Här kan man åma sig i en vedkorg (om man är en katt), man kan fotografera gamla hus som har tvätten på tork som förr i tin, fika på café där de har ett plastben hängande i fönstret och så kan man lägga krångliga pussel som enligt texten på lådan ska föreställa "hästarna i hagen".

Jag och min mor gick en promenad idag. Över kullar, genom dalar, längs med bäckar, bredvid vattenfall. Naturen här är inte som någon annan. Fåren som bor här lever ett paradisliv och jag avundas dem nästan. Men bara nästan för vi har det helt sagolikt vi också.
Jag hade två kameror om halsen. En analog och en digital. Så tuff är jag.

Var på bio och såg Harry Potter. Kramade sönder Davids hand när det var som mest spännande. Det finns inget logiskt tänkande i spänning. Trots att jag har läst alla böckerna och vet hur det slutar hade jag ont i bröstet av rädsla och oro. Människan är ett puckat djur. Även fejkade känslor känns starka i våra kroppar.
Det är lite som en god vän till mig sa häromdagen: Jag har kommit på att jag älskar sympati! Det spelar inte ens nån roll om den är äkta eller inte, ge mig lite låtsassympati och jag blir genast på bättre humör!
Vi är lättlurade varelser vi. En av våra starkare sidor, skulle jag vilja säga. Lite lagomt naiv tänker jag förbli genom livet. En sån som stannar för att fota solrosor som slagit rot bredvid en parkeringsautomat, till exempel.
Innan vi går över bron som leder hem vänder jag mig om i motsol och tänker Det här är vårat Göteborg.

Tog spårvagnen till Stigbergstorget i morse och mötte upp Becka för loppisfyndande.
Underbar dag! Jag hade vit kjol mot vita ben, solhatt och utsläppt hår.
Efter fyndande blev det fika. Då fick fina vita kjolen både apelsinjuice och kaffe på sig i sann Lotta-anda. Jag borde satsa på kläder med tyg som redan från början ser ut som en färgpalett använd i årtionden av nån excentrisk målare. Då hade jag kunna spilla vilt omkring mig utan att någon skulle märka nåt.
Jag tror jag ska klura lite på det som affärsidé...