I Rörum finns inget hav. Det finns kullar och gräs och får, men inget hav. Ikväll åkte vi en sväng till Vik och där är havet ytterst närvarande. Det är spännande hur en stor "pöl" med vatten kan påverka en så mycket som just havet gör med mig. Det är som att min kropp behöver det för att fungera. Gå i vattenbrynet och känna svalkan mot fötterna, dra in luften och lukten i lungorna och se ut över ytan som inte tycks ha nåt slut.
Och ha sandkorn mellan tårna som faller av några timmar senare när man krupit ner i sängen.

Här kan man åma sig i en vedkorg (om man är en katt), man kan fotografera gamla hus som har tvätten på tork som förr i tin, fika på café där de har ett plastben hängande i fönstret och så kan man lägga krångliga pussel som enligt texten på lådan ska föreställa "hästarna i hagen".

Jag och min mor gick en promenad idag. Över kullar, genom dalar, längs med bäckar, bredvid vattenfall. Naturen här är inte som någon annan. Fåren som bor här lever ett paradisliv och jag avundas dem nästan. Men bara nästan för vi har det helt sagolikt vi också.
Jag hade två kameror om halsen. En analog och en digital. Så tuff är jag.

Att sova i ett K-märkt hus med vågigt innertak och 23 karats guld i dörrarna. Att äta världens bästa Janssons frestelse. Att gosa med en katt. Att träffa goda vänner till familjen och trevliga släktingar man inte träffat så många gånger förr. Att spegelkika på de galna raggarna som smitit från Motormässan. Att få in en omklädd gammal fåtölj i baksätet på en bil. Att komma hem igen och bära sagda fåtölj upp till fjärde våningen.
Bara några av de saker som gjort påskhelgen särdeles fin.