Klicka för större

I solsken gick jag från jobbnatt i morse. En buss, en spårvagn och sen ett franskt bageri i Olskroken.
Frukost med en av de bästa människorna och hennes lille tremånadersmänniska.
Sol genom de höga fönsterna, sol i sinne.
Sedan långsamvagnen hem genom stan. Valde den. Kunde tagit snabbarebussen. Men ville inte.
Ibland är det fint att sitta på en spårvagn i solsken och spendera fyrtio minuter av glotid. Om jag ändå ska glo kan jag lika gärna glo ordentligt tjugo minuter extra.
En massa disk välkomnade mig hem. Ett Everest i mitt kök.
Tillfredsställelse i sin renaste form infinner sig allt eftersom diskbänkens yta blir mer och mer synlig. Glänsande.
Sedan en miljon småsaker att göra. Några glömda, några skjutna på framtiden, några inte hunna, flera faktiskt gjorda.
Och då kom regnet.
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större
Mymlan, Mymlan och Mymlan. Och Davids bror Joakim.
En katt som pratar hela tiden. Säger neeeej och naaajeee som värsta skåningen. Vilar likt en sfinx utanför sovrumsdörrar och kräver ständig uppmärksamhet. Davids familj har en ny medlem. Låt mig presentera: Mymlan!
Comments (3) Write comment
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Min gamla sambo är snyggare än alla andra i hela världen, tror jag bestämt.
Så här såg hon ut idag när jag kom hem till henne på te och Kuba Cola-kaka.
Ni fattar varför jag valde henne som modell för mina smycken, eller hur?
Idag planerade vi ett nytt photo shoot. Hon har ju blivit rödhårig och då får man passa på. Hon och jag och mina smycken mot nåt rostigt.
Kan inte bli annat än tjusigt!
Kommer nån gång i maj om vinden ligger på åt rätt håll.
Comments (5) Write comment
Klicka för störreKlicka för större
Världens finast mamma. Och det säger jag inte enbart för att hon är min.
Min lilla mor har fyllt år. I föllsepresent fick hon halsbandet på bilden. Ljuslila skärvor av trassel.
Förra året fick hon det här halsbandet av mig. Min mamma har världens största samling av Lotta Losten-smycken. Någon som vill utmana hennes titel? Varsågod att maila din beställning till lottalosten@gmail.com.
Klicka för större

Samma galna tjej. Nu i svartvitt motljus.
Comments (3) Write comment
På en indisk restaurang i Jönköping.
Vid baren hänger kvartersfyllona. En högljudd kvinna, en lågmäld man och en finne. De pratar med den indiske servitören. De har suttit där så många gånger att de blivit stammisar. Stamfyllon.
Kvinnan säger Jag om Wejne brukar gå ut och äta på restaurang men vi kan inte äta indiskt, det kan vi bara inte.
-Nä, vem kan det!??, säger den lågmälde mannen.
-HAN! utbrister kvinnan och pekar på den indiske servitören.

Servitören säger försiktigt att indisk mat inte enbart är starka grytor utan även kan vara grillat kött.
Kvinnan ger svar på tal: Nä, men ni har ju inte de klassiska kryddorna som vi har här i norden. Ni har ju ingen maträtt som Black and White!

Lite senare när servitören gett upp och gått för att ta upp beställningar från andra gäster som faktiskt gillar indisk mat, kommer samtalet in på lite mer privata ämnen.
Kvinnan: Ja, det sexuella det löser sig ju. Det är ju inte så ofta det blir av, men som jag brukar säga - Jag lever inte för sex jag lever för husfriden

Samtidigt sitter David och jag vid ett bord lite längre bort och känner oss olustiga. Tycker det är synd att den fina restaurangen förmodligen kommer få stänga. Det brukar bli så när kvartersfyllona tar över och inga middagsgäster längre vill dyka upp. Och jag tänker att det är hemskt och sorgligt att fyllona själva inte förstår det. Att de inte gynnar den lokala krogen, utan tvärtom sänker den.
Comments (3) Write comment
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större

