Inne på BR idag. Vid Rockringsavdelningen.
Det visade sig vara svårare än anat att få en vanlig hederlig rockring.
De flesta är för små. Gjorda för barn. Jag är inget barn.
Sen fanns det de som rasslade när man skakade på dem. Och vattenfyllda rockringar. Och rockringar med Hanna Montana på. Och sådana som blinkade. Tufft.
Fast inte för mig.
Jag är vuxen, jag vill ha en vanlig jäkla rockring som jag kan ha hos David. För bövelen.
Frågade i kassan (och erkände därmed att den var till mig). En titt på lagret och sen fick jag mig en lila polkagrismönstrad rockring i perfekt storlek som varken blinkar, rasslar eller plaskar.

Och på bilden här ser ni också min nya sjukt snygga kappa. Jag är mallig.