I solsken gick jag från jobbnatt i morse. En buss, en spårvagn och sen ett franskt bageri i Olskroken.
Frukost med en av de bästa människorna och hennes lille tremånadersmänniska.
Sol genom de höga fönsterna, sol i sinne.
Sedan långsamvagnen hem genom stan. Valde den. Kunde tagit snabbarebussen. Men ville inte.
Ibland är det fint att sitta på en spårvagn i solsken och spendera fyrtio minuter av glotid. Om jag ändå ska glo kan jag lika gärna glo ordentligt tjugo minuter extra.
En massa disk välkomnade mig hem. Ett Everest i mitt kök.
Tillfredsställelse i sin renaste form infinner sig allt eftersom diskbänkens yta blir mer och mer synlig. Glänsande.
Sedan en miljon småsaker att göra. Några glömda, några skjutna på framtiden, några inte hunna, flera faktiskt gjorda.
Och då kom regnet.