En stilla bris får sidensjalen att blåsa upp framför mitt ansikte. En sol som ständigt lyser. Plats för 8700 foton på kamerans minneskort.
It's Prague, baby!
Comments (2) Write comment
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Jag vill flytta till Prag nu. NU!
Klicka för störreKlicka för större

Letade oss fram till Starbeads idag. Inhandlade massa påsar finfina pärlor. Igår köpte jag halsband med hur många vackra glaspärlor som helst på. De ska klippas sönder. Två fina hårnålar hittade jag också. De som är först har möjlighet att köpa sig en hårnål med vackert Lotta Losten-smycke på. Om ni visar stort intresse finns det möjlighet att köpa in fler. Bara att hojta. Hojt hojt.
Ja, jisses vad med fina smycken jag kommer kunna göra! Köpte vackra färgade kristaller också. Tjeckiskt glas är fantastiskt!
Blir så inspirerad av den här resan. Har stora idéer och planer. Ni kommer få veta mer när jag kommit hem och samlat intrycken lite mer.
Känner att sådana här resor borde vara avdragsgilla egentligen, all den inspiration jag fått liksom. Tror tyvärr inte Skatteverket håller med mig. Synd.
Nu hoppas vi att min inspiration inte fastnar i tullen.
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Prag är ett sammelsurium av kontraster. Fattar ni att jag inte gör annat än fotar, utbrister Åh, vad fint! vid varje sliten port, tjusig husfasad, blänkande knopp? Och alla hus som fått höra Här vill jag bo! De är många.
Sen har vi den mer obegripliga tjusningen i en bar i en limegrön låda vid sidan av högt trafikerad väg. Det gick in folk där! Omöjligt att förstå sig på. Vi väljer att gå på vackra caféer med utsikt, röda pelargoner och crème Brulee.
Klicka för större

Utanför vårt hotell hittade vi den här mannen. Vad han hittade vet bara han.
Comments (8) Write comment
Hemkommen från Prag. Hade tänkt lägga upp massa bilder här men jag blev matförgiftad igår och mår apilla. Men imorgon. DÅ! DÅ ska ni få se!
Comments (2) Write comment
Klicka för störreKlicka för större

Katten har det bättre än sin ägare. Bakom stängslet på marken kunde man se ett litet kyffe, inte högre än en meter, inte längre än en och en halv. Ett hem ungefär lika stort som det han byggt åt sin kisse.
Katten tittade på oss med en blick som talade om svåra erfarenheter. Ett liv utan ljusglimtar. Han tog sig igenom var dag tillsammans med husse, alla dagar likadana, alla dagar en kamp om överlevnad. Men ändå: en glasslåda att äta ur som inte kan blåsa bort, ett skydd mot vind och vatten. Och kärlek från en annan varelse.
Comments (1) Write comment
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större

David hittade en nördbutik. Jag fastnade utanför med kameran och blicken riktad mot taket.
Folk har tittat en del på mina motiv den här resan. De ser en turist som fotar och följer kamerans riktning i förmodan att se nån staty, nåt vanligt turistigt. När de sedan får se ett slitet hus, ett fallfärdigt tak, en sprucken vägg: då undrar de. Jag kan se hur de tänker så det knakar. Varför i hela friden fotograferar hon den fula jävla dörren?
De måste tro att jag hånar deras land. Deras brist på ekonomi, deras vardag. Men så är det verkligen inte. Långt ifrån.
Jag tycker det är så obeskrivligt vackert.
Alla deras hus byggdes unika. Varje hus har sin utsmyckning, sina speciella drag. Och att husen inte rivits när de blivit slitna, det tycker jag är fint. Varför ska allt vackert bytas ut mot nåt stelt och fult när det inte ens är av bättre kvalitet? Jag blir lycklig när jag ser det gamla restaureras, för givetvis begriper jag att det är tufft att bo i ett hus där fönsterkarmar trasas samman och där det är gigantiska mögelfläckar i trapphuset. Men det som gör mig lyckligast är ändå det att man inte har gett upp hoppet om dessa gamla byggnader. Man litar på dem. Man tror att de kommer klara sig igenom den tuffa tid de befinner sig i nu och snart, i sinom tid, ska även de här husen få putsade fasader och tätade fönster.
Det historiska arvet får finnas kvar. Det kommer ändå behövas byggas nya hus, som kanske de blir kulturarv i framtiden. Även om jag personligen betvivlar det.
Klicka för större

