Klippa 78 visitkort inför morgondagens
Majorna market.
Sistaminutendeklarera. (det är en fysisk, psykisk, teoretisk och praktisk omöjlighet att förstaminutendeklarera)
Inte ha kommit ur pyjamasen än.
Titta ut genom fönstret och undra om inte Aftonbladet lurade oss. Var det inte REKORDVÄRME på väg? Skulle inte solen stråla från klarblå himmel? Det trodde jag.
Man tror så mycket.
Körsbärsträden blommar i alla fall. Och häromdagen åkte jag med kollektivtrafiken förbi en vit magnolia. Åh, magnolian som får mig att sakna Lund.
Dagen kommer igång ordentligt snart. Förbered dig för dagen så den inte smyger sig upp bakom din rygg och överrumplar dig. Eller nåt.
Dagens visdomsord brought to you by lottalosten.com.
Var på himla trevligt födelsedagskalas igår. Till kakan serverades grädde från Havre, Soja och Kossa.
Imponerande utbud må jag säga. Själv valde jag kossan och jag hörde att folk till och med blandade! Experimentellt!
En sån underbar dag! Majorna market i Plaskdammen vid Mariaplan.
Solen brände på mitt oskyddade skinn, kavajen låg bakom ryggen utan att vara till någon nytta.
Fantastiskt trevlig stämning med musik och en massa omkringspringande barn.
Sötast idag: Pojken som dansade robotdans, helt inne i sig själv och med en oerhörd känsla för rytmer och rörelser.
Och flickorna som var framme vid bordet fyra gånger under dagen. Den ena utbrast
Hon har gjort alla dom hära själv!! Den andra svarade
OFTA!!?? (Detta måste förövrigt vara det roligaste med dagens unga. På "min tid" sa man Sällan, nu är den ironiska generationen här och då blir det givetvis Ofta man säger när man inte tror nåt är sant.) Och sedan sa den första att hon hoppas att hon blir lika duktig som jag när hon blir stor. Åååååh, jag är en förebild! Jag som alltid velat vara det!!
Och till sist den lilla flickan som länge och väl studerade skylten för mitt smycke Blingfittan som om hon inte kunde tro sina ögon.
Sedan lutade hon sig fram över bordet och frågade tyst med glittrande ögon
Vad är det den heter?
När jag berättat sa jag
Det är en snippa. Visst är det busigt?
Jaaaa, jätte!
Aje.
FAN HELLER!
Solsmockad är ordet som jag myntar idag. Det gör så oooooont!! Ni ser ju själva hur svårt jag har att samla mina anletsdrag. Det där ska föreställa ett leende, bara så ni vet.
Och frisyren, vad sjutton har hänt med den sabla frisyren? Suck en sån dag.
På à la London fick jag en beställning på ett armband. Det skulle vara ett småsyskon till
det här armbandet som jag gjorde för ett tag sedan. Nu får vi se om beställaren är lika nöjd med resultatet som jag är.
Och vad tycker ni, förresten?
Kolla in mitt bidrag till
Kreativ karneval och temat Självporträtt. Klicka på länken så får ni se hela. Gör't, bara gör't!
Min solbränna förvandlas. Idag är den blåstäckt och med en lätt stekyta.
Det gör ont och jag är rädd för vad ljuset därute kan göra för att förvärra det hela.
Det är en mycket nedslående känsla att inte vilja synas. Att vilja gömma sitt ansikte. Att inte möta folks blickar. Dåligt självförtroende och kass kroppskänsla, visst. Sånt dras man med för jämnan. Men aldrig tidigare en ovilja att visa mitt ansikte. Ovant för mig och lite ledsamt.
Får en att tänka lite. Om någon vecka är mitt ansikte förhoppningsvis återställt och jag kommer modigt möta andras blickar igen. Men vad löjligt det är egentligen. Jag, som alltid är så noggrann, som brukar smörja in mig redan i april, som inte brukar lämna solhatten hemma vid strålande väder, jag har bränt mitt nylle och får nu skämmas för det.
