Jag har börjat cykla igen.
Efter jobbet sent ikväll cyklade jag längs med vattnet tills jag kom till det färjeläge som var det sista på den sidan om vattnet. Det mörknade och runt omkring mig stod en handfull människor med cyklar att luta sig mot i väntan på färjan.
Vi rullade på våra cyklar, en efter en. De flesta gick in men jag ville ha frisk luft i håret och se stadens lampor utan fönster mellan mig och dem.
Det luktade nåt välkänt. Jag kunde inte komma på vad det var, men det var nåt från min barndom. Och det luktade gott.
Rullade av båten, hoppade på cykeln och sparkade igång.
Cyklade så fort i den vindstilla natten att det visslade i öronen, jag tror jag log för mig själv.
Passerade bullfabriken som spred doften av kanelbulle över min stadsdel. Jag drog ner det kanelsöta i lungorna och sträckte på ryggen när jag susade fram över broar med brummande bilar nedanför.
Sedan var jag framme vid min backe som lutar som vore det San Fransisco. Och den får man gå uppför. Så är det bara.