Söndagseftermiddag. David nämner ordet Sushi och sen är det kört.
Vi pratar om Dozo i Örgryte som har Göteborgs finaste. Vi hittar till deras facebooksida som nämner chili/lime dumplings till förrätt. Ojoj, nu finns det ingen återvändo.
Öppet från klockan 17 enligt internet.
Vi åkte dit. Från Hisingen, genom stan. Många barnvagnar på spårvagnen; alla ska av vid Liseberg. Sju minuters promenad från hållplats till restaurang. Och så en skylt på dörren. Semesterstängt. Många svordomar följde. Magen skrek mest.
På väg tillbaks till hållplatsen körde spårvagnen förbi oss. Söndagstider innebar tjugo minuter till nästa.
Dagens mobiler med internet höll oss igång. Var finns ett söndagsöppet, icke semesterstängt, sushiställe?
David ringde. Lotta ringde. Ingen svarade.
Spårvagnen kom och vi såg nog ledsna ut när vi åkte planlöst tillbaka in till stan. Vid Kungsportsplatsen tittade jag upp. Ut genom smutsigt spårvagnsfönster. Sushi Yama. Nyöppnat. Parasoller utanför. Flaggan i vinden. Öppet.

Säger till mötande person bakom disk: Åh! Vad skönt! vi har ringt till säkert femton ställen och alla har stängt! Vi är så hungriga! Tack och lov att ni har öppet!

- Fast vi har precis stängt köket.

Våra ansikten måste sett hemskt chockade ut för han skyndade att tillägga: Men vi kan öppna igen för er skull. Om ni har ringt runt så mycket.

Ja! Ja! Ja!
Och vet ni vad? Det var så vansinnigt gott! Och det säger jag inte bara för att vi var så hungriga, utan för att det VAR så otroligt gott! Så välgjort och vackert och smakerna följde med oss i munnen ända hem till Hisingen.
Vi är glada nu. David och jag.