Här har ni filmen!
Årets tema var Medmänsklighet, vilket vi hade mycket svårt för. Allt kändes kvalmigt tills vi kom på den här idén.
Vi blev färdiga redan igår kväll vilket kändes konstigt eftersom vi var inställda på att jobba hela natten.
Men då är vi ju faktiskt utvilade idag! Och ikväll blir det föllsekalas med kakor och te!

Ja, vad tycker ni nu om filmen?

Köpte tigerbalsam för framkallandet av elefanttårar. Åkte till en ruffig plats och ställde i ordning för vår scen.
Sedan inleddes några timmar intensivt bölande, och vet ni; även låtsastårar ger huvudvärk. Det har nog med inlevelsen att göra. Det påverkar en på riktigt.

Nu klipps det, spelas in extra ljud, fixas och trixas.
Förra året hade vi en miljon småscener över ett långt tidsintervall. Idag har vi en scen som löper i realtid. Och så är det bara David och jag. Det var nåt fint över det. Vi jobbar bra ihop, vi är lika självkritiska, och vi gör gärna om varje del flera gånger om det skulle behövas.

Nu är jag så trött. I huvudet, i tårkanalerna. Frusen och brännhet på samma gång.
Den här filmen blir inte lika komisk som förra årets, det får ni vara beredda på. Men helt humorlöst är det givetvis inte.

Idag har jag fnittrat alldeles för högt på en spårvagn. Det var så fint. Tre tjejer i övre tjugoårsåldern med tapas i magen fnittrade och fnittrade och killen på sätet mitt emot var ingen vi kände, men han följde vårat samtal ändå. Och jag såg nog att han log.
Vi pratade om barndom och familjer.
Jag berättade om första gången familjen Losten hyrde VHS-film. Det är en historia som bara blir bättre med åren.
Detta var på den tiden när man inte hade egen VHS-spelare i hemmet. Man fick hyra videospelaren samtidigt som man hyrde filmen.
Det var fredagkväll och fredagsmyset var ännu inte uppfunnet, men det hindrade inte oss från att ha en mysig fredagskväll.
Min mor, far och jag hade hyrt moviebox och filmen Äppelkriget. Man skulle kanske kunna tro att man första gången man hyr film ska hyra nåt nytt som man inte sett tidigare, men nä, vi hyrde Äppelkriget. Det ÄR ju faktiskt en vansinnigt bra film.
När vi kommer hem kopplar vi in videospelaren och sätter igång filmen, bänkar oss framför teven förväntansfullt och väntar på att Hasse & Tage ska dyka upp i rutan.
Nu började det.
Men vad falls?! Detta är ju inte Äppelkriget! Det är nån annan film. Vad konstigt.
Vi tar ut filmen och tittar på den. Jodå, det står Äppelkriget på den. Vad lustigt, de måste ha felmärkt filmen i butiken.
Pappa och jag åker tillbaks till videobutiken. Vi förklarar situationen.
Killen i kassan ser förvånad ut. Han förstår inte hur detta kunde hända. Han vill gärna dubbelkolla filmen och sätter in den i butikens video som hänger på en ställning i taket.
Filmen börjar spelas och det är samma konstiga film som vi börjat titta på hemma. Men så ändras det plötsligt, det blir en annan film. Skumt.
Killen i kassan tittar på oss som om vi vore dumma i huvudet, och vid närmare eftertanke så var vi ju just det, sen säger han med en trötthet i rösten som jag fortfarande kan höra i mitt huvud:
Men, det är ju REKLAMEN innan filmen.
Vi tar vår film och åker hem till mamma och tittar på den. Äppelkriget. Hasse & Tage. I början kände vi oss lite skamsna men vi glömde det fort för Äppelkriget ÄR ju ändå en vansinnigt bra film.

Nu kan ni då äntligen se filmen som David tävlar med i Videomarathon. 48 timmar hade vi till vårt förfogande och temat för i år var Syndabock.

Klicka här för att se filmen (och lite coolt är det väl att man nu kan söka på Lotta Losten på YouTube och faktiskt hitta mig och inte en Led Zeppelin-låt som heter Lotta Love).

Ja, vad tycks?