Hur man ser på den här dagen är högst olika. Jag tar fasta på ordet himmel i himmelsfärd och gav mig ut på en cykeltur under klarblå sådan. I cykelkorgen låg Davids fina kamera som jag fått låna. Jag cyklade som jag gjorde när jag var barn. Cykla bara för att det är så härligt, inte för att jag ska nånstans. Kan inte alla vägar på Hisingen och efter tio minuter konstaterade jag glatt att jag inte hade en aning om var jag var. Himmelskt! Jag susade fram i ständig nedförsbacke.
Stannade när jag såg nåt värt att fotografera. Hisingen är verkligen spännande. På ena sidan gatan- förfall, industri, rost. På andra sidan gatan- idyll, landsbygd grönska.
Jag censurerar inget. Tycker rosten är idyll också.