att mina fingrar bytt färg plötsligt? Hur ser man det? Var sitter färgen någonstans? I blodet?
Just nu sitter färgen i min kamera. Den fångar allt när jag går så nära att min näsa nästan doppas i rosenblad.
2009-09-18 19:08
Drömma och dess Lotta.
Hurra! Mycket roligt tycker jag!
Drömmas ägarinna heter Lotta hon med. Bara en sån sak!
Hennes finfina blogg är förövrigt också värd ett besök!
Så pallra er dit mina vänner!
2009-09-19 21:42
Det doftade så underbart.
En blandning av löv som precis ska till att falla, löv som redan hamnat på backen och börjat multna, svamp, gräs, skorstensrök, grilldoft och klar frisk luft.
Jag önskar jag hade en kamera som tog luktografier så att jag hade kunnat dela med mig till er.
Jag drog djupa andetag, öppnade mina lungor lite extra för höstluften, stretchade min kropps innandöme för att att ge så mycket plats som möjligt åt hösten.
2009-09-21 17:09
Gissa om jag har kameran full av höstlöv nu!?
2009-09-21 17:13
2009-09-21 17:18
2009-09-21 17:28
Stackars kaninen verkar inte vilja bli kramad. David ser behovet och ger kärlek.
Och min familjs släktstaty! Inte visste vi att det fanns en sådan, och att den fanns i Borås sen av alla ställen! Ett lodjur på en sten. Som hittat! Jag tar den!
2009-09-21 17:33
Det lärde vi oss idag av klistermärkena på Borås Centralstation.
2009-09-21 17:38
En damm med klart vatten, en kastanj i starkt solsken och jag blir som förtrollad.
2009-09-22 13:27
Som den här väskan. Fyndad för en femma på loppis i Ronneby. Jag hade fyndat en hel del den dagen och hade inte många kronor kvar när denna väskan, bokstavligt talat, flög framför näsan på mig. Kvinnan som strax skulle sälja den till mig hade sträckt ut den framför mitt ansikte precis när jag var i färd med att promenera förbi. Hon såg väl på mig att det hade varit hemskt om jag missat det här fyndet. Fem kronor! utbrast hon innan jag hunnit fatta något.
En tvärbromsning, lite rassel i fickorna och sen var väskan min.
Redan i den sekunden fick den göra nytta. Alla dagens fynd flyttades från min famn ner i trygga väskan.
Det är lustigt, för det går i perioder sådant. Vad man tycker om att klä sig i och vilka väskor som blir ens följeslagare för stunden.
Just nu är det den här trasmatteväskan i fantastiskt varma färger. Och varje dag jag använder den får jag komplimanger från de mest skiftande personerna.
Det måste vara ett mycket gott tecken, tänker jag.
2009-09-23 14:29
2009-09-23 14:32
2009-09-25 22:57
Jag fascinerades av färgerna på träden. Det var ju inte bara en färg. Det var hur många som helst.
Jag hämtade vattenfärgerna och satte mig för att måla av den mångfärgade skogen. Efter en inte alltför lång tid blev jag tvungen att se mig själv besegrad av naturen. Det var omöjligt att få fram samma fantastiska färgexplosion på pappret som vyn framför mig erbjöd. För det var inte bara träden som var olikfärgade; vartenda litet blad på trädens grenar skiljde sig från varandra. Det skulle aldrig gå att komma ens i närheten av verkligheten.
Jag minns att jag inte blev särskilt ledsen över mitt misslyckande. Det stärkte mig bara än mer i min övertygelse om att hösten är obegripligt vacker och omöjlig att härma och efterlikna.
2009-09-25 23:00
2009-09-25 23:02
2009-09-25 23:21
Jag passade på att gena över barndomsgården.
Den gamla väggmålningen fanns kvar. Minsann.
När jag var liten var den nymålad, speciell, rolig och det finaste på vår gård.
Den är fortfarande speciell och rolig men den är inte längre ny, och om man skulle fråga barnen som lekte i lekparken skulle de nog tycka den nya plaströda lekstugan var det finaste på deras gård.
När jag var fyra träffade jag Johanna där. Hon var bara tre år och hon hade dagmamma i grannhuset. Vi blev bästisar då, på den gröna plätten framför väggmålningen, och vi är bästisar än idag.
Jag hejade på barnen som lekte i den plaströda lekstugan och gick sedan ut genom porten på andra sidan, promenerade förbi parken där jag för länge sedan tappade min mammas barndomsring, och kiosken där jag hittade stöldgods och fick fundera på etik och moral innan klockan ens ringt in till första lektion.
Allt det ska jag berätta mer om någon annan gång.
Idag gick jag hem till mina föräldrar och blev bjuden på världens mest välkomponerade måltid.
