På en bänk på Wieselgrensplatsen. Vem är den röda rosen till? Vad står det på kortet? Jag vågade inte kolla; det kanske var privat.
När jag återvände några timmar senare var den försvunnen. Hämtade av dess rättmätige ägare? Eller tagen av någon som inte kunde stå emot?
På bänken bredvid satt ett ungt kärlekspar, omslingrade.
Jag snappade upp en försiktig mening från killen till tjejen:

"Jag var ju rädd i början också, jag visste ju inte vad du kände och så, men jag visste ju att jag ville liksom..."

Åh, kärleken.