2009-03-01 22:34
Inte alls klädsamt.
Jag menar, skräpet runt omkring papperskorgen blir ju ännu fulare nu! Sen tror jag att folk brydde sig mer om att träffa rätt med sitt skräp när papperskorgen var snygg. Nu skiter folk i vilket.
Dessutom har målaren inte gjort ett vidare bra jobb för den fina, röda färgen skiner igenom.
Jag blir lite ledsen.
Folk verkar tycka att allt måste se likadant ut för att vara snyggt och prydligt. Det förstår inte jag. Sen när är bajsbrunt snyggare än rött och gult, liksom!?
Comments (0)
Write comment
2009-03-02 15:42
TedTalks och fantastiska Miru Kim
Gå in på www.ted.com och uppslukas av smarta människor och deras kunskap. TED står för Technology, Entertainment och Design.
Korta föredrag av folk som kan sin sak inom vitt skilda ämnen.
Här hittade jag Miru Kim som i detta klippet berättar om sitt arbete. Hon är en fotograf som letar upp fantastiska, övergivna platser som hon fotograferar och där hon finns med på varje foto, naken.
Vackert på ett brutalt vis.
Spännande att se ett sådant modigt arbete komma från en så till synes blyg person. Vilka platser och händelser hon har upplevt!
Jag skulle också vilja fota sådana ställen! Fast utan att behöva vara naken då.
2009-03-02 16:53
2009-03-02 19:39
2009-03-02 21:30
2009-03-02 21:35
2009-03-03 18:59
2009-03-03 19:13
SÃ¥nt begriper inte jag.
Min far berättade härom dagen att hans och mammas bil har gått sönder och att den fick lämnas in på verkstad för lagning. Istället för att få en lånebil fick han en lånecykel.
För som bilverkstan uttryckte det: De tänker på miljön.
Så det är inte så att de kommit på att de kan tjäna en massa pengar på att slippa låna ut bilar till höger och vänster? Och så får de ett gott miljösamvete på köpet! Tipp Topp!
Som om folk går på deras "miljötänkande". Bättre då att erkänna att man faktiskt snålar in på kostnaden, tycker jag.
Tur för pappa att de bor centralt. Hade ju varit lite jobbigt om han hade bott i Habo, liksom.
2009-03-04 18:41
2009-03-04 18:45
2009-03-04 22:03
2009-03-04 22:04
2009-03-05 16:49
2009-03-05 22:35
När vi bodde i södra England (2000-2001) fotograferade vi våra äventyr noga. Vi tog kort på allt. Inga digitalkameror på den tiden så det blev många turer till fotostället för framkallning och inköp av nya filmrullar.
En av de fina sakerna med den moderna kameratekniken är ju att man kan radera foton som inte blev bra, men det är också en av nackdelarna.
Jag ska förklara:
De kort som vi tyckte blev misslyckade, där våra ansikten helt enkelt var fulare än de någonsin skulle kunna vara i verkligheten, rev vi helt enkelt itu. I fyra till sex bitar.
Och vips hade man fyra till sex nya fotografier. För de fula delarna, ansiktena till exempel, slängde man i papperskorgen och de fina behöll man. Och då upptäckte vi nya saker i fotona.
På det översta fotot blev min turkosa jacka så snygg mot Staffhousets tegelvägg och plank. Fotot får en lite cool känsla. "Här står jag och lutar mig mot en tegelvägg",liksom.
På det nedersta fotot (vår avresedag från Sverige till England, början på äventyret.) upptäckte vi att det satt en söt liten tant bakom oss, tittandes in i kameran.
Och lapparna som jag höll i min hand känns liksom viktiga på något vis. Om detta hade varit en deckare på tv så skulle de lapparna vara viktiga dokument som skulle vara avgörande för hela filmens handling.
Att ansiktena inte finns med på bilderna ökar känslan av spänning och nervositet som vi kände den dagen. När jag tittar på bilderna idag tänker jag att det fanns delar av livet, framtiden, äventyret, som man inte kunde se. Som var dolda för ögat. Utanför vår vetskap.
Ja, summan av kardemumman blir alltså att släng inte era gamla pappersfotografier som ni inte varit nöjda med. Riv dem istället i bitar, välj ut de snygga delarna och upptäck saker ni tidigare aldrig lagt märke till.
2009-03-06 18:22
Typ ett av de godaste bröden som finns.
Brödet är just uttaget ur ugnen och Thaikycklinggrytan skall snart tillagas.
