När jag vaknade i morse kände jag mig inte det minsta förvirrad. Det kom senare.
Det har varit en sådan dag.
Huvudet har inte varit med mig.

Tog 6ans spårvagn och upptäckte först efter fyra hållplatser att jag åkte åt fel håll.

Var så trött att jag knappt orkade bry mig om att stiga av och byta till rätt spårvagn.

Skulle steka ägg och hällde vatten, och inte olja, i stekpannan.

Snubblade över allt som stack upp ur marken.

För att vända den dåliga trenden köpte jag mörk choklad, gjorde en kanna te och blåste på en överblommad maskros. Nu är det inte jag som är blåst längre.