När man drömmer att man sitter i väntrummet på vårdcentralen och väntar hur länge som helst innan man får tala med en snorkig receptionist och sedan en ointresserad sjuksköterska, då känner man sig inte så värst sugen på att uppleva allt igen så fort man vaknat.
Som tur var vaknade jag med ett mindre ont ansikte så jag ställde om klockan och somnade om.
Jag minns att jag hann tänka: Det regnar ute.
En timme eller så senare vaknar jag och det regnar nog fortfarande.
Lite grus i ögonvrån, lite havregrynsgröt i tallriken, ett par koppar kaffe eller fler.
Hår som inte hunnit torka ska snart ut i regnet. Ja, det regnar än.
Fick tänka flera gånger: Vilken dag är det idag? Jobbkväll, så mycket vet jag. Räknar dagarna i huvudet. Det borde vara onsdag.
Tar fram en burk ur frysen. Saffransfisksoppa från häromdagen. Lyx i en plastburk med skäggig gubbe på.
Klär på mig strumpbyxor med hål på låret som göms smidigt under kjolen. Nobody knows.
Nu vet ni.