Fredagkväll. Ensam i min lägenhet med hög musik i högtalarna, te i en kopp på bordet, pad thai i magen och så ett golv täckt av papper.
Minnen.
Tidningsurklipp, teaterrecensioner, foton, skoluppsatser, semestervykort...
Började helgen med att inhandla 50 plastfickor. Här skulle det sorteras papper minsann!
Jag hittade gymnasiebetygen, viktiga papper och intyg, men framförallt hittade jag sådant som jag sparat för att mitt framtida jag ska minnas en tid, en händelse, en känsla.
Många års damm kittlade i öga, näsa halsregionen. Kittlades på samma vis som de där fjunigheterna naturen envisas med att vispa omkring i luften.
Det dröjer inte så länge innan personbevis och lönespecifikationer blir ointressanta när man minns sin fina farmor, sin kanin som älskade pepparkakor och apelsin, fotokursen på folkhögskolan och rollerna jag spelade i olika teaterföreställningar.

Flera timmar senare. Dammet grusar fortfarande ögonen men minnena är klarare.
Och nu ligger de samlade i en skokartong i bokhyllan där jag lätt kan plocka fram dem om jag vill. Papperna från skatteverket ligger i nån plastficka nånstans. Förmodligen på ett bra ställe.