Jag har gått över till den mörka sidan. Är nu innehavare av en sprillans ny iPhone.
Måste säga att än så länge är det väl hälften av sakerna som är bättre än android och hälften som är sämre. Vänjer mig nog vid mycket men vissa favoritprogram som jag hade i förra telefonen finns inte till iPhone och hur mycket jag än letar hittar jag inget som är likvärdigt. Man vill ju inte behöva ha 3 olika program när man kunde lösa saken med ett enda tidigare.
SÃ¥dana i-landsproblem jag har!
Men en sak som är fullkomligt lysande är att jag nu kan köpa mig ett mobilskal från Society 6 med ett av mina egna foton på!!! (Funderar på den här fågelvarianten eller kanske den här repade spårvagnskuren som ju så praktiskt döljer eventuella repor som skulle uppstå på telefonen)
Just nu har förresten Society 6 fraktritt till och med söndag så kika in i min butik vettja. Kanske hittar ni också nåt ni vill ha.

Idag jobbar jag nonstop på hemsidan. Mycket att göra. Och så den jädra deklarionen som ska in på onsdag också! För bövelen! Var de tvungna att lägga datumet precis när min hemsida ska vara klar!? ANPASSA ER EFTER MIG SKATTEVERKET!!!

Jag har börjat cykla igen.
Efter jobbet sent ikväll cyklade jag längs med vattnet tills jag kom till det färjeläge som var det sista på den sidan om vattnet. Det mörknade och runt omkring mig stod en handfull människor med cyklar att luta sig mot i väntan på färjan.
Vi rullade på våra cyklar, en efter en. De flesta gick in men jag ville ha frisk luft i håret och se stadens lampor utan fönster mellan mig och dem.
Det luktade nåt välkänt. Jag kunde inte komma på vad det var, men det var nåt från min barndom. Och det luktade gott.
Rullade av båten, hoppade på cykeln och sparkade igång.
Cyklade så fort i den vindstilla natten att det visslade i öronen, jag tror jag log för mig själv.
Passerade bullfabriken som spred doften av kanelbulle över min stadsdel. Jag drog ner det kanelsöta i lungorna och sträckte på ryggen när jag susade fram över broar med brummande bilar nedanför.
Sedan var jag framme vid min backe som lutar som vore det San Fransisco. Och den får man gå uppför. Så är det bara.

Ursäkta bloggtorkan. Har jobbat hela helgen. Har fotat mina frukostar och mellanmål, annars har kameran fått stanna hemma. Min telefon är dessutom sådan att den stänger av sig när man ska fota med den. Den har liksom regredierat till en hemtelefon som enbart funkar om sladden är i. Inte så jättemobilt. Så himla 80-tal att behöva sladd till telefonen!
Bilden på trappan är den enda jag lyckades ta igår innan mobilen bestämde sig för att den inte orkade mer. Det var i Backa Kulturhus och jag var där på teaterimprovisation. Så väldigt väldigt roligt.
Den här veckan kommer bli fasligt stressig. En miljon förberedelser inför den stora nypremiären för lottalosten.com plus en massa annat skoj och småhemligt.

Tjingeling så länge!

Eller titthålet på en ytterdörr i Olskroken.
Kanske är det en kombination; Olskroken är ju ändå smått magiskt.

Jag flängde på stan i mina strålande blå strumpbyxor.
Blodprov med det obligatoriska "gräva runt i Lottas blodådror innan man förstår att hon kanske hade rätt i att det går bäst att ta på hennes hand istället". Har nu plåster i armvecken och på handen. Plåster som ska vara nån slags "hudfärg". En grisrosa sådan. Är det kanske så att de har tänkt att för att inte diskriminera någon så gör vi plåstren i en nyans som ingen människa har? Varför då inte göra de blå istället? Eller gröna? Eller regnbågens alla färger så att man kan få välja själv! Det hade väl varit finare?
Det är sånt man kan fundera på en dag när körsbärsblommorna börjat slå ut högt upp i trädens kronor och solen är överallt omkring en men inte värmen.