Skämmas inför mig själv i alla fall.
Lite uppmuntrande är då den lilla flickan som passerar mig och avundsvärt viskar till sin pappa
Titta! En Cowboy! om min förklädnad. Och det är nog bara jag som väljer att klä mig i färgstarkt blått, från strumpbyxor och hela vägen upp till hatten, med avsikten att vara osynlig.
Som en modern och korkad version av Plupp ser jag ut idag. Minus det stora leendet.
Jag har fredag idag. Vad har ni för dag? En helt vanlig onsdag säger ni?
-Na nana naana sjunger jag på äkta retistickemanér.
Ibland gör jag smycken som liksom slår an en särskild ton i mig. Som den här blomberlocken. Den är så skir och ljus och ser både spröd och stark ut. Jag vill rulla runt den mellan fingrarna, känna på den, titta på den ur olika vinklar. Jag vill fota den i softat ljus med tunna, tyger fladdrande omkring den.
Det känns lite olikt mig. Det där softade och ljusa. Men jag kapitulerar inför känslan och kliver ut på balkongen och införlivar allt det där.
I sådana lägen söker jag runt på flickr efter foton med samma känsla. Kolla
här,
här,
här,
här,
här och
här. Förstår ni min känsla?
Igår fick jag tillfälle att minnas hur det var att sitta på föreläsningar och lyssna och klottra i sitt block. Det var en fin nostalgitripp. Jag lyssnar bättre om jag kladdar samtidigt. Det är som att hjärnan spetsar öronen lite extra då. Oftast blir det ett upprepande av samma form på olika vis. Som trekantsmönstret nederst till exempel.
Ett annat vanligt förekommande motiv är löv av alla de slag. Givetvis. Man är ju höstromantiker.
Jag minns den där telefonföretagsreklamen som var för något år sedan. Där kändisar visade upp sitt telefonklotter. Det gillade jag. Inte att de var kändisar, utan själva klottret i sig. Jag vill se mer!
Min logga kom förresten till på det viset. Genom klottrande. Känns fint på nåt vis.
Och väldigt typiskt för mig.
Den där
blomman igen. Den låter mig inte vara. Får mig att tänka på när man som liten målade med vattenfärg. Man droppade vattenfärg över redan fuktigt papper och såg färgerna blandas och rinna ut i olika formationer. Lite som när man hade blåbär i filen och rörde runt med skeden och skapade mönster tills hela filen var jämnlila.
David och jag åkte till Mölndal idag. Inspektion. Hade hört att Mölndal skulle vara fint och att jag borde gilla det. Så, då fick vi ju kolla om det stämde. Och ett ställe med forsar, gamla tegelbyggnader, nedlagda kraftstationer och sådär härligt slitet kan jag ju inte annat än älska!
Det blåste så hatten på mitt huvud ville lyfta mot himlen var och varannan sekund. En hatt som inte vill stanna på huvudet får hållas i handen istället. Låt fjället i min panna synas för alla mölndalsbor och låt solens hånskratt studsa från det röda skinnet som ett eko i en trappuppgång.
Det bästa stället i hela Mölndal var givetvis låst och tillbommat för allmänheten. Varför är det alltid så? Och varför vågar graffitimålarna klättra in och inte jag? Varför måste jag jämt vara så ordentlig?
Men jag har en plan.
En laglig plan.
No worries.
En dörr som hindrat fler än oss. Men vi försökte inte ens. Har den stått emot så mycket genom tiderna så är den stark och därmed värd vår respekt. Jag satte mig på en sten och fotade istället.
Taggtråd. Till för att hålla folk borta.
Själv har jag alltid tyckt det ser ut som girlander med små stjärnor på.