Kl 07.00 dagen då magsjukan satte in. Vi var på väg till Karlsbron för fotograferande i arla morgonstund. Plötsligt möts vi av minst tio tjecker med lika många sopkvastar, frenetiskt sopande samma lilla yta. Jag fattar inte. Varför tar de inte varsin trottoar istället? Verkar jobbigt, måste vara många snubbelolyckor under ett arbetspass. De sa inget till varann. De bara sopade. Fort.
Comments (4) Write comment


Himla trevliga nyheter!
Jag ska stå och sälja mina smycken på à la London den 24 april! En designmarknad på Pustervik vid Järntorget i Göteborg. Mellan kl 12 och 19 är det öppet och jag tror att det kommer bli helt fantastiskt. Ett gäng utvalda designers, band och allsköns trevligheter väntar.
Text från àla Londons hemsida: Tänk dig London, tänk dig Portobello road, tänk dig Spitalfield market, tänk dig inspiration, kreativitet och glädje. Det är känslan vi vill skapa, en marknad à la London. Efter att ha besökt marknaden, gå en trappa ner och ta en after market-öl, lyssna på lite skön musik och bara njut.
Låter det inte underbart, så säg! Som den anglofil jag är blir jag lycklig ända ner till stortånageln.
Jag tycker ni ska pallra er dit, tipsa alla ni känner och göra det till en heldag.
Kolla också in alla andra fina designerssom ska stå där.
Klicka för större Klicka för större Klicka för större
Visa alla bilder


Ni har förmodligen fattat att jag gillar gamla, slitna husfasader. Om inte, så har ni läst väldigt dåligt.
Det som är så underbart med Prag är att nästan varenda hus ser ut som ett rådhus. Både i de finare områdena och i arbetarkvarteren. De som byggde husen lade ner sina själar i projektet. Anlitade fasadmålare, skulptörer, skyltmakare och en mängd andra hantverkare som alla fick ge sin prägel på byggnaden.
Sedan har vi hus och väggar som verkligen ser ut att ha gett upp. Men de står kvar. Och det har börjat växa ogräs på dem. Och färgerna har blivit många: inte en jämn yta utan ett brokigt mönster av tid, erfarenheter, väder, vind och avgaser. Varför anses det vara fulare än en cementgrå vägg utan minsta lilla färgskiftning eller ojämnheter (sådana som pryder stora delar av Sverige, till exempel Hisingen)?
Det övergår mitt förnuft.
Comments (2) Write comment


Detta är rubbat. Och fantastiskt. Och en hel drös med superlativ i alla former. Lite äckligt också (Ha tålamod, det galna kommer en liten bit in i klippet).
Jag undrar om flickorna hade nytta av detta i sina vanliga liv. Underlätta vardagen liksom.
Comments (6) Write comment
Klicka för större Klicka för större Klicka för större
Visa alla bilder


