Igår kväll bestämde jag mig. Nu får det vara slut på mjukiskläder, soffa och snor! Imorgon vill jag ut i världen igen!
Så, i morse klädde jag på mig klänning, vårskor och lilla vårjackan. Vårjackan, mina vänner. Okej, jag hade två halsdukar på mig. Men ändå.
Vi började på loppisen på Finska Pingstkyrkan. Där luktar det alltid äggprutt. Jag vet inte, men jag tycker verkligen de borde tänka över det där med att servera ägg och sill mitt inne på loppisen varje lördag. Jag är inte äckelmagad, men den där lukten får mig verkligen inte att vilja stanna där inne längre än jag måste.
Well, sidospår.
Jag gick längre in i butiken (dit ägglukten inte når (Oh! Vilken bra låttitel!))och hittade en fantastiskt fin skogsgrön sammetskjol. Finskt klädmärke, storlek S. Måste vara finska S = vanlig L.
30 pix, tack så mycket den tar vi!
Knatade sen till Franska bageriet och åt frukost. Som ni kan se på bilden.
På vägen hem fick jag hålla i klänningen som ville upp, upp, upp och dansa i luften. Tjejen framför tänkte inte så långt så jag såg hennes trosor. Om någon bakom mig lyckades få en glimt av mina trosor: Vassego, den bjuder jag på!

Nu sitter jag framför datorn och är helt utmattad av all den här friskheten.
Har fotat smycken, redigerat foton och förberett i etsy-butiken.
Nu får jag nog vila lite, tror jag bestämt.

Hade velat skriva nåt om Internationella Kvinnodagen igår men mitt huvud har varit fullt av snor de senaste dagarna och det är svårt att formulera smarta meningar då (men här kan ni läsa en krönika av Sofia Mirjamsdotter som skriver så väldigt bra om dagen).
Jag är alltså förkyld. Precis som alla andra. Aldrig får man känna sig riktigt unik.
Min fina tekopp har sällan lämnat min sida de här dagarna. Jag har bombarderat mig själv med frukt och i natt vaknade David och jag av en explosion. I mitt yrvakna tillstånd tänkte jag att de nog höll på att spränga i berget. Kl halv fyra på natten...
Tydligen har det sprängts på Gamle Port mitt i stan. En bomb, som det verkar. Det måste ha varit en sjujävla smäll för att vi, här i Olskroken, ska ha vaknat av den.

Innan jag kryper ner under täcket igen vill jag passa på att påminna er om att jag har rabatt och fraktfritt vid köp av Blingfittor hela veckan ut. Så skynda fynda!

Det jag tycker allra mest om att fynda på loppis är sånt jag egentligen inte behöver. Sånt som bara är fint att titta på och som får mig att fantisera om vem, var, hur?
Som de här fina virkade underläggen. De kostade nästan ingenting och en gång i tiden har någon, förmodligen en kvinna, lagt ner all sin tid och energi på att den ska bli helt perfekt. Förstår ni vilket arbete det ligger bakom en sådan här!?
Jag brukar dyka ner i lådorna med spetsar och nästan alltid hittar jag nåt jag måste ta med mig hem. Min mamma är likadan. Jag tror jag har ärvt intresset av henne.
Jag lockas av hantverket men också det sorgliga i hur lågt värderat det är idag. Det är ju små konstverk det här! Varför kostar de inte därefter? Jag tror inte att det är alltför långsökt att tänka att det har att göra med att det var typiskt "kvinnogöra" som ju inte räknas som något annat än tidsfördriv mellan långkoken. Broderade dukar, örngott och sjalar, allt säljs för en spottstyver av vad det borde kosta. Fantastiska arbeten från förr som ingen vill ha.
Förutom jag då. Och min mamma.
Och vad ska jag ha de till?
Titta på dem, förstås. Som de konstverk de är.

De knotiga kvistarna i busken om hörnet får nog snart sällskap av gröna små knoppar.
I mitt hår har jag flätat in en fläta uppochner. Det var precis så krångligt som det låter. Där växer inga gröna knoppar men jag pyntar med sidenband i klara färger. Man gör vad man kan, och allt sånt.
Ser ni solen därute?
Ser ni de torra gruskornen på trottoarerna?
Känner ni doften av kvistar som växer?
Om inte det är våren som anländer så heter jag nåt fult/äter nåt äckligt. Ni vet. det gamla vanliga vid misslyckade vadslagningar.

Hej så länge, nu går jag ut och drar in solskenet i lungorna!