Den ömma modern fyller 60 imorgon så ikväll blir det till att laga sitt bästa recept. Imorgon går vi på restaurang och låter kocken laga sitt bästa recept.
Det här brödet är så bra att jag måste dela med mig av receptet.
Så, här kommer det:
Lottas grova grymma bröd
2,5 dl vetemjöl
1,5 dl rågsikt
1 dl grahamsmjöl
1 dl rågkross
1 dl vetekross
1 dl solrosfrön
1 dl kruskakli
1 dl havregryn
1 dl linfrön
1 tsk salt
1 tsk bikarbonat
0,5 dl mörk sirap
5 dl filmjölk
1 dl lingonsylt
Ok. Blanda alla torra ingredienser. Häll sedan i det blöta och rör om. Det ska vara riktigt klibbigt.
Fyll en oljad brödform och grädda i ugn på 175 grader i 1 timme och 40 min.
Låt svalna utan duk så blir ytan krispig och god.
Jag har ofta i pumpakärnor, pinjenötter och allt möjligt annat. Se då bara till att öka på filmängden eller minska ned på någon annan torrvara. Man kan också skippa lingonsylten, och ha i rivna morötter istället eller inget alls, huvudsaken är att smeten är lika klibbig som den ska vara.
Detta brödet blir ALLTID gott, så no worries, testa att slänga i vad du vill och överraskas av hur grym du är på att baka!
Brödet SKA bli svart. Du har inte bränt det.
2009-03-06 22:23
Thaigryta.
Här har ni receptet som jag skapade i lagandets stund..
Lottas makalösa thaigryta
Stek en tesked röd currypasta (allra helst inhandlad i thaibutik. Inte det där äckliga tråkiga märket som jag inte tänker nämna namnet på som finns i vanliga affärer) med lite olja.
Häll sedan på kokosmjölk och hönsfond och en hönsbuljongstärning och en matsked soya.
Sedan klipper ni i tre limeblad och ett gäng blad av söt thaibasilika (som ni också köper i samma thaibutik som ni köper curryn i).
Lägg i tärnad kycklingfilé och låt koka en stund. Typ tio minuter.
Lägg i morotsstavar och tärnad vitkål och sen broccoli.
Späd ut med vanlig mjölk och vatten. I slutet lägger ni i böngroddar (helst färska) och gul paprika.
Smaka av, förstås.
Limeblad och thaibasilika är för övrigt det mest fantastiska sedan popcorn.
Det går att ha i alla grytor och soppor för att uppnå den där lilla extra smaksensationen.
Thaibasilikan köps oftast färsk. Klipp ner den i en burk och stoppa i frysen, limebladen lägger ni i också i frysen, och sen kan ni använda den i tid och evigheter.
Det är som att ha guld i frysen. Fast mycket mer användbart, förstås.
2009-03-07 10:25
Se! Min logga!!!
2009-03-07 10:45
En sådan ära.
Förstår ni vilken makt han har nu i fyra veckor framöver?!
Min pappa lovar att ta uppgiften på största allvar och försöka peta bort Helene Sjöholm "Du är min man" från topplistan...
2009-03-07 15:24
Glad 60Ã¥ring.
Ett halsband av sidenband till min mamma som fyller 60 idag.
Och det är sant, det ÄR trettio meter sidenband i detta halsband!
Fint blev det, pilligt att göra var det. Och jag har insett att fingerborg inte är nåt onödigt påhitt.
2009-03-08 12:25
2009-03-08 21:38
På god väg.
Idag hade vi hoppats på promenad på Ramberget och småstrosande i stan men vädret hoppades på annat. Så det blev istället en del korta, blöta och blåsiga promenader till och från spårvagnar, fik och affärer, innan mor och far åkte hemåt.
I kväll har jag börjat jobba på ett nytt sidenhalsband. Det är ett tid- och tålamodskrävande arbete. Har tänkt skicka in detta som del av arbetsprov till en smyckesdesignutbildning här i stan. Det är mycket som ska fixas på en vecka. Spännande att se hur det utvecklar sig.
2009-03-09 20:48
2009-03-09 21:12
Albumet finns för att det ska bli enklare att se de olika smyckena i sin helhet.
Albumet kommer uppdateras fortlöpande.
Ja, kika ni.
2009-03-10 22:45
Det är så vackert. Jag blir rörd av hela världens känslor samlade på en plats som färgglada bubblor i ett emotionellt fyrverkeri.
Jag kommer bli beroende.
2009-03-11 18:40
Jag förstod aldrig riktigt vad hon menade. Nu förtiden använder både far min och jag själv det titt som oftast.
