Tidigt i morse åkte David till Stockholm över dagen. Jag sov vidare.
Efter frukost och dusch tog jag kameran och gick ut.

Med mig hade jag den här fina gamla plåtasken.

Full med smycken som behövde fotas!

Jag såg ut såhär.

Med smink runt ögonen, som alltid när jag fotar. Idag sken solen för fullt vilket givetvis betydde ännu fler kameratårar.

Jag hittade en bäck som var fin och en stubbe att sitta på. Fotriktiga skor hade jag också!

Sedan satte jag igång! Här en ring i champagne och rosa.

En brosch i cerise och honungsgult.

Och en blomberlock i varmsilver och jordbrunt.

Tittade jag upp såg det ut såhär. Fint. Jag tittade upp ofta.

Sedan promenerade jag en annan väg tillbaks. Genom den här fina grinden.

Längs med det här rangliga staketet.

Förbi min egen skugga.

Hela tiden med plåtasken under armen.

När jag kom upp till högsta punkten satte jag mig att vila en stund. Kollade på klockan. Två timmar hade jag varit ute nu. Jag sa högt för mig själv: Hjälp vad vackert här är. Som jag älskar den här platsen!
Testade sedan självutlösaren lite. David den busen hade tagit med sig stativet till Stockholm, så jag fick klara mig med en ojämn stenbumling.

Väl tillbaks på grusvägen fick jag sällskap!

Tidernas mest keliga katt! Den var som förälskad i mig. Ville klättra upp på mig för att trycka sitt lilla huvud mot min hand.

Ã…h.

En spegel! Den går inte låta vara ofotograferad!
När jag tog den här bilden hade jag katten snirklande runt mina fötter. Sedan följde den mig nästan hela vägen hem.
Tack, tack för sällskapet sa jag och vinkade hejdå!
Färglada nyheter i
butiken!
Är väldigt förtjust i dem alla men just idag är nog favoriten den nedersta. Inuti den är det siden som jag har färgat med blåbär. Visst är det vackert!
Jag vill färga allt med blåbär just nu. Måste vara nån slags fas. Blåbärsfasen.
Försökte mig på en Blomring idag. Bara för att jag skrev att jag inte trodde det skulle gå så var jag givetvis tvungen att försöka. Det gick inte.
Men jag tror faktiskt att en lösning är på gång. Hmmm... fundera, fundera, fundera.
Var ute och gick långpromenad i stormen innan. Man är ju inte mesig liksom.
Det är bra mörkt ute nu. Jag längtar efter våren innan vintern ens har anlänt.
Förstår ni hur jobbigt det kommer vara när snön och kylan slår till nån gång sen när det egentligen borde bli vår? Jag tror det är vad som kommer hända. Istid i mars.
Och jag tänker på det när jag går förbi körsbärsträd som redan blommar. Och då känner jag mig ledsen. Körsbärsblom ska göra en glad, inte ledsen!
Men i januari är det inte deras tid än. Jag borde kanske ställa mig med en bergsprängare bredvid de blommande träden och spela Sov du lilla videung på högsta volym och hoppas att körsbärsblommorna förstår piken och låter sig inspireras av texten.
Det är allt jag har att säga.



Finns att titta närmare på under Ringsektionen i min etsy-butik.
Folk har länge undrat varför jag inte säljer några ringar. Svaret är enkelt: jag har inte hittat några bra ringar att montera på och att göra själva ringen själv visade sig vara hopplöst eftersom det inte går att få till på millimetern i storlek.
Men NU! Nu har jag hittat ringar som jag faktiskt gillar. De är ställbara och sköna, nyps inte sådär obehagligt som vissa andra gör, och de funkar så fint till mina smycken.
Så ett TADAA är sannerligen på sin plats.
Än så länge finns det bara ringar som är gjorda på samma vis som mina broscher men jag tänker klura lite på vad för andra former som skulle kunna fungera som ring. Ett löv, kanske.
Dock är jag benhård på den här punkten: de måste hålla för att sitta på handen under vilken dag som helst. Så burarna och blommorna lär bli svårt. Jag vet att ni är ett gäng som frågat efter det. Förlåt.
Men håll utkik! Vem vet vad mina fingrar kan knåpa ihop? Inte jag, i alla fall!