För några dagar sedan var David och jag och fikade på Mandelmanns trädgårdar. Det är typ världens bästa fik och råkar ligga ett par minuters promenad från min familjs hus.

Så här fint är deras fikarum från utsidan.

Vi tittar närmre.

Och närmre. NU går vi in!

Dåndimpen, så vackert!

Jag drack kaffe och åt världens godaste kardemummasnurra. Världens, I tell you!

David åt också bulle, sen satt han och försökte se het ut med sina ögonbryn.

I taket hängde nästan genomskinliga ljuskronor.

Jag blev som hypnotiserad av detta lövet och tog minst trettio bilder på det ur olika vinklar.

Som den här.

Och den här. Som en liten bit höst mitt i den prunkande grönskan. Mmmm.

Sedan gick vi en sväng i deras andra växthus där de odlade tomater och gurkor. Tomatgången doftade ljuvligt.

Man fick se sig för så man inte trampade i en lerpöl för de hade just vattnat.

När vi kom ut gick vi en sväng i deras blomträdgård. Så vackert, så vackert.

Jag är mycket förtjust i tistlar.

Och fluffiga växter.

Och för att inte tala om stockrosor!
Ja, ni kan ju se hur sagolikt det är. De bakar och lagar maten nästan uteslutande av egna grödor, och istället för läsk kan man dricka hemmagjord fläder-, rabarber- eller hallonsaft. Ojojoj så fint! När jag var inne i huset för att hämta påtår på kaffet hörde jag kvinnan i kassan säga att de just hade gjort en helt underbar glass som man kunde köpa till fikat. Blev lite besviken att jag inte orkade äta det också och att vi inte skulle ha tid att besöka det en gång till innan vi åkte hem. Jag skulle kunna bosätta mig där tror jag. Fika och lukta och vila i grönskan varje dag.