Ibland hamnar man på lite otippade ställen.
David hade googlat på 200 watts glödlampor och hittat nåt ställe i Olskroken som skulle ha det. Vi tog oss dit idag.
Stället låg i en annan butik. En affär med städprylar.
För att komma in var man tvungen att ringa på en dörrklocka.
Mannen som öppnade var så ovan vid kunder att han kallt räknade med att vi måste ha kommit fel. Tillslut blev vi insläppta, och leddes bak i lokalen. Till en plats med hyllmeter av smålådor med allehanda pryttlar som förmodligen inte flyttats sedan 70-talet eller nåt.
Mannen muttrade vid sin dator. Han hade inte blanka 200 watts lampor. Men han hade matta. Nej, han hade inga matta 200 watts lampor. Men han hade 150 watts. Eller nä, han hade inte det. Eller jo, det hade han visst.
Han kollade vad det kostade. De tog inte kort. Vi gick och tog ut pengar. När vi kom tillbaks hade han glömt vad han sa att det skulle kosta. Vi påminde. Han berättade att de inte brukade ha kunder. Nä, sa vi. Sen gick vi.