Var på bio och såg Harry Potter. Kramade sönder Davids hand när det var som mest spännande. Det finns inget logiskt tänkande i spänning. Trots att jag har läst alla böckerna och vet hur det slutar hade jag ont i bröstet av rädsla och oro. Människan är ett puckat djur. Även fejkade känslor känns starka i våra kroppar.
Det är lite som en god vän till mig sa häromdagen: Jag har kommit på att jag älskar sympati! Det spelar inte ens nån roll om den är äkta eller inte, ge mig lite låtsassympati och jag blir genast på bättre humör!
Vi är lättlurade varelser vi. En av våra starkare sidor, skulle jag vilja säga. Lite lagomt naiv tänker jag förbli genom livet. En sån som stannar för att fota solrosor som slagit rot bredvid en parkeringsautomat, till exempel.
Innan vi går över bron som leder hem vänder jag mig om i motsol och tänker Det här är vårat Göteborg.