2009-09-26 13:46
Fina porslinsskålar och fat med lövmotiv, små söta kaffekoppar i glada färger och så en påse med vackra glaskulor som jag kan stoppa i berlocker.
Är inte det underbart, så säg?
2009-09-26 13:52
2009-09-28 00:22
2009-09-28 00:43
2009-09-29 20:48
Härligt, härligt!
Alltid fint att få brev med en ikryssad ruta för "Du har kommit med".
Såna brev är bättre än de breven med en ikryssad ruta för "Du har INTE kommit med".
Förresten. YAAY!!!!
2009-09-29 21:18
Höst i korg.
Klockan halv nio på kvällen ringde dörrklockan och där utanför stod Fia med resväskorna. Hon bor hos mig ibland och nu kom hon direkt från Öland. Jag fick strikta restriktioner att hålla mig borta från köket. Förpassad till tv-soffan. Överraskning på gång.
Och en sån fin överraskning sen då! Från Ölands skördefest till Lottas vardagsrum.
Nu börjar min dag. Det känns som förmiddag. Inte bra för nattsömnen, men skit i den.
2009-09-29 22:53
Inte bara någon gång då och då, utan varje dag. Jag slog vad med mig själv. Kan jag klara att skriva varenda dag tills dagbokens sista blad? Det kunde jag, utan några problem. Så jag fortsatte på nästa dagbok. Min familj köpte fina dagböcker till mig i födelsedagspresent och julklapp, uppmuntrade mig att fortsätta skriva.
Och jag skrev. Varje dag. Ibland mycket, flera sidor av händelser och känslor. Ibland bara någon rad. Idag är det torsdag. Godnatt. Men jag skrev ändå något varje dag.
Och det gör jag fortfarande. Har inte missat en endaste dag sedan jag fyllde nio år.
Detta är alla mina dagböcker i kronologisk ordning. Fast jag glömde en, den som ligger på sängbordet just nu.
Genom mitt dagboksskrivande har jag lärt mig så mycket. Att berätta en historia kort och tydligt. Att inte krångla in mig i omständliga tankegångar, att finna kärnan i mina tankar och grubblerier och få ner dem i skrift. Mina dagböcker är nog det jag är mest stolt över och nu har jag en dagbok här också. En dagbok för mig men också för er.
Den här månaden har det varit 1032 unika personer här och läst och tittat. Och september är inte slut än. Första månaden som siffran klättrat över 1000-strecket.
Och nu är jag sådär stolt igen.
Många av er som läser känner jag inte, men jag skulle så gärna vilja. Det känns fint att veta att ni finns därute. Mitt statistikprogram skvallrar, berättar i alla fall lite för mig. Men åh, vad jag skulle vilja veta mer!
2009-09-30 19:25
Arbetsvagn säger skylten.
Alla de andra spårvagnarna är avundsjuka. De vill också vara unika. De vill också få folk att lyfta blickar och kameror mot dem.
Arbetsvagnen plingar nöjt och kör stolt iväg genom tunneln med vetskapen om att allas ögon är riktade på just den.
2009-09-30 19:32
Här bredvid för att vara exakt.
Kanske försvinner det huset också, men vi får hoppas att restaurangen blir kvar för ack, så gott och billigt det var!
2009-09-30 19:37
2009-09-30 19:46
Fast så kom regnet och gjorde mig blöt. Då blev jag så illa tvungen att ta av den.
I hallen hänger mina andra jackor. De som får hänga framme året runt. De som är så fina att jag vägrar acceptera att årstiden för vissa av jackorna passerat för länge sedan.
De är konst i min hall.
Och inte plockar man ner konsten från väggarna bara för att det blivit lite kallare ute?
2009-09-30 22:44
Parkerad.
När David springer mot spårvagnen och snubblar över rullatorn som är belamrad med packning, då rusar folk fram och undrar Hur gick det? Behöver du hjälp?
Nejdå, det gick fint, säger David och missar spårvagnen precis, trots språngmarschen.
Folk är hjälpsamma mot folk med rullatorer.
Även om rullatorn ifråga inte behövs som stöd för David utan istället är tänkt att agera kameravagn i en filminspelning.
En kamera kan nämligen behöva fyra hjul för att susa fram över marken tillsynes skakfritt...
Men åh!!! Jag har inte ätit sushi förräns för en månad sen kanske.. Jag fick för mig att det inte var gott... och det var ju kalas gott fast laxen kan jag vara utan *s*
Hur gör ni egna?? vill jag verkligen testa... Sambon min älskar sushi och skulle bli överlycklig om jag fixade det...
Men självklart ska jag föra mina sushikunskaper vidare till dig! Det är förvånansvärt enkelt. Lite pyssel bara. Och det är riset som är det krångliga.
Men Johanna: vad har du emot laxen!?? Det är ju den bästa! :-)Jag ska knåpa ihop ett recept till dig! Kram