Längst ut på piren i Jönköping ligger båten Saltkråkan på ända. Iskalla vågor har svept över båten och fått bord och stolar att frysa fast på däck. Sommarens vita dukar har bytts ut mot långa istappar hängande från bordskanterna. Flaggan står i topp, som för att visa att även om hon har sjunkit så håller hon fanan högt. Bokstavligt talat.
Kallt som satan var det. Mina fingrar frös nästan fast på kameran och i Davids skägg bildades istappar.
Vattnet var turkosblått och ljuset var magiskt. Domedagskänslor infann sig, och det var vackert.