Med förkylning kommer inspiration, tydligen.
Gjorde de här två halsbanden igår och jag tycker så himla mycket om dem! De sitter så himla fint på kroppen. Lovar att visa så fort jag får möjlighet.

Annars då?

*Hatthyllan tippade betänkligt från väggen för andra gången på kort tid. Första gången var för kanske en månad sedan. Då låg alla hattarna på golvet när vi vaknade. Idag såg vi det innan det hände, om man säger.
Nu jädrar är det feting-skruvar i väggen!

*Jag har en förkylningsblåsa på insidan av underläppen. Min tunga retar den hela tiden. Jag vill sticka hål på den med en nål men något säger mig att det är en synnerligen osmart idé.

*Jag skulle jobbat i natt men sen inte på grund av en miss i nåt schema nånstans och jag ba "va?" och de ba "eh?" och vikarieenheten ba "..." för de hade gått för dan.
Well, det betyder att fler halsband får komma till världen ikväll, helt enkelt.

*Imorgon ska jag och en begynnande teatergrupp ha kick off i mitt kök. Jag tror det kan bli ungefär hur bra som helst.

Detta är ett urval av de bilder jag tog på gamla Sambon i lördags. De allra flesta ligger redan uppe i min Etsy-butik, en del som förstabild och en del som ren referens. Som till exempel örhängena som är mina privata och bara ska visa hur ett par liknande örhängen ser ut på en människa.
Jag är så glad att vi fick tid att göra detta i helgen. Älskar verkligen photoshoots! Det blir liksom så påtagligt när jag får se mina smycken på det här viset. Och att få skapa en känsla runt smyckena som förhoppningsvis uppskattas av de som besöker min butik. Det är gött.
Också kul att se hur både jag och gamla Sambon har utvecklats i våra roller som fotograf/modell genom åren som gått. En hel massa skulle jag vilja säga!

Ni har ju hört mitt gnäll om att inget fönster i nya lägenheten är lika bra för smyckesfotografering som det i Davids gamla.
Jag hade fel.
Jag gav köksfönstret en andra chans för ett tag sedan och kan nu gladeligen erkänna att jag är förtjust! (Skönt det, för tydligen har någon jäkel sågat ner min älskade Smyckesstubbe!!)

Grannarna i huset mittemot undrar nog lite varför jag har ett zoomobjektiv riktat mot deras fönster, men det kan de ju få fundera över. Sånt som skapar intressanta grannrelationer, liksom.

Vi gick en långpromenad igår, David och jag.
Jag hade smycken med mig som jag behövde lite bilder till, och så hade jag min nya hatt på huvudet också.
Fåren här är oftast blyga men ett av dem är helt orädd. Sög på min tumme och buffade på oss. Fullkomligt bedårande! Han är Det Sociala Fåret.
Omgivningarna här får mig nästan att gråta. Det är så vackert och så mäktigt. Jag vill bara lägga mig ner på kullarna och finnas där.