Får Pragvibbar i Mölndal. Det slitna får finnas kvar. Dock ständigt beklätt med taggtråd. Det nedgångna får ICKE petas på.
Det räcker inte med EN, här behövs tre olika sorters taggtråd för att hålla folk borta.
Vad menar dom? Hur mycket är
LÃ¥da :-? och 3/st?
Betyder detta att priset är förhandlingsbart? Eller
Din tolkning gäller. Det hade varit fint.
Blomörhängen i brungrå koppartråd med laxrosa pärla i mitten. 195 kr för ett par sådana här.
Det har hänt förr.
-Att något jag skapat som berlock så småningom vill bli örhängen.
Och det har hänt förr.
-Att när jag går och grubblar är det någon som frågar
Går det att beställa sådana som örhängen?
Spännande är det, tycker jag.
Nu är de här: Blomörhängena!
Fick en fråga om jag kunde visa hur blomörhängena ser ut på. Visst kan jag det!
Själva blomman är ca en och halv cm hög. Den går beställa i praktiskt taget vilken storlek som helst. Dock kan de nog inte vara så mycket mindre än så här. Lite mindre går, men sen blir nog inte blomformen vidare fin.
Jag var jättejättejättekissenödig. Det var blåsigt och kallt. Vi var nära porten och snart skulle jag kasta mig uppför trapporna, men vänta lite bara - måste fota tulpanen först. Hoppandes på ena foten och med andra benet lindat runt det första.
Och såhär blev det.
Inte illa pinkat.
(Oj. Där blev det skoj.)
Har sett
den här dokumentären om Nord Korea. Det är web-tvkanalen VBS som har gjort den och du hittar de tre delarna av dokumentären som heter
Vice guide to North Korea under länken ovan.
Nord Korea är ett läskigt land. Efter dokumentären mådde jag fysiskt illa. Ett konstigare och obehagligare ställe får man leta efter. När och hur ska det landet öppnas och ta del av resten av världen med en sådan ledare?
Man blir verkligen sorgsen. Och förbannad.




Blomörhängen i grönfärgad koppartråd med rosa facetterade glaspärlor inuti. 195 kr.
Nya blomörhängen. I färger av prinsesstårta eller ni minns Hoodeladihoodeladihoppsanensåndag-ringen som Marion fick av Robin Hood.
Eller helt enkelt allt det grönskande därute. Idag var gräset grönt
på riktigt. Det känns som det måste hänt över natten, för inte var det väl så igår?
Tionde maj blev gräset grönt och Lotta Losten gjorde gröna örhängen.
Hur ska det gå för världen? Jag är i fullständig chock efter att ha sett VBS dokumentär om Liberia. Så fruktansvärt. Våld, kannibalism, våldtäkter, fattigdom utan dess like. Jag förstår inte. Hur kan människor göra sådana saker mot varandra? Hur blir det så? Och hur sjutton ska de kunna komma ur detta? Om ni vill se dokumentären kan ni klicka
här. Men jag varnar er. Det är det värsta jag har sett. Så avskyvärt hemskt.
Jag promenerar till jobbet. En bil kommer åkande mot mig. När den passerar hänger en kille ut genom fönstret och han ropar efter mig. Han ropar:
Yiiiihaaaaa!!!
Va? Oj! ser jag ut som en häst!? tänker jag förfärat och handen flyger generat upp mot håret. Är det hästsvansen som gör det?
Eller såg de mina kassar och tänkte på en packåsna? Åsnor säger väl också Yiiiihaaa?
Sedan tänker jag. Vem fan ropar egentligen Yiiiihaaa efter någon man åker förbi?
Inte kan de väl på allvar menat det som raggningstjoande?
Jag har ingenting att säga.
Förutom.
Jag längtar efter rågfälten och vallmon.
Och kjol mot bara ben. Och håll i hatten för guds skull!
