
I morse kl 07:30 intog målargubbarna lägenheten och vi förpassades till Franska bageriet för frukost.

Sämre förpassning kan man ju utsättas för.

Utanför blommade blomstren i rad.

Jag försökte ta en bild på dimmiga gårdar men David ska då alltid skoja till det. Såhär är det ofta. Precis när jag ska till att knäppa av hoppar han framför linsen eller sticker fram ett finger. Jäkla typ.

Men till slut blev det en fin bild.

På vägen till stan passerade vi Las Palmas, som inte riktigt var som jag väntat mig...

Vi såg oss själva i en spegel och blev som förhäxade av vår egen spegelbild.

Skansen Lejonet var höljt i dimma. Det var fortfarande tidigt morgon, ni minns.

När vi gick genom en kyrkogård hittade vi en brinnande påse med kläder i. Den gav ifrån sig illaluktande rök. David räddade alla vilande själar, levande flanörer och hundar genom att hälla vatten på bylset. En riktig vardagshjälte!

Så här såg det ut efter Davids insats. Jag (var den enda som var i närheten och) applåderade.

Sedan gick vi ärenden på stan och i en rulltrappa tog jag den här bilden i farten.

I en kanal hade någon placerat en jättestor och fin pappersnäckros som lyste upp det bruna och smutsiga vattnet.

När vi nästan var hemma tog jag sista fotot för promenaden.
Hemma väntade nymålade tak och förberedda väggar. Och ett tvättberg utan dess like. Nu har vi testat husets tvättstuga. Den får helt klart godkänt.
Och nu skiner solen.
De senaste dagarnas bloggtystnad har varit proppfylld med flyttbestyr.
I veckan packades det febrilt, på fredag åt vi på indisk restaurang i väntan på att vi skulle få nycklarna till vårt nya hem (där tog jag bilden på David där han sött vilar sitt trötta huvud i handen). När vi kom upp till lägenheten stod det redan våra namn på dörren. Det kändes fint. Nu hör vi ihop, till och med på brevinkastet.
Vi stod i vår tomma lägenhet, såg ut över hustaken och kände lugnet före stormen.
Stormen inleddes lördag morgon. Fyra flyttgubbar och en gigantisk lastbil körde upp på gården och böjde till en lyktstgolpe i farten.
Några timmar senare anlände min familj och vi tog emot flyttlasset i
vår lägenhet (fast först hann vi ha picknick på det tomma vardagsrumsgolvet).
Jag dirigerade:
Den ska upp på vinden. Den ska in i arbetsrummet. Den till sovrummet. I köket hade jag fyra happy helpers som sjöng visor från äldre dar i takt med porslinsuppackandet.
Och så idag då. Söndag. Vi flyttar saker från ett rum till ett annat, knölar ner tidningspapper i svarta sopsäckar och bygger ett fort i vardagsrummet av alla kartonger.
Imorgon kommer målaren och målar bort den ingrodda röklukten genom att vifta med sitt trollspö, eller jag menar pensel.
Vi tog en tur till Olskroken. Vårt nya hood. Gick runt och kollade vad stadsdelen har att erbjuda och nu kan vi knappt bärga oss; vi vill flytta dit NU!
Vad sägs om bland annat indisk restaurang, thairestaurang, två loppmarknader, ett franskt bageri, en kyrkogård som, om jag tolkar namnet rätt, enbart verkar begrava tår (Tåns kyrkogård) och ett glasscafé som öppnar samma dag som vi flyttar dit - det måste vara öööödet!
Vi handlade på vår lokala mathandlare, åt indiskt och hittade en utsiktsplats med samma utsikt som jag har nu bara liiiite längre (läs mycket längre).
Kom hem och började rensa i lådor, som om det skulle få tiden att gå fortare...
Ibland hamnar man på lite otippade ställen.
David hade googlat på 200 watts glödlampor och hittat nåt ställe i Olskroken som skulle ha det. Vi tog oss dit idag.
Stället låg i en annan butik. En affär med städprylar.
För att komma in var man tvungen att ringa på en dörrklocka.
Mannen som öppnade var så ovan vid kunder att han kallt räknade med att vi måste ha kommit fel. Tillslut blev vi insläppta, och leddes bak i lokalen. Till en plats med hyllmeter av smålådor med allehanda pryttlar som förmodligen inte flyttats sedan 70-talet eller nåt.
Mannen muttrade vid sin dator. Han hade inte blanka 200 watts lampor. Men han hade matta. Nej, han hade inga matta 200 watts lampor. Men han hade 150 watts. Eller nä, han hade inte det. Eller jo, det hade han visst.
Han kollade vad det kostade. De tog inte kort. Vi gick och tog ut pengar. När vi kom tillbaks hade han glömt vad han sa att det skulle kosta. Vi påminde. Han berättade att de inte brukade ha kunder. Nä, sa vi. Sen gick vi.
Och hur mycket hann målarna med när ni var ute och tog den här fina bildsviten?
De målade taket i hallen, köket och vardagsrummet, förberedde väggarna för målning i hall och vardagsrum med spackel och så, och grundmålade hela köket eftersom det var så nikotinskadat. Imorgon börjar de med de riktiga färgerna, om jag förstått det hela rätt.
Det låter som ganska raskt marscherat.
men hallå, påse brinnande kläder? hade nån gjort mord eller?
I know! Så himla läskigt. Vi ringde faktiskt 112 men de undrade bara om det fanns vatten i närheten och vi kunde släcka. Så då gjorde vi det.
Jag såg de där näckrosorna i söndags kväll. Då lös de fint också! :)
Så himla fint när folk hittar på sånt!