Köpte tigerbalsam för framkallandet av elefanttårar. Åkte till en ruffig plats och ställde i ordning för vår scen.
Sedan inleddes några timmar intensivt bölande, och vet ni; även låtsastårar ger huvudvärk. Det har nog med inlevelsen att göra. Det påverkar en på riktigt.

Nu klipps det, spelas in extra ljud, fixas och trixas.
Förra året hade vi en miljon småscener över ett långt tidsintervall. Idag har vi en scen som löper i realtid. Och så är det bara David och jag. Det var nåt fint över det. Vi jobbar bra ihop, vi är lika självkritiska, och vi gör gärna om varje del flera gånger om det skulle behövas.

Nu är jag så trött. I huvudet, i tårkanalerna. Frusen och brännhet på samma gång.
Den här filmen blir inte lika komisk som förra årets, det får ni vara beredda på. Men helt humorlöst är det givetvis inte.