Jag köpte den här klockan för en månad sedan på en loppmarknad i Nice av en smått excentrisk äldre herre. När jag frågade honom om den fungerade reagerade han som att jag förolämpat hans person och jag fick en lång förklaring på varför han omöjligen kunde veta det. Det var nåt med mängder av dödsbon och gamla tanter. Jag försökte pruta men då fräste han att den var ju redan nästan gratis.
Typ 90 kr gav jag för den och egentligen spelade det mig ingen större roll om den funkade eller ej, för jag ville bara ha den i en kedja om halsen som det smycke den i mina ögon var.
När jag sedan studerade klockan närmare upptäckte jag att tillverkaren hade gjutit ihop klockan så att det var helt omöjligt även för en klockmästare att ta sig in i den utan att A: spräcka glaset, eller B: smälta metallen.
Inget av alternativen var nån höjdare, helt enkelt.
Det verkade vara en sådan klocka som man vrider upp men vad gjorde det när skruven inte gick att vrida på.
Under den månaden jag hade haft klockan i min ägo hade den rört sig exakt tjugofyra timmar framåt. Lite spännande, tänkte jag, och funderade lite över i vilken värld fyra veckor var lika lång tid som tjugofyra timmar.

Men så på midsommar hände det något.
Helt plötsligt hörde jag ett mycket tydligt och klart tickande från den gamla klockan. Alltså riktigt högt. Lite som en äggklocka.
Klockan hade gått flera timmar! Jag fingrade lite på skruvmekanismen och mot all förmodan gick den vrida upp. Och sedan dess har den gått alldeles utmärkt.
Fyra dagar senare har jag mina teorier. De lyder som följer:
1: Någon bor inne i klockan och har sovit i flera år. När jag köpte klockan vaknade den lille varelsen sakta till liv och fick jobba hårt för att få igång de stela kugghjulen.
2: På midsommar händer magiska saker. Det är ju ändå en högtid tillägnad fruktbarhet och grönska och bla bla bla.
3: Det bara blev så.
4: Eller som en vän på facebook sa: Det är Agnes Cecilias klocka.

Hur som helst så är jag himla glad.

Ett äpple med ett blad på. Ett blad som råkat hänga med och hänga kvar. Sådant som får mig att ta fram kameran innan jag kan med att äta upp äpplet.

På tal om annat: Torsdag nästa vecka, den 16e juni, blir det Smyckesgalej i Redbergsparken. Alla som kan och vill är välkomna dit från kl 18 till ca 22 och titta på och shoppa smycken. Det kommer vara mycket trevliga priser! Klicka här för att komma till facebookeventet, sprid det till era vänner och ta med folk ni tror kan uppskatta lite lemonad och smycken i sommargrönskan!

Idag på Ica var det en liten flicka som gick runt och sjöng där hon gick med sin lilla kundvagn mellan hyllorna. Nanana na na na nanana, lät hon. Fint, tänkte jag. Nananan nana na na na BAJS, fortsatte hon. TYST! Sa hennes mor.
Fniss, sa jag.
Vad händer annars då? -Inget utom denna klibbiga värmen som smälter alla smarta tankar inne i mitt huvud.
Nanana na na na nanana BAJS!

I arbetsrummets fönster trängs udda ting på loppisfyndat silverfat och träskål snidad av min morbror när han var en liten pojke. Alla saker är små skatter köpta på loppisar, funna strandfynd eller gåvor från släkt och vänner.

En ensam, blank cykelsadel framför en brinnande solnedgånng i ett småruffigt område på Hisingen.