Dagens hiss utspelar sig efter en svettig promenad hem från eftermiddagsbiobesök.
Det var nästan tomt i salongen, men det spelar inte så stor roll när det sitter tre skitungar framför som pratar högt och oavbrutet. Det känns inte helt fint att högt och tydligt utbrista saker i stil med: Ahaaa! Det är franska han pratar! och efter att en av filmens huvudkaraktärer vrålat ut sin vrede och förtvivlan är det INTE okej att härma det lätet högt för oss andra i biosalongen.
David använde sin allra mest myndiga stämma och fick iväg ett kraftfullt Har ni pratat klart därnere snart eller!?
Det fick tyst på dem.
Och när ljuset i salongen tändes igen efter filmen kunde man se rädslan i deras ögon.
Gött.

Ljuv, var ordet som föll på mina läppar...

Jag fortsätter min hiss av husets hiss.

I vårt hus finns en gammal skruttig hiss som låter olika varje gång man åker i den. Den är pytteliten och har gulbruna träväggar.
Från och med idag ska den bli ett återkommande inslag här på lottalosten.com i en serie jag kommer kalla Dagens hiss.
NÃ¥gon diss blir det dock inte.