En man cyklade förbi med en gitarr mellan bröstet och styret. En annan höll gitarren i handen. En tredje höll i ett bananskal. Väldigt många cyklade med blombuketter i famnen och ännu fler hade portföljen hängandes på styret. Några pratade i mobiltelefon under cykelfärden. Finast var han som höll telefonen i ena handen och gestikulerade med den andra. Så onödigt, så vackert. Den i andra änden av telefonsamtalet såg inte gesten när cykelstyret blev utan händer ett tag.
Vart man än går ser man cyklar, vart man än ska fota står en cykel i vägen. Jag som förut irriterat mig på att alla som besöker Amsterdam fotar en kanal med en cykel framför. Så töntigt typiskt.
Nu vet jag varför. Det finns inget motiv i Amsterdam som inte innehåller minst fem cyklar som man förgäves försöker få ur bild.
Alla dessa cyklar men inte en endaste cykelhjälm. Den första personen jag ser med cykelhjälm vill jag ge en kram. Om jag hinner innan hen cyklat förbi.

På marknader idag har jag köpt en röd emaljtekanna med vita prickar på, vi har ätit pommes med majonnäs, jag har fått komma riktigt nära en fågel som hade fått nån form av sångknäpp. Han ville inte sluta låta. Vi har promenerat i säkert 8 timmar och vi har köpt ett nytt objektiv till kameran.

Amsterdam slutar inte imponera på oss.

Ps: båten får ni se imorgon. Kanske.