2013-08-30 11:05
We're having the laziest, loveliest honeymoon ever. Doing nothing but lovely things and calling eachother husband and wife in as many ways as our launguage skills make possible.
Like every time we are here I get the urge to write so I've been doing a bit of that too. Writing comes in waves for me. For quite a long time I've been writing less and taking photos more. That's just how it is and I need to do what I am passionate about whatever it happens to be in that moment.
But lately I've been longing to write so I'm trying to embrace that now.
Here's a little text I wrote about our honeymoon picnic by the beach the other day. It's in swedish but google translate made quite a good work of parts of it, if just a bit surreal. (apparently it doesn't know about whiny thermoses, egg sandwiches and sun warmed forts.)
Like every time we are here I get the urge to write so I've been doing a bit of that too. Writing comes in waves for me. For quite a long time I've been writing less and taking photos more. That's just how it is and I need to do what I am passionate about whatever it happens to be in that moment.
But lately I've been longing to write so I'm trying to embrace that now.
Here's a little text I wrote about our honeymoon picnic by the beach the other day. It's in swedish but google translate made quite a good work of parts of it, if just a bit surreal. (apparently it doesn't know about whiny thermoses, egg sandwiches and sun warmed forts.)
Vi är de enda där. På ett stenfort vid en strand intill ett hav.
Stekt äggmackorna är uppätna och kaffet är uppdrucket. Vi lägger min cape över oss som en filt, och tittar upp mot himlen som känns ännu mer välvd än vanligt.
En kupol, säger du och jag håller med. En kupol som omsluter oss. Kaffetermosen gnäller nån meter bakom våra huvuden, syrsorna spelar i nyponbuskarna runt omkring.
Vi är nygifta; färsk make och hustru, inte ens en vecka gamla, och detta är vår smekmånad.
Vi ser kvällens första stjärna på himlen som börjar röra på sig och förmodligen inte alls är någon stjärna.
Det är nog en rymdsatellit, säger du, och jag visste inte ens att man kunde se sådana från jorden.
Där ligger vi, under en cape från 1976, på ett ännu solvarmt fort i skymningen och håller varann i händerna.
"Använder man fortfarande väderballonger?" frågar du.
Jag vet inte, men vi funderar lite över det.
Vi ligger och tittar på himlen tills stjärnorna kommer fram på riktigt och det blir kallt ända in under capen.
Stekt äggmackorna är uppätna och kaffet är uppdrucket. Vi lägger min cape över oss som en filt, och tittar upp mot himlen som känns ännu mer välvd än vanligt.
En kupol, säger du och jag håller med. En kupol som omsluter oss. Kaffetermosen gnäller nån meter bakom våra huvuden, syrsorna spelar i nyponbuskarna runt omkring.
Vi är nygifta; färsk make och hustru, inte ens en vecka gamla, och detta är vår smekmånad.
Vi ser kvällens första stjärna på himlen som börjar röra på sig och förmodligen inte alls är någon stjärna.
Det är nog en rymdsatellit, säger du, och jag visste inte ens att man kunde se sådana från jorden.
Där ligger vi, under en cape från 1976, på ett ännu solvarmt fort i skymningen och håller varann i händerna.
"Använder man fortfarande väderballonger?" frågar du.
Jag vet inte, men vi funderar lite över det.
Vi ligger och tittar på himlen tills stjärnorna kommer fram på riktigt och det blir kallt ända in under capen.
/Lotta
Jag stod osynlig bredvid fortet och tjuvlyssnade. Tröttnade ibland och gick ner till vattenbrynet där smÃ¥ smÃ¥ vÃ¥gor kluckande sköljde över fötterna. Lillevik är bäst! Ha det gott goaste â€ungarâ€.
Vaaa???? Din lilla tjuvkikare där!