Det är så hoppfullt på nåt vis. För vem vet egentligen exakt hur mycket blå och vit himmel som behövs för att sy en sjömansskjorta?
Räcker det med en liten glipa blått och vitt i det genomgråa molntäcket? Eller krävs det ett stort blått och vitt fält för en himmelsk skjorta?
Idag var det i varje fall inget snack om saken.
Idag hade vi kunnat starta en sjömansskjortefabrik och tjäna storkovan genom att sälja plaggen till sjömansskjortetörstande människor.
2009-03-11 18:42
Skulle jag vilja ha som skåpsluckor i mitt kök när jag blir stor.
2009-03-11 18:44
2009-03-11 18:53
Jag säger bara: Suck.
2009-03-11 18:55
2009-03-12 16:50
Klockan 01:44 vaknade jag av oljud. Det lät som om någon festade på gården. Det var musik och röster. Jag gick upp ur sängen, argt, och förberedde mig på att skälla ut ungdomarna.
Men det var ju ingen där.
Ljudet kom inifrån lägenheten. Musik. En kvinnoröst.
Jag följde musiken till hallen. Ahaaa! Davids mobil, tänkte jag och gick in i sovrummet för att väcka David så att han kunde lokalisera, och stänga av, den påträngande kvinnan som sjöng.
David går inte väcka när han sover.
Det kommer ljud ur honom men det är tydligt att han inte fattar ett jota av vad jag så förtvivlat försöker få fram.
Texten i musiken blir plötsligt alldeles tydlig. Kvinnan sjunger upprepande samma fras om och om igen. "In the night, in the night, in the night" Jo, tack, spöklikt precist.
Det tar aldrig slut, kan människan på andra änden inte lägga på snart, har det hänt nåt?
Vid det här laget är jag riktigt uppjagad. Nyvaken, trött, förtvivlad, nästan lite rädd.
Då inser jag var ljudet kommer ifrån. Min ryggsäck.
Det är min Mp3spelare som sjunger. Basia Bulat - In the night.
Men hur sjutton har den gått igång av sig självt flera timmar efter att jag har pillat på den senast? Och knapplåset är ju på.
Jag stänger av spelaren och går och lägger mig igen, muttrandes nåt generat om att det visst var min mp3 som lät, inte Davids telefon. Han grymtar lite, sover fortfarande.
Jag kan inte somna om. Upptäcker att hjärtat slår i dubbel hastighet. Jag är rädd. Livrädd för att min Mp3 ska sätta igång och sjunga igen. Vem vet vad den skulle välja för låt då...
Kanske The Ditty Bops - Wake up?
Men det var ju ingen där.
Ljudet kom inifrån lägenheten. Musik. En kvinnoröst.
Jag följde musiken till hallen. Ahaaa! Davids mobil, tänkte jag och gick in i sovrummet för att väcka David så att han kunde lokalisera, och stänga av, den påträngande kvinnan som sjöng.
David går inte väcka när han sover.
Det kommer ljud ur honom men det är tydligt att han inte fattar ett jota av vad jag så förtvivlat försöker få fram.
Texten i musiken blir plötsligt alldeles tydlig. Kvinnan sjunger upprepande samma fras om och om igen. "In the night, in the night, in the night" Jo, tack, spöklikt precist.
Det tar aldrig slut, kan människan på andra änden inte lägga på snart, har det hänt nåt?
Vid det här laget är jag riktigt uppjagad. Nyvaken, trött, förtvivlad, nästan lite rädd.
Då inser jag var ljudet kommer ifrån. Min ryggsäck.
Det är min Mp3spelare som sjunger. Basia Bulat - In the night.
Men hur sjutton har den gått igång av sig självt flera timmar efter att jag har pillat på den senast? Och knapplåset är ju på.
Jag stänger av spelaren och går och lägger mig igen, muttrandes nåt generat om att det visst var min mp3 som lät, inte Davids telefon. Han grymtar lite, sover fortfarande.
Jag kan inte somna om. Upptäcker att hjärtat slår i dubbel hastighet. Jag är rädd. Livrädd för att min Mp3 ska sätta igång och sjunga igen. Vem vet vad den skulle välja för låt då...
Kanske The Ditty Bops - Wake up?
2009-03-12 16:51
2009-03-12 16:56
2009-03-12 21:25
2009-03-13 20:12
Tydligen elektrisk. Tydligen norsk. Bilen på bilden har inget med inlägget att göra. Förutom att den är gul. Och fin.
