I Rörum finns inget hav. Det finns kullar och gräs och får, men inget hav. Ikväll åkte vi en sväng till Vik och där är havet ytterst närvarande. Det är spännande hur en stor "pöl" med vatten kan påverka en så mycket som just havet gör med mig. Det är som att min kropp behöver det för att fungera. Gå i vattenbrynet och känna svalkan mot fötterna, dra in luften och lukten i lungorna och se ut över ytan som inte tycks ha nåt slut.
Och ha sandkorn mellan tårna som faller av några timmar senare när man krupit ner i sängen.
Havet gör så att alla dåliga känslor sköljs bort å nya friska tankar kommer. Vilka vackra bilder.
Ja, visst är det så. Tack så jättemycket, Sophie!