På min väg in till stan gick jag bakom den här mannen som tycktes njuta i fulla drag av den nyanlända våren. Kappan i vinden och händerna nöjt bakom ryggen. Tummarna till och med mös, gned sig mot varandra och riktigt gnuggade in vårluften i huden.
jag tycker den är väldigt fin!
så fin att jag inte kan låta bli att tänka att han säkert just varit och utnyttjat ett traffickingoffer och nu är på väg hem till sin stora våning med fru och barn som väntar.
asså för mig kan inte saker bli för harmoniska. Då kliar det i kroppen på mig.
Ha ha ha! Det är nåt allvarligt stört i din hjärna, Sonja! Du måste slappna av! Njuuuuuut! Okej, sånt får mig att spy. Njuuut och Uuuuunnna sig. Urk.
Ja han kanske är en snäll farbror som går omkring och gnider händerna och låtsas att det är den där kvinnan som han vill "ge sin morgon och sin dag".
Ja, duktig Sonja! Det känns trovärdigt. Fast jag tror att han helt enkelt bara var glad över vårvindarna. Ibland är det inte svårare än så liksom.
jag tycker hans er ut som en sån där äldre man som är uppväxt med att äkta romantik är att ge någon med bleka skuldror sin morgon!
Ja ja, om du säger det så...