Promenerade hem från jobbet idag. Med kameran i högsta hugg.
Det är nåt speciellt med ljuset och färgerna i naturen vid den här tiden på året. Egentligen gillar jag inte alls de här månaderna innan våren har kommit igång, men jag kan inte låta bli att fascineras av sådana här dagar. Tänker alltid på Agnes Cecilia, filmen skapad efter Maria Gripes ungdomsbok.
Det är en scen i den filmen där deras hund, Ludde, har sprungit bort och försvunnit under mystiska omständigheter. De cyklar omkring och letar efter Ludde en lång stund en dag på många vis lik den här. Filmen utspelar sig i Stockholmstrakten och när de ropar på Ludde låter det som "Lödde". Det var roligt tyckte jag när jag var liten.
I dag ville jag ropa "LÖDDE!" när jag promenerade längs med gråa stigar.

Kanske hade det då kommit springande en svart schäfer över fälten...