Ni har ju hört mitt gnäll om att inget fönster i nya lägenheten är lika bra för smyckesfotografering som det i Davids gamla.
Jag hade fel.
Jag gav köksfönstret en andra chans för ett tag sedan och kan nu gladeligen erkänna att jag är förtjust! (Skönt det, för tydligen har någon jäkel sågat ner min älskade Smyckesstubbe!!)

Grannarna i huset mittemot undrar nog lite varför jag har ett zoomobjektiv riktat mot deras fönster, men det kan de ju få fundera över. Sånt som skapar intressanta grannrelationer, liksom.