I Sverige är alla former av graffiti förbjudet. I Prag är det inte så, vilket har skapat nåt spännande i form av många, många fler olika sorters graffiti. Om man ska synas bland klotter får man vara kreativ.
Och jäklar vad kreativa Pragborna är!
Reklam för klubbar, affärer och konserter sprayas direkt på väggarna, restaurangerna låter någon duktig konstnär göra en fin logga på väggen utanför dörren.
Man hittar på nya saker!
Klottret är ju inte direkt vackert i sig, men mot en sprucken vägg och med en vit fredsduva i ena hörnet tycker i alla fall jag att det är smått poetiskt. Ett konstverk skapat av flera olika människor. Lite som en sån där rolig vikgubbe man gjorde när man var liten. Den som börjar har ingen aning om hur det ska sluta. Det vet inte heller den som blir den som avslutar verket, för hur ska man egentligen någonsin veta när väggen är färdig?
Klicka för störreKlicka för större

Häromdagen köpte jag en liten knallröd ask att ha som pillerask/hårsnoddsask/hårnålsask. Alltså inget man måste ha men något jag har svårt att motstå. Insåg när jag kom hem att jag har onödigt många onödiga askar.
Dukade upp några av dem på mitt köksbord. Små cigarettetuier att ha visitkorten i, minnen från min farmor, en jag gjort själv i metallslöjden, någon jag fått som present, ett par jag köpte i Prag.
Det kommer bli fler. Det vet jag. Jag dras till dem.
Det är ju inget skadligt beroende i alla fall...
Comments (2) Write comment
Klicka för större

Veckans vykort hittade jag i en antikaffär i Prag. Texten är halvt bortnött men bokstavskombinationerna ser franska ut. Vyn ser Schweizisk ut.
Hemma i Göteborg har jag mitt kära Ramberg som jag längtar upp på. Det kräver ingen vandringsstav men om man vill kan man ta en ändå. Utsikten är inte över några små utspridda stugor, utan över en hel stor stad. Känslan i mig är samma. Tror jag i alla fall, för vem vet vad mannen på bilden känner; vi kan ju inte se hans ansikte.
Men hans rygg ser sjukt nöjd ut.
Comments (4) Write comment
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Det är så lite som håller ihop det här lövet. Det har vad som behövs. Varken mer eller mindre.

Jag har haft en fin söndag. Först sopplunch på Röhsska med en vän som alltid gör mig inspirerad. Kreativrusning i mitt blod.
Blåste med vinden hem till min lägenhet. Påbörjade en lista. En lång sådan. På lördag ska ju jag sälja mina smycken på à la London och tills dess är det mycket som ska fixas med. Jag hoppas vi ses där på lördag!

Nu väntar rostebröd.
Söndagsrost är lika bra som Sunday roast. Och det är så mycket enklare.
Klicka för större

I skymningen blir det sånt fint ljus. Och i den fasliga blåsten vi har nu blir grenarnas rörelse som penseldrag i kameran.

Jag borde lägga mig nu. Kl 05:30 ska jag stiga upp imorgon.
Morgondagen består av följande komponenter: Tåg, Trollhättan, smink, kostym, taxi, filminspelning, tåg, jobb, och sedan jobbnatt.
Med det i åtanke: Godnatt.
Klicka för större

I den konstgjorda dammen samlas löven i drivor som vore det höst året runt. Molnen kikar in i bild. Ett vitt moln kan väl aldrig bära aska? Det luktar hästbajs i en stad där allas vårt kära askmoln drar förbi över våra huvuden.
Det är inget krig som för jordens länder samman. Det är en vulkan på Island.
Ibland behöver vi påminnas om att länderna hänger ihop. Att vi inte är landsgränser och försvar. Vi är ett och samma klot och något som händer i ett land som vi känner till för deras hästar, en säregen sångerska och folksagors skull, kan påverka människor långt långt bort.
Och det måste ändå vara skönt för himlen att få vila en liten stund. Mot avgaserna som är som cigarettrök för molnens lungor.
Klicka för större