Fick en beställning på två blingfittor. På sena kvällen när jobbet gått över i journatt kan man behöva ha nåt att pyssla med. Packar ned det viktigaste i ryggsäcken innan jag drar till jobbet och sen fastnar man framför nåt halvtaskigt teveprogram med fingrarna fullt sysselsatta.
Färdigt resultat på bilden. Tillsammans med "reseburken" med pärlor, mina tänger och en nästintill tom rulle koppartråd.
På vägen hem ser vi spår av silkespapper och guldskärvor. I slutet av spåret ligger invirade klumpar. Porslin! Tacky guld! Ohhhh...kitsch, tänker Lotta och plockar glatt med sig hem. Mycket sprucket, mycket gräsligt, men tre små guldassietter kan man säkerligen få nytta av. Kanske för oliverna? Eller som ett litet kakfat för extra special cookies?
Det är helg nu. Hemskt mycket helg. Jag går med matkassen i ena näven, handväskan i den andra och jackan nonchalant slängd över armen. Min tunna, färgglada sjal sveper runt mitt ansikte tillsammans med den varma soldränkta luften. Jag måste stanna. Ja, jag måste. Ställer ner kasse, väska, jacka på backen.
Och sedan plöja fingrarna genom grönt gräs.
Långa strån. Sådana man kan vissla genom. Skuggor av grässtrån i solsken på min hand. Klorofyll i stora mängder mellan fingrarna.
Helgen kan börja.
Lotta: Åh, vad grönt och fint det är ute idag!
David: Det är för att det regnat som det ser grönare ut.
Lotta: Ja, men det har blivit mycket grönare och mer löv idag.
David: Jo, men det är för att allt är blött som det ser ut så. Det är ett vanligt filmknep att hälla vatten på omgivningarna för att få färgerna att bli skarpare.
Lotta: Ja ja, men det är ÄNDÅ grönare idag än det var igår.
David: Mmmm, men det är ÄNDÅ blötare idag än det var igår.
Och så håller vi på tills vi kommer på att vi har rätt båda två.
Hela veckan hade jag längtat efter sopplunch på Röhsska. Vi promenerade dit i expressfart. Över bron, förbi fotgängare, förbi en cyklist till och med.
När vi kom fram stod det
Tacobuffé med stora bokstäver. Som en del av Regnbågspromenaden serverades alltså tacobuffé. På vilket sätt är tacos mer gay än soppa? Har det att göra med att varje skål innehåller olika grönsaker som på så vis bildar regnbågens alla färger?
Men hallå!? Gulasch!?
Jag kan då inte tänka mig nån tristare mat än tacos.
Sur blev jag. Om jag inte hade gillat och stöttat homosexuella hade kanske min ilska vänts mot dem.
Well, well. Vi gick till Soup & bagel istället där onda italienska tanter välte ner min jacka på golvet och istället för att ta upp den och be om ursäkt, så stirrade de bara på den till jag plockade upp den själv.
Om det inte vore för att jag gillar Italien...
På väg hemåt tittade vi på Regnbågspromenaden och jag insåg en sak. Demonstrationer gör mig blödig. Det stockar sig i halsen och jag får svårt att prata utan att börja gråta av rörelse. Det är så fint när människor står upp för vad de tror på och kämpar tillsammans.
David säger att jag gråter för allt. Och jo, det må hända att jag är lättrörd men demonstrationer funkar alltid. Så, nu vet ni det om ni någon gång vill få mig att böla.
Då och då händer det ju att man tappar ett örhänge och det blir som med strumpor att man måste matcha fel eller bara ha en på sig. Eller tja. Kanske inte världens bästa liknelse...
I vilket fall som helst så fick jag ett mail från en tjej som tappat sitt ena Lotta Losten-örhänge under en cykelfärd. Illa, illa.
MEN! Hon hade tur: jag hade likadana pärlor kvar och det gick att ordna ett nytt. Det är inte alltid jag har möjlighet att göra ett likadant om pärlorna är återvunna från gamla smycken och jag använt slut på dem.
