You are now browsing the tag My Jewelry.
Click here to read all posts.
Click here to read all posts.
2012-03-30 13:36
En halsbandsberlock där bladen är böjliga och kan formas lite som man vill.
Vårens allra första knoppar som spruckit ut och blivit till friska blad.
Än finns de inte i min etsy-butik men det dröjer nog inte många dagar.
Vad tycker ni därute? Något ni skulle vilja ha hängande om halsen?
2012-02-21 12:24
Det var en ganska huttrig dag men Camilla var tapper och vi skrattade mest hela tiden. Och så blev vi bortkörda av några vakter också. Sen höll de ständig koll på oss så vi inte gick över den osynliga gränsen de bevakade. Fotot på Camillas gapflabb är mot just en sådan gränsvägg. Vi vände oss mot väggen bredvid och sen var allt lugnt igen. Måste kännas som ett värdefullt uppdrag, att se till så folk inte kommer för nära en vägg till ett köpcentrum. En vägg utan vare sig dörrar eller fönster att bryta sig in genom. Det finns ju inget viktigare att skydda, liksom.
Och vilka var vi? Två svenska, fnittriga flickor med några smycken att fota. Haha, värsta farliga!
Ja, ni kan ju se att Camilla är tuff som tusan. Och vacker som attan.
2012-01-24 20:13
Tidigt i morse åkte David till Stockholm över dagen. Jag sov vidare.
Efter frukost och dusch tog jag kameran och gick ut.
Med mig hade jag den här fina gamla plåtasken.
Full med smycken som behövde fotas!
Jag såg ut såhär.
Med smink runt ögonen, som alltid när jag fotar. Idag sken solen för fullt vilket givetvis betydde ännu fler kameratårar.
Jag hittade en bäck som var fin och en stubbe att sitta på. Fotriktiga skor hade jag också!
Sedan satte jag igång! Här en ring i champagne och rosa.
En brosch i cerise och honungsgult.
Och en blomberlock i varmsilver och jordbrunt.
Tittade jag upp såg det ut såhär. Fint. Jag tittade upp ofta.
Sedan promenerade jag en annan väg tillbaks. Genom den här fina grinden.
Längs med det här rangliga staketet.
Förbi min egen skugga.
Hela tiden med plåtasken under armen.
När jag kom upp till högsta punkten satte jag mig att vila en stund. Kollade på klockan. Två timmar hade jag varit ute nu. Jag sa högt för mig själv: Hjälp vad vackert här är. Som jag älskar den här platsen!
Testade sedan självutlösaren lite. David den busen hade tagit med sig stativet till Stockholm, så jag fick klara mig med en ojämn stenbumling.
Väl tillbaks på grusvägen fick jag sällskap!
Tidernas mest keliga katt! Den var som förälskad i mig. Ville klättra upp på mig för att trycka sitt lilla huvud mot min hand.
Ã…h.
En spegel! Den går inte låta vara ofotograferad!
När jag tog den här bilden hade jag katten snirklande runt mina fötter. Sedan följde den mig nästan hela vägen hem.
Tack, tack för sällskapet sa jag och vinkade hejdå!
Efter frukost och dusch tog jag kameran och gick ut.
Med mig hade jag den här fina gamla plåtasken.
Full med smycken som behövde fotas!
Jag såg ut såhär.
Med smink runt ögonen, som alltid när jag fotar. Idag sken solen för fullt vilket givetvis betydde ännu fler kameratårar.
Jag hittade en bäck som var fin och en stubbe att sitta på. Fotriktiga skor hade jag också!
Sedan satte jag igång! Här en ring i champagne och rosa.
En brosch i cerise och honungsgult.
Och en blomberlock i varmsilver och jordbrunt.
Tittade jag upp såg det ut såhär. Fint. Jag tittade upp ofta.
Sedan promenerade jag en annan väg tillbaks. Genom den här fina grinden.
Längs med det här rangliga staketet.
Förbi min egen skugga.
Hela tiden med plåtasken under armen.
När jag kom upp till högsta punkten satte jag mig att vila en stund. Kollade på klockan. Två timmar hade jag varit ute nu. Jag sa högt för mig själv: Hjälp vad vackert här är. Som jag älskar den här platsen!
Testade sedan självutlösaren lite. David den busen hade tagit med sig stativet till Stockholm, så jag fick klara mig med en ojämn stenbumling.
Väl tillbaks på grusvägen fick jag sällskap!
Tidernas mest keliga katt! Den var som förälskad i mig. Ville klättra upp på mig för att trycka sitt lilla huvud mot min hand.
Ã…h.
En spegel! Den går inte låta vara ofotograferad!
När jag tog den här bilden hade jag katten snirklande runt mina fötter. Sedan följde den mig nästan hela vägen hem.
Tack, tack för sällskapet sa jag och vinkade hejdå!
2012-01-11 17:40
Fotona på mig och ringarna är tagna av David, den nedersta har jag tagit. Alla är redigerade av mig.
Vi gick ut för improviserad photoshoot. Hade alla ringarna med mig men det visade sig vara alldeles fasligt kallt nere vid sjön så efter tre ringar klarade våra fingrar inte mer.
Isen på sjön knarrade av vinden som gjorde sitt bästa för att flytta sjoken till en annan plats. Solen var skarp i ögonen och gjorde det svårt för David och kameran att fokusera för alla tårar som vällde upp. Själv spred sig mascaran över mina kinder och jag märke alldeles för väl att jag struntat i att ta nån jacka på mig.
Om man vill vara fin, och allt sånt. Så då gick vi in, och var fina i värmen istället.
Men visst blev bilderna härliga!?
Alldeles vårvintrigt och krispigt. Får se om vi får till en andra fotografering nån dag snart. Kanske imorgon. Kanske inte.
Supersnyggt!!
Det gröna blev jag glad av:)
Lycka till!
Kram Izabell
Snyggt!!