En mycket gammal man skulle ta spårvagnen över bron.
Han frågade en ung kvinna om vagnen han satt på var rätt vagn. Han tyckte det kändes underligt att behöva fråga om vägen när han vuxit upp på denna platsen för många herrans år sen. Den unga kvinnan svarade kort och lite lagom trevligt. Inte mer än vad som behövs. Jag tänkte att jag gärna hade suttit bredvid den gamle mannen och hört honom berätta om fiken som funnits förr där det spelades musik för jämnan. Nu hörde jag bara fragment som inte var menade för mig, utan för tjejen med öron som helst ville ha tyst omkring sig.
En man steg på när en annan steg av. Jag såg honom inte eftersom ryggen inte har några ögon. Med de som satt framför mig hojtade på den nypåstigne. De kände honom. De var ett par med en nyfödd i vagn. Mannen som klev på var en väldigt stor man. Han såg ut som världens bäste ultimate fighter, fick jag höra. Han skröt för pappa mamma och spädbarn hur han inte backade i onödan. Att han häromdagen hamnat i en hederlig gammal fight med fyra idioter på stan. Han har inte mycket till övers för knivar och vapen, men ett härligt bråk, det backar man som sagt inte ifrån.
Sedan går de över till att prata om hans nyfödda flicka som väntar därhemma. Och hans fru. Nä, de ska inte ha några fler barn nu. Men de bor kvar på samma ställe som innan. Jodå.
En hållplats senare svänger dörrarna upp och en annan sorts gangster stiger på. En med ett farligt skägg. Ingen på vagnen känner honom. Han är en ensam gangster. Men inte ensam på vagnen.
Jag ser mig omkring och känner det tydligt. Det är jag, en tant och en spårvagn fylld med gangsters.
Det är tisdag, soligt och stan luktar hästgödsel av ett alldeles särskilt askmoln.
Comments (2) Write comment
Klicka för störreKlicka för större

När det snöar den 21 april har aprilvädret verkligen väntat till sista sekunden. Då, medan man springer mot skydd från vädret är det lätt att tänka på Prag där solen sken och värmde för två veckor sedan.
Och på hunden som satt och spanade på duvor. Matte satt strax bakom, och när husse kom släntrande över torget var duvan inte längre intressant. Då viftades det på svansen för glatta livet.
Comments (4) Write comment
Klicka för större
Ett par Blingfitteörhängen i turkosgrön koppartråd 155 kr, två Blingfitteberlocker i silverfärgad respektive isblå koppartråd. 85 kr styck.
Jag jobbar inför helgens à la London. Det kommer finnas så mycket fint för er att titta på. Idag är det Blingfittorna som prioriteras. En kopp kaffe, bra musik med gung. Det är så min förmiddag ser ut. Inte fy skam det inte!
Och vi ses väl på lördag? 12-19, på Pustervik.
Komsi komsi!
Comments (2) Write comment


Gudrun Schyman: Hastigt hemma på Österlen en sväng. Såg gräsmattans påskliljor lysa som lampor i skymmningen.
Lotta Losten: Åh för Österlen! Och dig har jag sett på Ica Brunnshallen med röda stövlar och rött läppstift. :-)
Gudrun Schyman: På ICA är vi alla lika! :-)
Lotta Losten:Ja, fast jag har inga röda gummistövlar... Till min stora sorg.
Förresten så ser jag dig typ jämt. Vart jag än är. I Simrishamn, Lund, Göteborg, Stockholm... Snart hejar jag på dig!
Gudrun Schyman: Jag väntar nyfiket!

Nu är det bara att vänta tills jag ser Gudrun nästa gång. Det är bara en tidsfråga nämligen. Hon är min springainijämt-kändis.
Comments (5) Write comment
Klicka för större

Promenaden till jobbet blir betydligt roligare när man träffar på Hattifnattar på vägen.

