
Vi började dagen med frukost i Simrishamn. Efter att ha lyssnat ett slag på lokalborna som allihop känner varandra, gick vi i blåsten till fiskaffären och köpte ett nät musslor. Vi handlade vin på systemet och lite annat smått och gott i matbutiken.

När vi kom hem till stugan var jag tvungen att fota lite i rabatten.

Sedan såg vi kor på ängen bakom huset. Vi stod där och tittade lite på varann ett slag. Den ena kossan bajsade samtidigt som hon höll stadig ögonkontakt med oss. Då är man hård.

Hittade en till intressant rabatt.

Sedan började arbetet. Utanför fönstret pågick ett husbygge som pockade på vår uppmärksamhet lite då och då.

Ett filmmanus i lappform. 

På kvällen lagade vi musslor i vittvin som vi åt tillsammans med varm vitlöksbaguette. Det var vansinnigt gott, såklart. Med en kaffe bredvid datorn fortsätter sedan arbetet till sent in på kvällen.    
     
		  
                    		  
				
		Jag har aldrig upplevt Österlen om hösten tidigare.
Vet ni? Hösterlen är ännu bättre än sommarversionen. Det är så vackert överallt. Så lugnt, så fritt från turister och jippon. Luften är frisk och ljuset smått magiskt.
Även den värsta sortens huvudvärk ger vika efter en promenad över kullarna med fåren som sällskap. Vinden drar i hatten och håret och jag tänker: Hade det funnits ett ställe på jorden där det var höst året om då hade jag flyttat dit.
Österlen är den bästa platsen jag vet. Hösten den bästa årstiden. David den bästa människan.
Allt samlat i en och samma stund.
Dessutom har vi spånat ihop något som faktiskt skulle kunna bli en himla bra film.
		
	
		
	
          
         
 
           
		  
                    		  För några dagar sedan var David och jag och fikade på Mandelmanns trädgårdar. Det är typ världens bästa fik och råkar ligga ett par minuters promenad från min familjs hus.

Så här fint är deras fikarum från utsidan. 

Vi tittar närmre.

Och närmre. NU går vi in!

Dåndimpen, så vackert!

Jag drack kaffe och åt världens godaste kardemummasnurra. Världens, I tell you!

David åt också bulle, sen satt han och försökte se het ut med sina ögonbryn.

I taket hängde nästan genomskinliga ljuskronor.

Jag blev som hypnotiserad av detta lövet och tog minst trettio bilder på det ur olika vinklar.

Som den här.

Och den här. Som en liten bit höst mitt i den prunkande grönskan. Mmmm.

Sedan gick vi en sväng i deras andra växthus där de odlade tomater och gurkor. Tomatgången doftade ljuvligt.

Man fick se sig för så man inte trampade i en lerpöl för de hade just vattnat.

När vi kom ut gick vi en sväng i deras blomträdgård. Så vackert, så vackert.

Jag är mycket förtjust i tistlar.

Och fluffiga växter.

Och för att inte tala om stockrosor! 
Ja, ni kan ju se hur sagolikt det är. De bakar och lagar maten nästan uteslutande av egna grödor, och istället för läsk kan man dricka hemmagjord fläder-, rabarber- eller hallonsaft. Ojojoj så fint! När jag var inne i huset för att hämta påtår på kaffet hörde jag kvinnan i kassan säga att de just hade gjort en helt underbar glass som man kunde köpa till fikat. Blev lite besviken att jag inte orkade äta det också och att vi inte skulle ha tid att besöka det en gång till innan vi åkte hem. 
Jag skulle kunna bosätta mig där tror jag. Fika och lukta och vila i grönskan varje dag.
    
     
		  
                    		  
				
		Igår kväll tog David och jag en aftontur till Vik. Vi gick vår gamla kvällspromenad och det var precis som alla år tidigare. Tänk att en plats kan kännas som så mycket hemma trots att man bara är där några futtiga veckor om året!? Och i år har ju varit helt annorlunda eftersom vi nu har ett hus i Rörum och inte hyr en stuga i Vik. Att ändå snabbt kunna finnas vid vattnet och den grova stranden känns bra i själen.
Vi satt på stenfortet och tittade på havet, jag plockade strandväxter som torkat/kommer torka på ett vackert vis och så förstörde jag (förmodligen) min nygamla analoga kamera och svor lite över den förlorade filmrullen som givetvis skulle varit helt perfekt. 
Idag åkte vi hem. Hem till spårarbeten, thaimat och snabbt internet. Det är skönt att vara hemma. Och det kommer bli skönt att åka tillbaks, tidigare än vanligt.
Ps: Tygkassen är från 
Fieldguided och har ett underbart Kate Bush-citat på sig. Jag älskar den för den rymmer många loppisfynd. Skorna fick också plats när jag ville gå barfota i sanden.		
	
		
	
          
         
 
           
		   
Bra duk för storylines. Vad, mysigt ni har det i vårt hus. Jag blir avundsjuk.
Förresten, har ni testat äpplena? De är goda. Roligt att du hittat resterna av höstanemoner och funchia. I blå krukan finns chokladmynta. Gott till te som du vet.