Det var kallt klockan 06:45 i morse när jag promenerade till bussen.
Det är den tid som jag så ömsint kallar Arla-Fucking-Morgonstund. Det är inte meningen att man ska vara vaken då. Man ska ligga i sin säng under det varma täcket med huvudet nedsjunket i en mjuk kudde.
Jag gick nedsjunken i tankar om sängvärme när jag passerade en byggarbetsplats. Där låg ju kudden!
Den glittrade av frost och var stelfrusen. Såg inte ut som en riktig kudde, mer som något som skapats för att se ut som en kudde. Ett konstverk föreställande en kudde beströdd med kyla.

Tänk att krypa ned i sin säng och luta huvudet mot den kudden...

Jag fortsatte min väg mot bussen med tanken att min längtan tillbaks till sängen hade förlöjligats. Jag hade blivit hånad av en glittrig kudde på en byggarbetsplats klockan 06:45 en ovanligt kylig fredagsmorgon i januari.