Som kuriosa kan jag berätta att jag köpte en Muminbok på engelska när jag bodde i England. Översättningarna av namnen fick mig att gå i taket.
Hattifnattarna översattes till the hattifatteners. HALLÅ!? De är ju inte alls feta! De är pyttesmå, smala, gängliga och man sår dem som frön! Hattifnatters hade varit bättre.
En annan idiotiskt översättning var att Hemulen blev The Hemulen. Det blir ju nån skum dubbel bestämd form. Han är en hemul. Inte en hemulen. The Hemule hade väl funkat fint?

Ps:Märks det att jag är rabiat?
Comments (4) Write comment
Klicka för störreKlicka för större

Han var glad att se mig. Ville smaka på min kamera. Fick han junte.
Comments (4) Write comment
Klicka för störreKlicka för större
Berlock i guldgrön koppartråd med pärlor i olika orangea, gröna och rosa nyanser. 159 kr.
Gjorde den här igår. Jag får lyckorus när jag kombinerar omöjliga nyanser, som rosa, orange och grönt. Det varken skär sig eller ser juligt ut!
Vårigt frisk var känslan jag ville nå. Och visst gjorde jag väl det?!
Comments (6) Write comment
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Jisses en sån dag!
Hur mycket folk som helst hade tagit sig till Pustervik för att gå på designmarknaden à la London. Ett tag var det FÖR mycket folk! Ingen kunde stanna och kika, alla bara följde strömmen av människor för att komma ut i luften igen.
Mitt bord stod uppe på scenen i ena hörnet och var först dolt i mörker sånär som på ett gäng röda scenlampor som alstrade så mycket värme att kunderna inte ville vara kvar. Och de som ändå kom dit kunde inte se mina smycken.
Höll på att tappa modet där, men vilken tur jag har som är tillsammans med en filmnörd av rang! David hade givitevis en fin fotolampa hemma på Hisingen som han kunde tänka sig att åka och hämta. En sann ängel! När han installerat denna monsterlampa, som inte bara gav ifrån sig strålande dagsljus som fick mina smycken att glänsa utan även innehöll lågenergilampor som inte skapade bastuvärme för besökarna, då blev det skillnad, minsann!
Helt plötsligt syntes alla mina smycken och kunderna strömmade till! Underbart!
Försäljningen gick kalasbra och det är alltid så roligt att prata med folk och få beröm för det man gör. Tack till alla ni som var där och tittade, handlade och sa fina saker!

Sötast idag var givetvis den lille pojken som tyckte mitt smycke Blingfittan såg ut som ett öga.
Mest humoristisk var pappan till sonen när han såg vad som stod på skylten.

Nu är jag helt slut i huvudet. Och inte får jag vila inte! Är på jobbet till kl 15 imorgon. Tur att jag är helt uppe i varv nu.
Comments (8) Write comment


Det hänger en massa nytt trevligt folk på min hemsida har jag märkt. Det gillar jag!
Tänkte ni kanske ville veta att:
Jag finns på facebook om ni skulle vilja gilla.

Jag finns på bloglovin om ni skulle vilja prenumerera.

Jag finns på Twitter om ni skulle vilja följa.

Jag finns på Flickr om ni skulle vilja titta.

Jag finns också i verkliga livet. Där är det svårare att hitta mig. Men man kan leta på Hisingen. Jag har rött hår och fräknar. Och jag gillar färgglada kläder och hattar.
Klicka för störreKlicka för större
Överst: Berlock i silverfärgad koppartråd med pärlor i lila, rosa, glas och bärnstensnyanser. Nederst: Berlock i turkosgrön koppartråd med kristall återvunnen från en gammal kristallkrona.
När jag stod på a la London igår sysselsatte jag mig med att göra dessa berlocker. Det är en berlockvår i sikte. Känner ni vindarna?
Klicka för större

Nä, det ska fanimej inte vara kul att vistas i naturen! Det är blodigt allvar det här. Allemansrätten är ett tungt ok att bära.
Glöm inte det.
För bövelen.
Comments (1) Write comment
Klicka för större

