
Begav mig ut i hösten idag. Med nyfyndade hatten på huvudet. 40 spänn, kostade den. Jag är vansinnigt nöjd.

Ser ni? Jag har byxor på mig!! KORS I TAKET!

Och DÄR kunde jag inte längre hålla tjusig min.

Och efter trams kommer skratt.

Och låt oss fokusera en stund på vad jag gör med mina händer när jag skrattar. Allvarligt, jag har ingen aning om vad jag håller på med här!
Har förresten testat kvarterets skomakare nu. Lämnade in två par skor och två väskor som länge legat på hög i garderoben och idag hämtade jag ut dem alldeles fixade. Tusan vad bra det blev! Som att ha nya grejor ju! Nu är jag sugen på att leta upp mer som han kan laga åt mig. Det lär inte bli så svårt, för i ärlighetens namn har jag mer trasiga än hela saker...
När jag skulle kliva på spårvagnen sen mötte jag en farbror med röd näsa, flygigt vitt hår och valrossmustasch. Han brände av det största leende man kan tänka sig och tjoade glatt "Tjusig hatt du har!" TACK, sa jag och kände där och då att jag älskar människor i allmänhet och rödnästa valrossfarbröder i synnerhet.    
     
		  
Den icketjusiga minen är mycket tjusigare än den tjusiga. Going!
Haha! Speciellt ögonen som pekar åt alla håll va?