Men nu får vi hoppas att detta örhänge matchar den andra strumpan, jag menar örhänget. Med hjälp av ett foto, photoshop och utskrift i rätt skala så ska det nog vara så likt som det bara går.
Och kom nu ihåg allihopa: en liten sån där silverkringla som man har som stopp på pluttörhängen funkar fint bakom hängande örhängen också om man kniper ihop dem lite.

Örhängen av guldgrön koppartråd och tjeckisk kristall som skiftar i grönt och blått. 189 kr.
De där kristallerna jag köpte i Tjeckien, de är underbara. Jag måste beställa hem fler!
Idag är vädret kvavt och tungt och mitt humör påverkas alltid starkt av det. Blir liksom hängig. En loppisrunda och sushi gjorde susen, men nu vill jag ha frisk luft igen. Det är rätt underligt hur påverkbar man är av vädret. Mina steg blir liksom lika tunga som luften.
Nu blir det färsk ananas och te och min nya drog: Brittiska programmet QI.
Får nog berätta lite mer om det nån dag...
Jag finns på
Signerat.se!!
Än så länge finna bara fyra smycken att handla men det kommer poppa upp mer titt som tätt, hela tiden, ständigt och jämt, då och då.
Så titta in på min
butik och sprid gärna ordet till en massa fina människor som ni tror kan gilla. Signerat.se är förövrigt en himla trevlig sida med massa tjusiga saker att handla!
(och bara så ni vet så är jag smått exalterad över detta och jag har fler världsomvälvande (Lottas egna värld)nyheter att komma med i dagarna. Så I'll keep you posted, det kan ni lita på!)

Blomörhängen av guldgrön koppartråd med plommonlila facetterad pärla. 195 kr.
Det blommar för fullt i mina smyckestillverkarfingrar.
Det är mer på gång. Precis som därute. Än har det bara börjat.
Inte direkt en punschveranda, men med ett sådant körsbärsträd framför så gör det kanske inte så mycket.
Man kan ju undra, vad stigen heter. Och om det var
så långt till en cementgrå tunnel att målaren inte kunde vänta ens några minuter till.
MÃ¥ste. MÃ¥la. Nu.
...slog den här busken ut. Eller den kanske blommade igår också, men det jag vill ha sagt är att det går i en faslig takt nu. Blommandet. Och värmen. Ni som följt mig sedan förra eller rent av förrförra sommaren vet: Lotta klarar inte av värmen.
Hon avskyr den rent av.
Jag förstår faktiskt inte hur folk kan uppskatta klibbet, kvavheten; att inte få ner sval luft i lungorna utan istället kvalmig ljummen luft. Kunde lika gärna vara någons andedräkt ju.
För två år sedan kom jag på att man kunde stoppa in lakanen i frysen innan läggdags. Det har varit en räddning sedan dess.
Men alltså, man är ju inte snygg när det är såhär varmt!? Det är ju en omöjlighet.
Försök se sval och cool ut (no pun intended) när kinderna är blossande röda, håret krullar till sig i konstiga lockar och huden KLIBBAR!
Nä. Usch.
(jag får klaga. För jag älskar hösten. Då klagar alla andra.)
Så där gör man väl ändå inte!?
Håll dig till Containrar där fattiga barn inte blir utan kläder för att du hittar saker!
Som den här killen, han har fattat grejen.
Men tack ändå, du var rolig att fotografera. Det tyckte tanten som gick förbi också. Hon log mot mig. Så du gjorde faktiskt att jag fick ett leende från en främling idag. Och för det får jag tacka dig.
Blomman på bilden har inget med citatet nedan att göra. Den var bara för fin för att motstå.
På franska bageriet idag kl 10.30. En äldre dam kommer in. Hon har vitt, vitt hår och starkt turkosblå dräkt på sig. Hon går fram till disken och säger:
Jag skulle vilja ha en sån där coi... nä inte cointreau, vad heter di där goe frasige gifflarna?