Klicka för störreKlicka för större

Vi åkte på utflykt mot vitsipporna. De fanns i Jonsered. Där fanns också denna vy. Där stannade vi en stund.
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för störreKlicka för större
Ida, Christian, lille Elis och Kompis. Och så David och jag förstås.
Jag inledde dagen med brödbak. Nybakat picknickbröd finns det inte mycket som klår. Vädret var perfekt fotogrått och det var överraskande varmt. Liksom kvavt. Vi hittade den bästa platsen för picknickeri, och sen satt vi där både länge och väl.
Comments (2) Write comment
Klicka för störreKlicka för större
Om han brås på sin far, Containerklättraren.
Dagens solklara fotomodell var givetvis den här lille skrutten.
Comments (2) Write comment
Klicka för större

Koden var för svår. Var det minnet som sviktade eller var det någon som inte brydde sig om siffrorna?
Klicka för större

I Jonsered finns gamla tegelhus med fina detaljer. Och små röda stugor som kostar multum. Och lövskogar med vitsippsmark och djupa dalar. Och gamla fabriker intill en å.
Det är sånt som faller mig i smaken.
Comments (4) Write comment


Det är bråda dagar för Lotta Losten.
På söndag ska jag stå och sälja mina smycken på Majorna Market på Mariaplan här i Göteborg. Himla trevligt ju!
Läs mer på deras facebookevent.
Kl 11 till 16 på söndag! Kom, kom!
Klicka för störreKlicka för större
Örhängen av skogsgrön koppartråd med grön/blå kristaller. 189 kr för ett par sådana.
När jag var i Prag köpte jag tjeckiska kristaller i vackra färger. Vanligtvis använder jag ju mig av genomskinliga kristaller från gamla kristallkronor som jag klipper sönder. Jag gillar verkligen att kunna återanvända och göra om till nytt, men det är också roligt att hitta saker på utlandsresor. Kristaller från Tjeckien - det känns klockrent!
Comments (2) Write comment
Klicka för större

Sedan flera år tillbaka lider jag av kroniska nässelutslag. Det uttrycker sig så att vid extrem värme eller kyla, vid stress eller allergi får jag nässelutslag. Speciellt på ställen där jag kliat mig eller om jag haft kläder som sitter åt för mycket eller har såna där irriterande sömmar eller lappar. Just nu är jag allergisk till tusen för nåt jädrans pollen därute och därför blir det såhär när jag provat ett gäng solbrillor där bågarna glidit över kinden på väg mot örat.
Snyggt. Himla snyggt.
David tar givetvis tillfället i akt och fotograferar eländet för att skicka till sin bror, Allergikern, med meddelandet Du kan ju vara glad att du inte lider av det här också.
Kul att mitt lidande kan vara till glädje för andra. Verkligen lajban.
Comments (6) Write comment
Klicka för större

På väg till stan såg jag blommande körsbärsträd och utstötte ljud som fick David att tro att jag fått andnöd eller nåt annat allvarligt. Skönhetschock, kallar jag det.
Japanska körsbärsträd måste vara det absolut bästa med våren. När det regnar konfetti från himlen och bladen samlas i drivor på marken.
Ja. Nu börjar det.
Comments (4) Write comment
Klicka för störreKlicka för större
Örhängen av silverfärgad koppartråd med pärlor av Böhmisk kristall i olika nyanser av lila, plommon och korall. 189 kr.
Produktiv afton. Har plockat fram mer av pärlorna jag köpte i Prag. Färger som är svårbeskrivbara. Mellanting av många färger. Lite korall, lite grått, lite silverstänk.
Svårt. Snyggt.
Svårt snyggt.
Dessa, och mycket mer, kommer finnas att köpa på Majorna market på söndag. Bara så ni vet.
Klicka för större
Öhängen av vinröd koppartråd med pärlor i olika nyanser av grått, plommon och aprikos. 189 kr.
Klicka för större

