Innan jag kliver på spårvagnen tittar jag bakåt och skjuter. Shoot a picture.
En ledig helg om man tittar framåt.
Det är för kallt för min hjärna. Den, precis som mobiltelefoner, stänger av sig själv under extrem kyla.
Dessa väderförhållandena. Jobbigt ord att säga. Jag skriver det istället.
Min hjärna känner sig som nöjdast när kroppen är inomhus med pyjamasbyxor på. Min hjärna har inga pyjamasbyxor, men den känner värmen ändå. Benen och rumpan delar med sig. Det är snällt av dem.
Ni märker, hjärnan är inte upptinad än. Och snart ska jag ut i kylan igen. Man behöver mat. Hjärnan vet det, och kan därför acceptera att pyjamasbyxorna får ersättas av andra byxor ett tag. Pyjamasbyxorna värmer inte lika bra i 16 minusgrader, nämligen.

Det vet hjärnan också. Nu när den är upptinad.