- Croissant?, frågar expediten med ett illa dolt leende.
Ja! En sån vill jag ha! Och så vill jag ha en bakelse. Och sen får jag nog ha med mig ett gäng såna där frasiga gifflar hem också...
-Hur många?
- Ja, kanske en fem sex stycken. Dom är göööörgoe di där.
Jag slår vad om att hon skulle äta alla själv. Värsta fina lyxtanten!


Olikformade blomörhängen. ett stort och ett litet. De här i vinröd koppartråd med facetterad glaspärla i varmt gul färg. Dessa är paxade, liknande par kostar 215 kr.
Jag testade att göra två olikstora blomörhängen. Tanken är att den ena blomman bara är en knopp och den andra är fullt utslagen. Det går att böja bladen precis som man vill, så den lilla kan faktiskt slå ut lite om den vill. Framåt dagen. Och sen när solen gått ner kan de få sluta sina blad i väntan på morgondagen.
Om man vill.
De här har jag gjort till mig själv, men det går givetvis beställa ett eget par blomörhängen.
David har hittat en fantastisk sida.
Manjulas kitchen heter den. Manjula är en indisk kvinna som lagar en massa mat och sedan lägger upp videor som visar hur man lagar varje rätt. Tydligt och pedagogiskt. Eftersom David och jag har snöat in på indisk mat har vi givetvis letat runt på sidan efter fredagsrecept.
Ikväll lagade vi
Butter Paneer Masala och så det mest fantastiska:
Puri bread.
De svåra utländska orden och måtten översatte vi på
Recepthjälpen.
Bröden var verkligen supergoda. Grytan var inte fullt lika fantastisk men fortfarande god och det är ju bara att prova vidare med nästa recept. David lagade igår
Spicy squash och det var supergott!
En sprucken utsikt igen. Jag gillar sådana. Spårvagnskurarna i stan förser mig allt som oftast med vackra sprickor. Som
här och
här.
Denna dag glittrar solen som pärlor i hundratals sammanhållna skärvor. Hur skulle jag kunna motstå?

Blomberlock av rosafärgad koppartråd med tre klargröna pärlor.
Nu ni!
Nu ska ni utsättas för kluriga utmaningar! Från och med idag kommer jag med jämna mellanrum lägga upp ett foto som jag tagit på något på mycket mycket nära håll. Er uppgift är att lista ut vad bilden föreställer. Den som gissar rätt får ett urbota fint vykort hem i brevlådan.
Detta kommer alltså bli ett återkommande inslag här så håll ögonen öppna för
Och vad kan DETTA vara för nåt då?
Såååå kom igen nu! Gissa gissa gissa!
Ni har på er fram till söndag.

Blomörhängen av vit, matt koppartråd och en plommonlila facetterad pärla. 195 kr.
Berlock i gulgrön koppartråd med pärlor i olika lila, rosa, gröna nyanser. 145 för denna som mäter ungefär tio centimeter från öglans topp till berlockens nederkant.
Jag gillar när jag helt plötsligt får en tydlig idé i huvudet på ett smycke. Så var det i morse.
En berlock, långsmal, tung men med lätta färger utan att för den skull bli pastelligt.
Och såhär blev den.
Lite sugen på en sådan själv, men jag kan ju inte hålla på att behålla allt jag gör till mig själv!
Den som köper den blir nog lycklig. Det tror jag.

Tvåfärgad blomberlock i turkos- och silverfärgad koppartråd med stor blå antik glaspärla. 145 kr kostar denna.
På min lilla smyckesvagn har en silverfärgad blomstomme legat och stirrat på mig i säkert ett halvår. Det är sällsynt att jag påbörjar ett smycke utan att göra klart det direkt, men den där gången blev det så. Tanken var att det skulle bli en tyllblomma men av någon anledning tappade jag sugen på den. Och sen har den legat där.