Jag gillar att gå nära, riktigt nära.
Vi var i Prag och satt på gångna tiders kondis. Gångna tiders blommor i fönstret. Svårt att se om de var torra av ålder eller bara spröda av naturen.
Om man så går nära, riktigt nära. Som målat på duk och med kanter som nästan inte finns.
Blås och det ska virvla.
Comments (3) Write comment


Ni som har följt mig ett tag har nog förstått att jag tycker om att se det vackra i sådant som andra människor inte lägger märke till, eller rent av tycker är fult. För ett par veckor sedan sa en viss Sonja följande till mig Du är en sån som ser det underbara även i ett mögligt parti bröd :) och det är en fin egenskap alltså!
Min första reaktion var givetvis Nääää, det gör jag inte alls det!.
Men sedan började jag fundera. Går alltså gränsen för vad som kan vara vackert vid en skiva mögligt bröd? Men tänk så har möglet skapat ett mönster i brödskivan? Tänk så gör möglet att brödet ser nästan marmorerat ut? Och tänk på alla olika sorters färger som kan uppstå i mögel!
Så nu tror jag att Sonja kan ha haft rätt ändå...

Suck. Jag är verkligen påfrestande positiv ibland.
Comments (2) Write comment
Klicka för större

Gå in på den här sidan och få era foton att se minst hundra år gamla.
I'm addicted!
Comments (2) Write comment
Klicka för störreKlicka för större

Som små händer på grenar som är som skrynkliga armar. Eller en sån där förlängbar arm som de har i science fiction-filmer.
Förberedelser pågår.
Förberedande utveckling. Utvecklande utveckling.
Comments (2) Write comment
Klicka för störreKlicka för större

Det är inte vår på riktigt förrän man har sett hav av vitsippor och skrikit sitt vårskrik. Har prickat av första punkten idag.
Skriket får jag ta en annan dag.
Comments (3) Write comment
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Ni ser ju själva hur jävla glad jag är. Det är blommornas förtjänst.
Comments (2) Write comment


Den här videon har David gjort för ett företag som heter Frutowash.
Alla röster är gjorda av David, manuset är skrivet av David, musiken är gjord av David, animationerna är gjorda av David. Ja. ALLT är det David som har gjort.

I egenskap av mäkta stolt flickvän uppmanar jag nu er att se det lilla mästerverket.
Jag vet, han är underbar.
Comments (9) Write comment


I natt drömde jag att jag var med i en pjäs som hade blivit utvald av något slags Europaråd att visas för högt uppsatta personer inom politik och kultur. Pjäsen skulle spelas upp i Domkyrkan i Stockholm som en avslutning på ett stort evenemang som hållits i huvudstaden en längre tid.
Till det intressanta hör att min motspelare i detta dramatiska stycke var ingen mindre än Chris Rock och scenen vi skulle spela upp var en mycket allvarlig kärleksscen.
I min roll ingick det både tårar, skrik och passion. Chris Rock, som ju vanligtvis ägnar sig åt mer komiska roller, var överraskande duktig och vi såg båda fram emot detta mycket.
Jag var givetvis väldigt nervös inför uppträdandet och hade hört att både Gudrun Schyman och Kerstin Dellert (!!??) skulle sitta i publiken. Precis innan vi skulle upp på scen berättade någon för mig att Ja, och Kungafamiljen har anlänt nu och har placerat sig på första bänkraden. Jag blev kissnödig av nervositet men det var bara att hålla sig och gå ut och göra sitt bästa. Publiken var lyrisk över vårt framträdande. Det här var stor konst, fick vi veta. Aldrig förr hade de sett något så vackert, trovärdigt och överväldigande.

Jag förstod att mitt genombrott hade kommit.
Comments (3) Write comment
Show other posts
Shops Lotta Jewelry shop Photo shop