Jag har aldrig känt mig intresserad av att skaffa körkort, och anser att så länge jag klarar mig utmärkt med spårvagn, buss, cykel, fötter och tåg finns det ingen anledning att sätta ett nytt bensinmonster till världen.
På senare tid har prat om bilpooler och elbilar fått mig att tänka att kaaanske kan det hända någon gång i framtiden.
Men först måste jag vinna på triss (innan dess måste jag börja spela)...
Nyligen fick jag lära mig en helt ny sak om bilar och bilägande.
En av mina kolleger har en gul bil.
En knallgul bil, som säkert är offer för många rapsbaggars ömma känslor. Men det är inte rapsbaggarna som denna historia handlar om...
Från det att min kollega köpt sin gula bil, för ett antal år sedan, har hon fått uppleva saker som en ägare till till exempel en grå bil aldrig någonsin kommer få vara med om.
För det första verkar folks åsikt om en Gul Bilägare vara att han/hon måste vara en fartdåre. Varför skulle man annars välja en så utstickande, i ögonfallande bil, liksom? (Kanske för att den var flera tusen kronor billigare...) Andra bilförare blir provocerade av det Gul Bil-statement som hon helt oventandes sänder ut.
Sen har vi den andra, viktigaste, saken: Allt som oftast började hon se barn och ungdomar som slog på varandra när hon susade förbi. De skrek nåt också. Min kollega förstod så småningom att det måste finnas en koppling mellan barnens slagsmålvilja och hennes bil.
Ganska snart fick hon lära sig om leken "Gul bil".
Reglerna är enkla. Poängen är svårbegriplig.
När man ser en gul bil måste man skrika Gul bil! och sedan slå på kompisen närmast en. Den som blir slagen sist är knäpp.
Det är allt.
Så vid övergångsställen får alltså min kära kollega vänta tålmodigt medan skolbarn smäller på varann och skriker högt åt höger och vänster.
Gul bil! Gul bil!
Tänk vad olika liv ni bilägare lever.
2009-03-13 23:06
2009-03-14 21:18
Fota David som fotar armband.
Framåt sena eftermiddagen kom jag igång med förberedelser inför arbetsproverna till HDK som ska in på måndag. Himla tur att David har en massa crazygrejor i skåpen; så som 200wattslampor, grymmekamera och stativ. Sånt gör allt mycket lättare liksom.
Jag har varit överkreativ den senaste veckan. Har inte målat och tecknat sen gymnasiet. Det kändes fint att sitta i soffan med pensel och vattenfärg i högsta hugg. Ska dock bli skönt på måndag kväll när allt är inlämnat och jag förhoppningsvis kan slappna av lite. I väntan på det läskiga beskedet då förstås.
2009-03-15 13:48
Ni fattar inget?
Jag berättar en annan dag. Kanske imorgon. Kanske inte.
2009-03-15 23:04
Tio fina kartonger i A3-format ordentligt ihoptejpade med eltejp så att det bildar ett dragspel.
David är först att bedöma. Han ger ett gott betyg.
2009-03-16 16:20
2009-03-16 16:50
Grinden till det förfallna.
2009-03-16 16:53
2009-03-16 16:59
Hemligstämplad information för evigt gömd på omoderna disketter som inte fungerar på dagens datorer...
2009-03-16 17:05
Hur mycket skyddar Effektlarm egentligen när dörren rostat sönder?
2009-03-16 17:10
2009-03-16 17:12
2009-03-16 17:14
2009-03-16 17:16
2009-03-17 16:49
2009-03-17 17:11
Shakespeare, Popcorn, Dagbok, Tekanna, Avocadoplanta...
Det var det här jag höll på med häromdagen.
Ett självporträtt i vykortsform.
2009-03-18 17:16
2009-03-18 17:31
Sån lyx att på jobbet susa fram i var sin fåtölj bredvid varandra. Och alla blir så glada att se oss. "Hej, Hej! Vad hääärligt det ser ut!"
Vi plingar glatt med ringklockan och trampar förbi vårflanörerna.
2009-03-18 20:46
Luping
Och här är hon : Lupingen.
Namnet Luping är en förkortning av det lite mer korrekta Luftpingvin.
