De knotiga kvistarna i busken om hörnet får nog snart sällskap av gröna små knoppar.
I mitt hår har jag flätat in en fläta uppochner. Det var precis så krångligt som det låter. Där växer inga gröna knoppar men jag pyntar med sidenband i klara färger. Man gör vad man kan, och allt sånt.
Ser ni solen därute?
Ser ni de torra gruskornen på trottoarerna?
Känner ni doften av kvistar som växer?
Om inte det är våren som anländer så heter jag nåt fult/äter nåt äckligt. Ni vet. det gamla vanliga vid misslyckade vadslagningar.
Hej så länge, nu går jag ut och drar in solskenet i lungorna!
Ack ja, ack ja den våren, den ljuvliga och efterlängtade. Hhhmmmm...suck.
Mmm, måtte den inte bli rädd och springa och gömma sig bakom ett snödrev eller nåt sånt dumt. Våga våren, våga!