I natt drömde jag att jag var med i en pjäs som hade blivit utvald av något slags Europaråd att visas för högt uppsatta personer inom politik och kultur. Pjäsen skulle spelas upp i Domkyrkan i Stockholm som en avslutning på ett stort evenemang som hållits i huvudstaden en längre tid.
Till det intressanta hör att min motspelare i detta dramatiska stycke var ingen mindre än Chris Rock och scenen vi skulle spela upp var en mycket allvarlig kärleksscen.
I min roll ingick det både tårar, skrik och passion. Chris Rock, som ju vanligtvis ägnar sig åt mer komiska roller, var överraskande duktig och vi såg båda fram emot detta mycket.
Jag var givetvis väldigt nervös inför uppträdandet och hade hört att både Gudrun Schyman och Kerstin Dellert (!!??) skulle sitta i publiken. Precis innan vi skulle upp på scen berättade någon för mig att Ja, och Kungafamiljen har anlänt nu och har placerat sig på första bänkraden. Jag blev kissnödig av nervositet men det var bara att hålla sig och gå ut och göra sitt bästa. Publiken var lyrisk över vårt framträdande. Det här var stor konst, fick vi veta. Aldrig förr hade de sett något så vackert, trovärdigt och överväldigande.

Jag förstod att mitt genombrott hade kommit.
Comments (3) Write comment
Show other posts
Shops Lotta Jewelry shop Photo shop