Väntade på David i Brunnsparken. Hade med mig kameran och tänkte att tjugofem minuters fotograferande går kvickt. Migränen i mitt huvud var inte jättenöjd, men jag lyssnade inte. Jag fotade duvor på bänkar och bänkar utan duvor. Bland annat. Jag fotade andra saker också. Mina fingrar var helt stela av köld. Jag andades på dem och gned dem mot varandra. Måttlig förbättring.
Migränen blev bara värre. Jag började må illa också. Kylan och huvudvärken tog över hela min kropp och gjorde det omöjligt att tänka. Det var som att jag inte längre begrep vad jag höll på med. Hela jag rörde mig med en tröghet som gjorde det svårt att ens ta ett steg framåt.
Tills det plötsligt slog mig: jag behöver ju inte vänta UTOMHUS. Jag kan ju för sjuttsingen gå in i Nordstan!
Promenerade direkt till Åhléns och köpte en någorlunda smickrande mössa och ett par vantar. Kände hur käken slappnade av lite, att hjärnan långsamt tinade och synapserna hittade rätt vägar igen.
Ibland är jag pantad, men den här kylan gör mig fan riktigt korkad!

(Och jag hörde att de hade -21 Jönköping idag. Jag skulle dö.)