Klockan 01:44 vaknade jag av oljud. Det lät som om någon festade på gården. Det var musik och röster. Jag gick upp ur sängen, argt, och förberedde mig på att skälla ut ungdomarna.
Men det var ju ingen där.
Ljudet kom inifrån lägenheten. Musik. En kvinnoröst.
Jag följde musiken till hallen. Ahaaa! Davids mobil, tänkte jag och gick in i sovrummet för att väcka David så att han kunde lokalisera, och stänga av, den påträngande kvinnan som sjöng.
David går inte väcka när han sover.
Det kommer ljud ur honom men det är tydligt att han inte fattar ett jota av vad jag så förtvivlat försöker få fram.
Texten i musiken blir plötsligt alldeles tydlig. Kvinnan sjunger upprepande samma fras om och om igen. "In the night, in the night, in the night" Jo, tack, spöklikt precist.
Det tar aldrig slut, kan människan på andra änden inte lägga på snart, har det hänt nåt?
Vid det här laget är jag riktigt uppjagad. Nyvaken, trött, förtvivlad, nästan lite rädd.
Då inser jag var ljudet kommer ifrån. Min ryggsäck.
Det är min Mp3spelare som sjunger. Basia Bulat - In the night.

Men hur sjutton har den gått igång av sig självt flera timmar efter att jag har pillat på den senast? Och knapplåset är ju på.

Jag stänger av spelaren och går och lägger mig igen, muttrandes nåt generat om att det visst var min mp3 som lät, inte Davids telefon. Han grymtar lite, sover fortfarande.

Jag kan inte somna om. Upptäcker att hjärtat slår i dubbel hastighet. Jag är rädd. Livrädd för att min Mp3 ska sätta igång och sjunga igen. Vem vet vad den skulle välja för låt då...
Kanske The Ditty Bops - Wake up?