Varje år vid den här tiden tänker jag alltid lite extra på min farmor.
Hon var en tuff tant med långa armar, och ett ben som var längre än det andra.
Hon hade alltid en skål med Briokarameller stående i en liten skål på ett bord, när man kom på besök. Hon bodde i Lidköping och när vi hälsade på åt vi alltid räkor och rostat bröd första kvällen.
Hon jobbade i en underklädesbutik på torget i Lidköping som hette Strumpan. Strumpan hade en stor neonskylt där de två första bokstäverna aldrig lyste. Det passade ju bra det med...
Farmor luktade stark parfym och cigaretter och ibland när jag känner den doften någonstans tänker jag alltid på henne.
Fast det är inte därför jag tänker på henne nu.

När min farmor dog för tio år sedan ärvde jag, bland annat, en fin mockajacka av henne.
I fickorna hittade jag kastanjer.
För min farmor hade hört någonstans att det var stresslindrande att ha kastanjer att hålla om, i fickorna. I alla hennes jackor kunde man finna ett par kastanjer i var ficka.

Den där mockajackan passade mig perfekt och i fickorna ligger det alltid ett par kastanjer att hålla om.