Klockan 11:45 på årets första dag var bara David och Lotta ute. Ramberget var öde, ljuset sken från en sol gömd bakom mjölkvitt molntäcke. Rester från nyårsfirandet låg på marken under ett tunt lager snö. Vi var ensamma kvar. Inte en ljud hördes, bara knastret från torr snö under våra fötter. Det fanns inte ens en fågel i träden. Alla i hela världen hade försvunnit och vi hade missat att läsa om det på aftonbladet.se.