Ni vet när man är så stressad att tiden inte går ihop och man skriver ett blogginlägg om det och att det ändå känns som att det går att lösa men det kommer bli himla stressigt och så går pappa och bryter armen och måste ställa in de två dagarnas fotojobb man hade framför sig pga svår smärta och helt plötsligt har man all tid i världen?