På en stadsbuss igår. En äldre kvinna stiger på. Hon har vackert grått hår i en kort frisyr. Hennes glasögon är klarröda och det är byxorna med. Hon har hållning som en trettioåring. En vältränad trettioåring. Hon är pigg och ser inte gammal ut annat än i frisyren. Kvinnan framför mig har blonderat hår och pälskappa. Det är allt jag kan se från platsen bakom när hon frågar kvinnan som just stigit på om hon vill ha hennes sittplats. Kvinnan med de röda glasögonen tackar nej. Hon ska bara åka några hållplatser.
Jag tänkte för mig själv att en så till synes frisk kvinna skulle jag aldrig erbjuda min plats till. Det vore ju att förolämpa henne, tänkte jag. Hon såg ju minst lika pigg ut som jag!
När hon sedan ska stiga av reser sig kvinnan med pälsen framför mig och ska också kliva av. Då ser jag hennes ansikte. Hon måste vara nästan lika gammal som den andra kvinnan. Mer smink, modernare, dyrare, kläder. Mån att se ungdomlig ut. Men GAMMAL.
DET är väl ett hån om något!
Jag tänker att om jag hade varit kvinnan med de röda glasögonen hade jag blivit förbannad. Vem tror hon att hon är liksom, lika skrynklig i ansiktet men hon anser sig tydligen vara piggare än jag?
Nåt sånt.
Funderar på det här emellanåt. Det händer att jag reser mig upp för äldre, men man får passa sig tycker jag. Kolla lite extra, läsa av tecknen.