Igår kväll fick jag nog.
Tänkte att om det ska bli nåt av den får jag tänka om. Göra nåt annat av den. Jag ändrade lite på modellen och plockade fram en turkosblå tråd och en klarblå pärla. Och sen bara lät jag fingrarna jobba.
Kanske ska göra så oftare för jag gillar hur resultatet blev.
Sitter och tänker att vissa dagar ser jag så mycket. Andra ingenting.
Det behöver inte vara proppat med händelser för att jag ska fyllas av nya intryck. Det kan vara det lilla i det i vardagliga.
Klart det hjälper om man har dagarna fulla med aktiviteter men det är inget måste för att jag ska finna saker som inspirerar mig.
Något så enkelt som en kort promenad till närbutiken för inköp av en liter mjölk, kan ju ha saker att uppleva.
De här senaste dagarna har dock varit synnerligen oinspirerande. Inte på smyckesfronten, där händer det just nu ganska mycket, men mina ögon och min hjärna saknar inspiration.
Konstigt det där.
Det kanske måste vara så ibland. Om jag har tankarna på smycken och sådant skapande kan man kanske inte se spännande saker eller få intressanta tankar stup i kvarten?
Fast detta kanske ändå var just en sådan -intressant- tanke.
(Ni bör förresten
klicka på den här länken om ni vill se att världen ändå har blivit bättre med åren.)
Har käraste gamla
Sambon på besök i helgen. Vi startade dagen med en fantastisk frukost på
Le petit café i Haga.
Billigast, störst, bäst, vackrast och
godast.
Sedan hamnade vi lite överallt på stan.
Passerade Hemvärnet som stod placerade utanför Storan idag för att fira sin 70åriga födelsedag. De hade med sig alla sina leksaker i form av maskeradutstyrsel och vapen. Uppe på ett militärfordon satt två män och siktade glatt med sitt gevär mot folk som stod nedanför och fotograferade dem.
Jag mådde illa. Det är ju obehagligt!
Ett vapen är för mig aldrig nåt som kan vara roligt, det är bara skrämmande och jag vill inte bli siktad på när jag är ute och lördagsstrosar. Inte ens om det är av Hemvärnet som firar födelsedag genom att dela ut svarta ballonger till förbipasserande!
Sambon gick från behagfull och elegant till råhet och cool. Det var ölen som gjorde det. Säkert.
Gamla gymnasiekompisen och fine vännen
Erik Josefsson går första året på textilhögskolan i Borås och idag hade de modevisning på
Röhsskas innergård. Det var resultatet av ett stickprojekt som de haft det här året som skulle visas upp och jäklar vad häftiga saker de gjort allihopa! Men bäst var givetvis Erik. Och det säger jag inte bara för att jag är partisk.
Det kommer bli nåt stort av Erik. Nu vet ni det.
Överallt i Majorna hade folk ställt upp sina bord med loppisprylar för andra att shoppa loss på. Jag gjorde strålande fynd. Vykort, kläder och drinkunderlägg.
Käraste gamla Sambon åkte hem till sig sen. Innan det hann jag ta cirka en biljon foton på henne. För hon är så vansinnigt snygg att det inte är möjligt att låta bli.
Och Jo,
det var en potatis som börjat gro.
Jag lovar att jag hädanefter aldrig mer ska underskatta er, mina fina läsare. Ni som gissade rätt: skicka ett mail till mig på lottalosten@gmail.com med eran postadress så får ni snart ett vykort i brevlådan...
Ett av gårdagens fynd. Ett vykort i koppar!
På baksidan står det
A card to be treasured.
Texten på framsidan meddelar:
GONE FISHING.
Koppargubbarna verkar inte ha så mycket känslor, att döma av ansiktsuttrycken, men de har ju fångat en stor fisk - helt i koppar!