Jag vaknade med skogsabstinens.
Hängde kameran runt halsen och letade upp första bästa skog. En plats vid en bäck där jag lekte mycket som barn. En skog som jag förut inte vågat gå så långt in i, av rädsla att tappa bort mig själv. Idag fanns inte den rädslan, jag rent av välkomnade borttappning!
Jag fick en gren i ögat när jag valde de smalaste stigarna som började med människospår men övergick i rådjursklövar. När jag insett det lyfte jag huvudet och såg två rådjur skutta iväg bakom ett berg. Jag funderade ett slag på att vända om men tänkte: Det är för sent nu. Jag ska tappa bort mig ordentligt. Jag fortsätter.
Hamnade i en barrskog med en porlande bäck och omkullvälta träd, fick snö på vaderna och undvek att doppa kappan i bäcken.
Sedan upptäckte jag var jag var och blev lite förvånad över hur långt bort jag kommit.
Då gick jag hem genom villaområdena.

Det hade börjat skymma när vi klev utanför dörren. Hela Biskopsgården var täckt av en tunn frosthinna som fick grenar att se ut som tentakler och grässtrån som sakta vajande sjögräs.
Alla dessa färger som träder fram i kylan. Det är undervattenskulörer ovanför havsytan.
Och lika simmigt som man rör sig under ytan känner jag mig i huvudet idag. Det kanske är som min mor alltid brukar säga: Sjön suger. I den meningen att det tar på krafterna att vistas i havsluft, inte att den är dålig.
Och jag säger som JAG alltid har sagt: Det är inget som inte en kopp te kan råda bot på!

Jag har ett stort projekt på gång. Det är hemligt, för om det blir dåligt så vill jag inte ha sagt för mycket. Men helt tyst är det omöjligt för Lotta Losten att vara. Hon funkar inte så!
Projektet har på sätt och vis att göra med fotografi och jag har i flera dagar letat igenom mina gamla foton. Idag kom jag på ett nytt sätt att få fram det jag vill ur mina bilder.

Något jag har tänkt på länge, och som är väldigt fint, är att jag i mina foton kan se ett starkt släktdrag med min morfar. Han är konstnär och jag har vuxit upp med hans målningar omkring mig. Jag tror att dels så har de påverkat hela min uppväxt och fått mig att bli den jag är, men delvis så är det nog nåt genetiskt. Nåt jag fått med mig genom släktband.
Tufft, tycker jag.
Och visst kan ni se penseldragen i fotografierna? MÃ¥lade med min kamera i samklang med naturen.

Först tänker jag att det nog inte har hänt så värst mycket det senaste året. Sen tänker jag lite till och inser att det är ju helt fel, det har ju hänt massor!
Läste igenom alla mina inlägg från 2010 och satt och fnissade för mig själv. Jag fnittrade allt lite åt mig själv också.
Det här var nog året då jag började ta mig själv lite mer på allvar. Jag har pratat om det länge. Men nu har det nog hänt. Hittade ett inlägg från januari då min vän Rebecka och jag skrev ner våra mål inför framtiden. Ett av de tydligaste var att bli modigare och tro mer på mig själv. Som en del av det gjorde jag en fotobok med mina bästa foton, enligt mig själv. Den blev så himla fin och fick mig att inse att jag faktiskt tar rätt så bra bilder ändå, ibland riktigt fina till och med!
Jag fick in mina smycken i butiken d.n.a och jag stod på en massa design- och hantverksmarknader. Mitt smycke Blingfittan fick en teveroll i serien Gynekologen i Askim som kommer visas på teve i höst. Jag började sälja mina smycken på nätet, bland annat på Etsy och en dag hade plötsligt över 1800 personer sett ett par av mina örhängen.
Jag har en sida på facebook för er som gillar lottalosten.com. Ni gör mig så glad och jag lovar att ni som är med där snart få veta hur mycket jag gillar er tillbaks.

Detta var också året då David och jag reste en massa. Vi var i Prag och mötte våren och vi var i Amsterdam och välkomnade hösten.

Tillsammans gjorde David och jag en kortfilm i tävlingen Videomarathon och vi blev nominerade men åkte ur i sista steget.
Jag fick en liten statistroll i filmen Cornelis och hade en rolig inspelningsdag trots att mitt ansikte bara syns två sekunder i den färdiga filmen.
Jag hade photoshoot med Fia och jag samarbetade med min sminkande vän Johanna och fotade Malin och Lisa som en del av ett projekt och samarbete som kommer att utvecklas mer i framtiden.

Givetvis glömmer jag en massa nu men det här är ju gott nog.

Men innan jag slutar vill jag tipsa om några av mina egna favoritinlägg från året.

Jag kom på det positiva med förkylning.

Jag besökte ett paradis för nördar.

Jag hade en kärleksscen med Chris Rock.

Jag åkte spårvagn med en massa gangsters.

Jag mötte Ahmed som var dummare än tåget.

Jag återsåg en vän som besöker mig i mina drömmar.

Jag återfann en kär ägodel.



Och Jag var på fest i ett cirkuskollektiv.

Jag önskar er ett 2011 som blir just så magiskt som ni drömmer om.
Själv så måste jag plita ner lite nya mål för året. Får nog ringa min målskrivarvän, tror jag bestämt.