Lupingen har små labbar som växer ut direkt från underkroppen vilket gör det svårt för Lupingen att ta sig fram. Lupingen har istället ett ytterst raffinerat invärtes system som gör henne unik. Lupingens nos är utvecklad med inte två, utan fyra mycket små, men effektiva, näsborrar. Två av näsborrarna förser Lupingen med syre, precis som hos oss människor. De andra två (som sitter ovanför de två vanliga näsborrarna) använder Lupingen till att dra in luft som färdas genom kroppen, ut i svansen och upp till den ballongliknande behållaren som sitter längst ut på svanstippen.
Likt ett svalg, placerat inuti den stora nosen, kan sedan Lupingen hålla kvar luften i ballongen precis så länge den behöver det. När ballongen sedan är fylld lyfter den Lupingen tillräckligt långt upp i luften för att hon ska kunna röra sig framåt med hjälp av tårna. När Lupingen vill komma ned på marken igen släpper hon helt enkelt ut luften genom de två övre näsborrarna.
Var Lupingen härstammar ifrån är det ingen som riktigt vet. Som namnet antyder trodde många förr att Lupingen var besläktad med Pingvinen, men senare års forskning har helt slagit omkull den teorin.
Lupingen själv är övertygad om att den kommer från släktet Ballongdjur, men det är givetvis helt fel.
Lupingens föda består av luftig och lätt mat som inte tynger ned kroppen. Detta kan vara sallad,sockervadd,latteskum och chokladmousse.
Lupingen är oftast pigg, glad och utåtriktad men har även dagar av överdriven skadeglädje. Sådana dagar söker Lupingen upp andra Lupingar enbart för att skratta åt deras misstag.
När Lupingen skall sova använder den ballongen som huvudkudde. När Lupingen ska resa på sig behöver den fylla ballongen med luft för att komma upp.
Det händer ibland att det går hål i Lupingens ballong. Vid sådana tillfällen är Lupingen helt beroende av sina släktingar och vänner för att kunna överleva. Fascinerande nog växer ballongen ihop av sig självt efter ca 14 dagar av vila och Lupingen är då helt återställd. Efter en sådan sjukdomsperiod firar alltid Lupingarna genom att gå på tivoli och äta sockervadd och hälsa på ballongdjuren.
2009-03-19 20:23
30 meter sidenband är mycket sidenband,
2009-03-20 19:02
Camilla och hästen med det holländska namnet.
Det är Camilla, vår gamla vikarie, som kommer på besök, ridandes på den vackraste häst jag sett.
Jag har aldrig varit en hästtjej och har alltid tyckt att hästar är lite läskiga, men den här var så snäll, lugn och vacker att jag inte kunde stå emot. Var tvungen att lägga handen på den stora mjuka mulen. En oväntad och fin paus i jobbet en fredagsförmiddag.
Hästar kanske inte är så hemska ändå...
ps: Gul bil! Gul bil!
2009-03-20 19:19
Säsongspremiär för en favorit!
2009-03-21 19:14
2009-03-21 19:25
2009-03-21 19:36
2009-03-21 19:39
2009-03-21 19:41
2009-03-21 19:45
2009-03-21 20:05
2009-03-23 18:50
Skapar en känsla av illamående.
2009-03-24 17:57
Det var nog länge sedan den här bron behövdes.
2009-03-24 18:01
2009-03-24 18:05
Där är det andlöst vackert.
2009-03-24 18:07
2009-03-24 18:11
Istället för påskfjädrar?
2009-03-26 18:33
2009-03-26 19:20
Foto: Lisa Dahlin, Motiv: Vätterstranden, Jönköping.
Tack så jättemycket, Lisa, för de fina bilderna! Ja, Jönköping kan vara ett jäkla blåshål; trevligt att se de positiva aspekterna av detta!
Jag minns när jag var liten och för första gången fick se isskulpturerna som hade bildats runt fontänerna vid Vattenledningsdammarna. Vackert och läskigt på samma gång.
2009-03-26 20:22
Ödsligt på Backaplan.
Albumet kommer fyllas på allteftersom jag tar nya foton. Många av bilderna har ni redan sett i dagboken, några är nya för er.
Så titta gärna. Jag hoppas ni tycker om dem.
2009-03-27 21:57
Jag valde att lägga mina pengar på Tapas och strumpor istället. Inte fy skam det heller.
2009-03-28 17:40
2009-03-29 13:53
Brunnsparken i skymning.
Jag ägnade mig åt tjuvlyssning och fotograferade spårvagnsnätet.
2009-03-29 13:56
2009-03-29 14:00
2009-03-30 20:06
Tydligen endast för småbarn.
2009-03-30 20:12
Man får slita för födan.
2009-03-31 21:25
2009-03-31 21:30
2009-03-31 21:34
