Tittar ut genom fönstret, det är snart lunch, magen kurrar, och vad nu? En häst på parkeringen! Och en neongul ryttarinna!
Det är Camilla, vår gamla vikarie, som kommer på besök, ridandes på den vackraste häst jag sett.
Jag har aldrig varit en hästtjej och har alltid tyckt att hästar är lite läskiga, men den här var så snäll, lugn och vacker att jag inte kunde stå emot. Var tvungen att lägga handen på den stora mjuka mulen. En oväntad och fin paus i jobbet en fredagsförmiddag.

Hästar kanske inte är så hemska ändå...

ps: Gul bil! Gul bil!