Idag var jag och jobbet vid Härlanda tjärn och solade och badade. Slitigt värre. Låg på gräset med hatten över ögonen, ett grässtrå i mungipan och vickande på tårna.
Hittade en pytteliten groda. Hade myror som kröp innanför kläderna. Lyssnade på fågelsång och såg på semesterfirarna.
Ibland ser man små scener utspela sig framför en. En tant och en farbror som höll en liten flicka i varsin hand mellan dem. De sprang fort fort framåt och sen liksom hivade de fram flickan så hon flög för en liten stund. Hon skrattade så hon kiknade. De fick göra om det massa gånger.
Och så var det pojkarna som gick längs med vägen med badkläderna på och handduken slängd över axeln. De bodde förmodligen i kvarteret och de såg nog sjön som deras.
Och sen var det flickorna som satt på klippan framför oss och tittade ut över vattnet och säkerligen pratade sommarlovshemlisar.
Gång på gång tänkte jag att det kan inte vara såhär idylliskt på riktigt! Världen är inte som en film som romantiserar sommarsverige till något det aldrig kan leva upp till! Det är bara sagor och hittepå!

Men just idag var det äkta sommarlovskänsla precis som den som man ser på film.